2010.

Jag vet inte hur jag ska sammanfatta det här året. Vet inte vart jag ska börja, för det har hänt så mycket. Året började i Karlstad, som sedan byttes mot Göteborg i maj. Jag var så fattig och hade praktik - i oktober började jag arbeta som konsult i mitt älskade Göteborg. Den känslan. Jag hittar inga ord. Nya vänner har kommit in i mitt liv och några som jag hade sedan tidigare har kommit att stå mig närmre. Några vänner har också lämnat mitt liv och några finns kvar, men är inte alls lika nära längre. Jag har skrattat så mycket det här året och jag har gråtit stora krokodiltårar vid några tillfällen. Jag har hittat vem jag är och jag har ifrågasatt om man verkligen kan ha det så bra som jag haft det de sista månaderna. Det finns en person som i väldigt stor utsträckning bidragit till att jag mått så bra under årets fyra sista månader. En person som är en Han och som jag tycker så mycket om. På riktigt.

Jag börjar 2011 med nytt uppdrag på jobbet och nytt boende. Och i skrivandets stund så känns det som att 2011 kommer toppa 2010, trots att det känns lite som ett mission impossible.

Tack 2010 för det här året, jag ska aldrig glömma dig. Välkommen 2011. Skål.

TO SUM UP.

If you think back and replay your year.

If it doesn't bring you tears either of joy or of sadness.

Consider the year wasted.

- John Cage.

MITT 2010 I FORM AV EN LISTA.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Ja, jag flyttade till Göteborg och blev med jobb bl.a.

Har du några nyårslöften?

Jag ger aldrig nyårslöften, men varje år brukar jag sätta upp mål inför det nya året. Det här året är mitt mål att springa Göteborgsvarvet, Vårruset, Tjejmilen och kanske Tjej-Lidingöloppet. Jag har ett utstakat mål till, men det är hemligt.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nix.

Vilka länder besökte du?

2010 var jag bara i Sverige. Det har liksom inte funnits pengar till något annat.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

21 september. 18 oktober.

Vad var din största framgång 2010?

Att jag blev med jobb.

Största misstaget?

Har nog mer gjort mindre misstag.

Bästa köpet?

Hyllan. För min första (riktiga) lön.

Vad spenderade du mest pengar på?

Mig själv.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Oh ja. Jag har många gånger skrattat så att ögonen glittrat.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Från och med du.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag har varit så ledsen, men jag har också varit så glad.

Vad önskar du att du gjort mer?

Rest. Men det har liksom inte varit möjligt, så jag kan inte ångra det.

Favoritprogram på TV

Tittar inte så mycket på TV, men jag gillar Dox och andra dokumentärer. Grotesco har varit fantastiskt vissa stunder!

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Jag åkte Tjejvasan.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Ganska mycket som den brukar, men den har utvecklats till något mer definierat - Maria.

Den bästa nya personen du träffade?

Helt ny - Christin. Annars är jag så lycklig över att Sofie fått så stor plats i mitt liv. Love.

GÖTEBORG.

Äntligen tillbaka i Göteborg! Det var så skönt att kliva av tåget och se människor och känna pulsen - här är hemma. Jag spenderade kvällen i en biosalong tillsammans med min mamma. Vi såg Svinarlängorna och det var den hemskaste film jag sett på länge. Jag grät så mycket. Skönt att betala på något sätt. Eller? Fast egentligen så grät jag till annat som har gjort ont i mig en stund nu. Gammalt som, pga en händelse, bubblat upp och besvärar mig. Tyvärr riktade jag detta åt fel håll, innan jag insåg hur saker och ting ligger till. Ibland är det så svårt att fatta att nu inte är då. Imorgon = REA. Nu = God natt.

MÅNDAG 27 DECEMBER 2010.

Jag sitter i mitt rum och stirrar på datorskärmen. Förstasidan på Facebook visas - händer det något snart? Mobilen ringer och det är Malin. Jag ser direkt att det är hon som ringer för jag har lagt in ett rosa hjärta bakom hennes namn och det liksom lyser. Jag blir alltid så lugn av Malin, fast hon är den mest stressade människa som jag känner. När vi lägger på upptäcker jag att min inköpslista till nya lägenheten (ja, jag ska flytta) är nedkluddad med massa nonsens. Det är blommor och hjärtan och odefinerade saker i överflöd. Dekadens.

Imorgon åker jag äntligen till Göteborg. Efter snart två dagars förfall känns det rättså nödvändigt att göra det ur överlevnadssynpunkt.

Nu: Dusch, mat (-2.3 kg nu), ringa Sofie och sen ska jag spendera resten av dagen på Malins soffa. Precis som så ofta den där sommaren/hösten som jag bodde hemma. Glädjer mig.

Leopard skin and tiger eyes.

Idag har det varit den längsta dagen på det här året. Jag har haft tråkigt och inte gjort någonting vettigt överhuvudtaget. Jag har haft sån träningsångest så jag knappt vetat vart jag skulle ta vägen. Didär magövningarna och utfallen jag sysselsatt mig med sedan jag anlände till Värmland räcker liksom inte längre. Och vågen visar -1.5 kg, trots julhelg. Muskelmassan försvinner och det går fortare än man tror - suck. Jag försökte den här annandagen till ära sova bort dagen, vilket resulterade i att jag såklart inte kan sova nu och dessutom är så uttråkad_tjej84. Jaja, i maj ska jag till Amsterdam och imorgon ska jag till Karlstad. Upprycking!

21 DECEMBER 2007.

För tre år sedan var dagen idag så grå och sorglig. Det var dagen då min farfar begravdes och jag grät så mycket. Jag höll min pappa i handen och kramade om min syster med andra armen. Av någon anledning var jag det jag som var den starka, fast det kändes som att jag när som helst skulle gå i tusen bitar.

Min farfar hette Martin och kom från Danmark. Han somnade in när han sov natten till den 9 december 2007, en månad efter sin 80-års dag. Jag beundrade alltid min farfar för att han var så stark och "inte behövde någon annan". I efterhand har jag insett att han var lite envis och självständig i överkant. Det är ju liksom fint att behöva andra, samtidigt som man förstås måste klara sig själv. Men när farfar blev sjuk ett par år innan han gick bort så såg jag något som jag inte hade sett tidigare. Han hade ett kort på min farmor, som gick bort när pappa var 12 år, och när han tittade på henne så glittrade hans ögon. Det är så vackert och jag blir tårögd när jag tänker på det. Min farfar levde ca. 40 år utan någon som fortfarande fick hans ögon att glittra. Kärlek.

Jag saknar min farfar. Farfar Martin.

MIN TRO.

En gång skrev jag ett inlägg som hette "100" - hundra grejer om mig själv. Jag fattade inte då att den där listan var en del i "En om dagen i 30 dagar" - en bloggutmaning. Jaja, hur som helst. Nu till min tro (som också är en del i utmaningen).

Jag tror på att skapa sin egen jävla verklighet. Det finns inga regler för någonting, utan man får själv bestämma vad som är rätt respektive fel. Och det som är rätt för mig kanske är helfel för någon annan, men då får det väl vara det då. Det är okej. Jag tror att det mesta som liknar någon form av regel att leva efter är påhittat just för att människan ska ha något att leva efter. Det är ju väldigt smidigt att någon annan talar om för en hur saker och ting ligger till, för då behöver man ju inte tänka själv. Struntprat!

Jag tror på kärlek. Jag tror på att skratta så att ögonen glittrar. Jag tror på att omge sig med människor som hela tiden gör en till en liten bättre version av sig själv - "the most possible you". Kanske kallas det själsfrände, kanske är det något annat. Jag vet inte. Jag vet bara att när man omger sig med sådana personer så mår man helt fantastiskt och vem vill inte göra det, liksom.

Sammanfattningsvis så skulle man väl kunna säga att jag tror på att leva som man vill. Att det inte finns någon som kan komma och säga om det är rätt eller fel. Det finns inga direktiv. Det enda som finns är en bok med tomma blad som man själv får fylla med valfritt innehåll. Boken om ditt liv.

LYCKAN EN ONSDAG I DECEMBER.

En kram i en iskall vinter.

Konsert med Eldkvarn.

Vårplaner.

Nyårsplaner.

Få ett samtal av en efterlängtad vän.

Dricka glögg med Kombo.

Snöflingor som sakta virvlar ner mot marken två minuter efter det att man önskat sig just det.

JULKLAPPAR.

Idag var jag på stan för att handla julklappar och en varm tröja till mig själv. Det slutade med att jag nu endast har en julklapp kvar att köpa och så måste jag komplettera en litegrann. Jag gav upp i trängseln, så därför blev jag inte helt klar. Jag stod ändå ut i 2 ½ timme, vilket är otroligt längre än vad jag trodde. Hur som helst så hittade jag äntligen en kofta som kändes "Maria". Den är från HOPE och är, precis som Tiger of Swedenklänningen, olika dimensionerad. Den är liksom sne. Svårt att förklara, men det var ett väldigt bra köp i alla fall. Jag lyckades även hitta en julfestskavaj och så handlade jag nytt ritpapper (det har varit KRIS) och även inslagningspapper till alla julklappar. När jag kom hem stassade jag om till ett par undeställsbraxor och kröp ner under täcket med en liten godispåse. DET, mina vänner, kan ha varit det skönaste på länge!

JULFESTSKLÄNNING.

Bild: grandpa.se

Jag är med julfestsklänning. Den är svart och från Velour och väldigt mycket min stil. Klänningen kommer nog även få vikariera som julaftonsklänning, eftersom jag inte har hittat någon passande till det. En liten kofta saknas innan jag är redo för min första riktiga julfest. Julfestskofta/kavaj/blus/eller-något-liknande ska inhandlas i helgen eller någon gång innan den 18 december i alla fall.

AUSTRALIEN 2012 #2.

Första steget mot Australien är taget - ovanstående bok har inhandlats.

BIBLIOTEK.

Jag har på riktigt börjat jobba på mitt framtida bibliotek. Okej, bibliotek kanske är att ta i. Men jag vill ha ett rum som kan liknas vid ett. Ett rum som är inrett med böcker längs väggarna, från golv till tak. Jag tycker så mycket om böcker - de är vackra och innehåller så mycket kunskap. På min julklappslista står 9 böcker och ett presentkort på Stadium. Och jag längtar så mycket tills jag flyttar till en lägenhet där jag kan göra verklighet av min biblioteksdröm. Jag har lovat mig själv att inte bo någonstans, nästa gång, där jag inte kan ha ett bibliotek. Förhoppningsvis kan det bli som jag vill. Det ser jag fram emot.

1:A DECEMBER.

Jag vaknar i en famn som inte vill släppa taget när klockan ringer, men det gör inget för jag vill inte gå upp. Jag vill känna värmen från kroppen som ligger tätt intill min under täcket och de varma andetagen i min nacke. Utanför väntar den kalla vintern som envisas med att blåsa rakt igenom varenda klädesplagg man har på sig. Till slut kryper jag ur sängen och ställer mig huttrandes i duschen. Varmt vatten rinner längs min kropp och jag vill aldrig sluta duscha. Oj, måste skynda mig. Ut ur duschen och snabbt på med kläderna för att inte börja frysa igen. Jag smyger för att inte väcka han i rummet bredvid. Jag smyger, fast det egentligen inte spelar någon roll - han kan alltid sova. Skyndar mig och 20 minuter senare är jag redo att bege mig ut i kylan. Mot jobbet. Väcker han den där som sover och tvingar honom att gå upp ur sängen och ge mig en hej då-kram, precis som han kvällen innan sagt att jag skulle göra. "Hej då - ha en bra dag". Jag går ut genom dörren och väntar stressad på hissen. Bråttom till bussen och som vanligt springer jag till hållplatsen. Tre minuter kvar - pjuh! 18 minuter senare är jag på kontoret. Redo för en ny jobbdag.

Godmorgon, december.

ISTID.

Jenny Doveson – It's Getting Cold Mama

Fy fan vad kallt det var att vakna idag och fy vad tidigt det är. Gäsp. Idag tackar jag för att det är fredag och lyckas masa mig ur sängen trots att det enda jag vill är att dra täcket över huvudet och sova vidare. Hej helg!

SKIMRANDE SKÖRHET.

Igår var det en man på företaget där jag jobbar som bara föll ihop. Idag fick jag och mina kollegor veta att hans kroppspulsåder hade spruckigt och att han hölls vid liv av en maskin. Några timmar senare fick vi veta att det inte hade gått att rädda honom och att han lämnat jordelivet. Han blev 45 år.

När sånt här händer kan jag inte hålla tillbaka tårarna. Likt en käftsmäll blir jag påmind om livets skörhet och hur lätt det kan ryckas ur händerna. Det finns egentligen inget annat som spelar någon roll än tiden som är just nu. Man vet aldrig var som händer och därför måste man leva varje sekund. Uppleva varje ögonblick och vara närvarande. Och skratta med dem man tycker om. Skratta så att ögonen glittrar.

STRING.

Man kan också ta kort på sin utsikt där man sitter i sitt hörn på sängen. Mina ögon vilar på en stringhylla som de senaste 25 åren suttit i mormor och morfars garage, månadsbilder (som egentligen är lite för söta, men som är ett fint minne från min barndom) och en liten bild som jag målat. Vad som inte syns på bilden är följande: fotändan på sängen, alla böcker som står uppraddade längs väggen, tavlorna som står ovanpå, den stökiga stolen där en hel del av didär viktiga pappren helt oförklarligt har hamnat och där det hänger en tröja och en skjorta som jag insisterade på att laga. Där står också två lådor från Ikea med några skokartonger ovanpå och bakom den där stolen står det papper i A2-format och väntar på att fyllas med något motiv. Ett motiv som jag ännu inte lyckats klura ut. Där bakom stolen står även en bild som jag målade för snart ett år sedan. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar den eller inte, men jag antar att jag gör det eftersom den ändå har fått följa med i flytten ner hit till Göteborg. Bortanför stolen står det en flyttkartong som ännu inte plockats ur helt. Var det i juli du flyttade in här sa du? Jaha.

DUMMING.

När nacken är en dumming och bara gör ont (och dessutom projicerar sitt beteende även till huvudet) så kan man sitta i hörnet på sin säng, under den där affischen som man fick av en vän en gång, lägga värmedynan på nacken och knyta en sjal hårt runt halsen. Man kan även blunda och pluta med munnen - kanske tycker någon mer än jag synd om mig då?

GODMORGON, SÖNDAG.

Utanför mitt fönster finns rester av fredagens snöfall fortfarande kvar. Den första snön som stannar ett par dagar är alltid speciell. Kontrasten från det mörka blir så stor - plötsligt är det vitt - och det blir så tyst. Precis som om hela världen ligger inbäddad under ett stort duntäcke. De här dagarna med den första snön har jag alltid samma känsla inom mig. En känsla som är svår att beskriva och det enda ord jag hittar som passar någorlunda bra är "lugn" - jag blir lugn. Kanske kan den liknas vid känslan när man gick till skolan första dagen för höstterminen efter ett långt sommarlov. Förväntan, pirr i magen och sen den där glädjen. Fast, nej. De är så lika, men så olika. Och egentligen går ingen av dem att beskriva med ord. Egentligen gör väl inte det något, för det är känslan inom mig som räknas. Såhär känns det för mig och jag kan tycka att det är skönt att ingen annan vet hur det känns just i den stunden. Det gör att stunden blir min egen. Gillar det.

Idag startade jag dagen med ett avsnitt av Ally McBeal och te, vilket faktiskt är precis samma sätt som jag avslutade gårdagen. Idag ska jag äta lunch med syster och hennes karljävel, träna och ikväll vill jag se en film. Skön dag.

UR: MARIE HERMANSON - MUSSELSTRANDEN.

"Det finns människor som har nycklar till oss själva. Som kan låsa upp rum som vi alltid burit inom oss, men där vi inte varit tidigare. Till dessa människor står vi i ett särskilt förhållande och om de är av rätt kön och i någorlunda lämplig ålder blir vi kära."

BETE DIG, SA JAG!

Jag klarar inte av människor som saknar precis all form av förmåga att bete sig. Det är en av få saker som kan göra mig på riktigt dåligt humör. Ja, till och med arg.

Jag orkar dessutom inte vara falskt trevlig, så därför blir min åsikt väldigt tydlig utan att jag faktiskt behöver säga något egentligen. Jag tröttnar liksom rättså fort och har inte alls något behov av att ha sådana personer i mitt liv.

Jag gillar att omge mig med människor som gör mig glad. Men vem fan gör inte det, å andra sidan.

SKJUT MIG.

bonadrag.com

Jag har väldigt bestämda åsikter när det handlar om smycken och har svårt att hitta något som jag tycker är snyggt. Didär halsbanden på bilderna ovan är dock så snygga att jag känner ett extremt högt ha-begär. De finns dock inte i Sverige och kostar $320. Typiskt.

Jag ska göra mitt egna. Gå till skjutfältet hemmavid och be om någon gammal patronhylsa, borra ett hål igenom den, köpa en sten och en halskedja. Kan inte vara så svårt och borde därför bli lyckat.

MARUSCKA.

Godmorgon, torsdag. Idag är en sån där dag som börjar med att jag bara vill vända på mig, dra täcket över huvudet och somna om. Jag är ett vrak. Det konstiga är att jag detta till trots glädjer mig åt att åka till jobbet idag. Ibland är man bra märklig, men det är väl lika bra att hoppa in i duschen innan den däringa känslan försvinner.

100.

Enligt de bloggar jag läser är det nya att skriva listor om sig själv. 100 saker. Dessa listor har alla haft varierande innehåll och utseende. Jag tycker att det var kul att läsa, så jag gör någon sorts kombination av alla och berättar 100 saker om mig själv.

001. Min största förebild i livet är min mormor. 002. Jag är bra på att visa de jag tycker om att jag tycker om dem. 003. Jag är dock dålig på att säga det. 004. Jag är inte nöjd om jag inte hinner träna fem gånger/vecka. 005. Om jag var 8 cm längre skulle jag vara nöjd. Förutsatt att dessa 8 cm satt på mina ben. 006. Jag har dock accepterat läget och tycker om mig själv för den jag är. 007. En gång lät jag någon ta mig för givet. 008. Det skulle jag inte tillåta nu. 009. Jag tillåter inte heller mig själv att ta någon eller något i livet för givet. 010. Jag hatar när min mamma kallar mig Maruscka. 011. Ändå har jag just det som bloggadress. 012. Jag blir nästan aldrig arg. 013. Och när jag väl blir det så blir jag det ordentligt. 014. Jag tycker att långa, vältränade killar är attraktiva. 015. Jag attraheras också av självförtroende och förmågan att klä sig snyggt. 016. Det vackraste som finns kan vara ögon som glittrar. 017. Jag känner mig naken utan en sjal kring halsen. 018. Jag samlar på iittala-marimekko-kiwi-lyktor och vill ha en i varje färg. 019. I dagsläget har jag 11 st. 020. När jag behöver pepp, oavsett om det är pga. att jag är ledsen eller för att jag står inför en utmaning, lyssnar jag på Snow Patrol – Run - Revised Album Version. 021. Jag började lyssna på den när man farfar gick bort för tre år sedan. 022. Jag tänker på min farfar varje vecka. Minst. 023. Jag har alltid samma smycken på mig. Både till vardags och till fest. 024. Och ett av de två halsbanden tar jag aldrig av mig. 025. Jag kan inte höra "Gabriellas sång" utan att gråta. 026. Inte för att den är fantastisk, utan för att påminner om en jobbig tid i mitt liv. 027. Just nu längtar jag efter offpiståkning i meterdjup snö. 028. Jag längtar också efter att resa. T.ex. till New York eller Berlin. 029. Dessutom längtar jag efter en egen lägenhet i underbara Göteborg. 030. Ibland bara måste jag vara själv. 031. Detta har blivit ett allt starkare behov hos mig efter mitt trasiga förhållande med han som jag numer kallar för mitt ex. 032. Jag och secondhandbutiker vill så gärna fungera, men vi gör inte riktigt det. 033. Mitt senaste inköp var dock en tröja från Emmaus på Linnégatan. 034. Jag tycker så mycket om att somna i en famn med andetag som kittlar i min nacke. 035. Jag är en arbetsmyra och funkar inte alls som arbetslös. 036. Jag skrattar varje dag på mitt jobb och det gör mig väldigt lycklig. 037. Ibland när jag åker till jobbet sitter det en puss i min nacke. 038. Jag tycker om att rita och är bra på det när jag gör det på mitt sätt. 039. Jag tycker också om att sy, men gör det alldeles för sällan nu för tiden. 040. För min första riktiga lön ska jag köpa en vit stringhylla (pocket). 041. Jag gillar utmaningar och att testa saker som jag inte har gjort tidigare. 042. Jag tycker att svartsjuka är något av det osexigaste som finns. 043. Jag önskar att jag hade förmågan att hålla bättre koll på vad som händer i världen. 044. Efter ett år utan TV börjar jag sakna just en sådan. 045. Jag har precis ingen form av bordsskick. 046. Jag gillar kvalitet och köper hellre få dyra saker än många billiga. 047. Jag är bra på att visa respekt. Både till mig själv och till andra. 048. Jag är också duktig på att komma ihåg olika sifferkombinationer. 049. Få saker gör mig så matt som när kylskåpet är tomt och tvättkorgen full. 050. Och då orkar jag oftast inte ta tag i något av det. 051. Resultatet av detta blir oftast kaos. 052. Jag gillar inte att köpa underkläder. Det är tråkigt. 053. Om jag går hungrig för länge får jag tunnelseende på mat och blir på dåligt humör. 054. Då går det inte att föra en vettig diskussion med mig och man gör säkrast i att hålla sig på replängds avstånd tills jag lyckats balansera blodsockernivån. 055. Jag tycker att mina vänner kan börja producera lite barn, för jag har så mycket roliga presenter som jag vill fixa och ge bort. 056. Jag är faktiskt precis kass på att hålla ordning på alla viktiga papper. 057. Just därför kanske det är dags att återigen köpa en pärm till dessa. En gång var jag bra på att hålla ordning på didär pappren. 058. Jag tror till 100% att kärlek handlar om att i grunden vara bästa vänner. 059. Det är först då det är på riktigt. 060. Och kärlek, äkta kärlek, är så vackert och får mitt hjärta att glöda. 061. Jag tycker så mycket om levande ljus och när jag är hemma tänder jag alltid massor. 062. De är så vackra i all sin enkelhet. 063. En gång blev jag så sårad och mitt hjärta var så trasigt. 064. Jag trodde aldrig att det skulle bli helt igen och därför har jag lovat mig själv att aldrig hamna där igen. 065. Det gör att kärlek blir så läskigt. 066. Men jag försöker våga känna kärlek ändå, för det finns inget annat som gör mig så lycklig. 067. Det är dock lika läskigt som när man står på kanten på 10m-svikten och tittar ner och det högsta man hoppat ifrån tidigare var tre meter, vilket slutade i magplask. Aj. 068. På mitt skrivbord på jobbet sitter Valdemar. 069. Valdemar är en sur gosedjursbulldog och grabbarna vann honom en gång när de var på Liseberg. 070. Jag gillar mössor och har säkert tio stycken. 071. Just nu växlar jag bara mellan tre av dem och funderar på om det är dags att uppdatera mössgarden. 072. Jag skriver ofta meddelanden på små lappar till människor jag gillar. 073. Jag pillar alltid på något. Tycker liksom om att känna hur saker känns under mina händer. 074. Idag har Jenny Doveson – The Stranger gått på repeat på jobbet. 075. Jag är av åsikten att det inte finns något som är perfekt. 076. Det är bara ett ord som skapats av människan i ett desperat försök att hitta något att alltid sträva efter. 077. Kanske för att man aldrig ska kunna vara nöjd. 078. Ibland pratar jag jättefort och osammanhängande. 079. Oftast är det när jag är så glad att jag nästan bubblar över. 080. Jag gillar inte läsk. 081. Jag får ont i magen av godis, men äter det ändå. 082. Under 2011 har jag tänkt springa Göteborgsvarvet, Vårruset, Blodomloppet och Tjejmilen. 083. Jag tycker om att få komplimanger. 084. Jag borde dock bli bättre på att ge just sådana. 085. Jag vet inte vad jag ska göra på nyårsafton och det stressar mig lite. 086. Jag hatar lögner och försöker därför alltid att vara ärlig själv. 087. Jag har en tenta på 3 hp i Enrgi- och miljöteknik som ligger mellan mig och min ingenjörsexamen. 088. Jag tycker så mycket om fysisk beröring. 089. En kram, en hand som sakta stryker över mitt hår eller en mage mot min rygg när jag ska somna.

090. På vardagarna snittar jag ca. tre bananer på en dag. 091. Vissa dagar gillar jag inte att vara ingenjör, för det känns bara svårt och jobbigt. 092. Andra dagar känns det bara otroligt roligt, utmanande och spännande. 093. Under 2010 har jag haft två riktiga fjortisfyllor. 094. Vissa har sina förstå sådana när de är ~16. Själv hade jag premiär när jag var 26. Smart. 095. Jag har i stort sett varje dag på mig något svart. 096. I somras försökte jag uppdatera min garderob med lite färgglada kläder. 097. Resultatet av detta var sådär tillfredsställande. 098. Jag planerar att under 2011 lära mig att spela gitarr (igen). 099. Jag drömmer om att ha en kreativ studio i hemmet. 100. Kanske blir det verklighet inom en snar framtid.

50 000 KR = 2 MÅNADER I MITT LIV.

2012. Det är då det händer. Då åker jag och Sofie till Australien i två månader. Vi har gjort en väl tilltagen budget på 50 000 kr och ska börja spara seriöst i januari. Jag längtar som en galning! 2012 är rättså långt borta, fast ändå inte. Det känns lite lagom för att man ska få ihop så mycket pengar som behövs, samtidigt som man kan leva här hemma i Sverige under tiden. För just nu känns det väldigt viktigt för mig. Ja, att leva alltså. Det gör det väl i och för sig alltid, men lite extra mycket nu. Jag vill kunna köpa den där tröjan eller gå och se det där bandet spela eller åka på den där weekendresan.... Jag har levt så lite under så lång tid, så jag måste få leva nu. På riktigt.

Men Australien 2012. Det. blir. bra.

TORSDAG

Idag har det gjort ont i det lilla hjärtat och tårarna har runnit nedför mina kinder. Jag trodde aldrig att de skulle ta slut, för det gick inte att hålla dem tillbaka. Jag hoppas att grabbarna på jobbet trodde att de rann för att jag hade problem med den däringa remberäkningen som jag inte lyckades få till överhuvudtaget. Det hade varit praktiskt, men inte ens de är nog så dumma.

Ibland är det rättså jobbigt, men väldigt bra ändå. Ja, det där livet alltså. Ibland när det är sådär, rättså jobbigt men väldigt bra ändå, så kan det hända något som, så att säga, får bägaren att rinna över. Just detta inträffade idag. Då gör det ont i hjärtat och tårar bara bubblar fram i ögonen, hur mycket jag än försöker hålla tillbaka dem. Jag tillät till slut mig själv att gå in på toaletten på jobbet och gråta en skvätt. Tårar är magiska ibland, för efteråt kändes det väldigt mycket bättre. Dessutom fick jag en annan uppgift som jag kunde lösa både snabbt och bra - egoboost! Efter jobbet har jag pratat med några finingar i telefonen och även tränat. Det är terapi för mig.

Imorgon är det fredag och jag behöver bara jobba 6.5 timmar och sedan är det HELG. Jippi!

PS. Be stupid.

NOTE TO SELF #MINNSINTEVILKENIORDNINGEN.

Jag, Maria, bör inte köpa lösgodis. Jag gjorde det idag, men var nog egentligen inte speciellt sugen på det. Ändå kom jag ut ur butiken med, som nedan nämnt, den största godispåse mitt öga skådat på länge. Jag åt ungefär halva, resten slängde jag. NÖDVÄNDIGT! Kan jag inte bara hålla mig till frukt, mörk choklad och ost. Fattar inte grejen med godis, det ger mig bara magont. Dessutom blir magen stor som en ballong. Var det mjöl i godis sa du? Jahaaaaaa.

TISDAG.

Kl. 06.41 tar jag bussen till jobbet och är framme kl 06.52. Dagen har ägnats åt remberäkningar och det har både känts otroligt bra och fantastiskt jävla skitdåligt faktiskt. Klurigt! Men så himla kul att göra något på riktigt. Kl. 15.36 kände jag att jag verkligen inte orkade jobba mer. En timme senare gick jag från kontoret och tog båten till stan. Hoppade snabbt in på Myrorna, som faktiskt kan ha varit det sämsta Myrorna någonsin. Jag blev rättså besviken. Lika snabbt in på lågprismatvarukedja och tog sedan en överfull spårvagn hem. Precis när jag skulle gå av ringde min finaste Malin och hon sällskapade i luren från Mariaplan och hem och vidare inne hos mig. När vi lagt på plockade jag in varorna i kylen och kröp ner under täcket med den största godisskålen som mitt öga skådat på länge. Här sitter jag nu och ska tända ljus och slå på någon skön dokumentär på SVTplay. Att snöflingorna virvlar utanför mitt fönster, som de gjort precis hela dagen, skapar en väldigt skön och rofylld känsla inom mig. Ikväll gillar jag att vara själv med mitt täcke.

DEN DÄR KÄNSLAN.

Känslan när man är nyduschad och kryper ner i rena lakan. Gillar den.

MIN HELG.

Jag har haft en så skön helg, som så ofta annars. I fredags var det AW på Bliss med massa godingar. Det var mycket trevligt. Blev dock inte så sent, så jag sällskapade åt helt motsatt håll än hem. Tittade på Wallstreet och somnade i en famn jag tycker om.

Igår hängde jag med fina damer på a la London-designmarknaden på Pustervik. Det fanns mycket fint, men det mesta var lite dyrt och tyvärr så var det himla trångt där inne också. Jag fick med mig ett mycket väldoftande te hem. Bruden som sålde detta var så sjukt snygg, så jag var ju tvungen att köpa något av henne liksom. Oerhört praktiskt att det fanns te i tjusiga burkar, som dessutom luktade gott. Efter marknaden åt jag och Sofie magisk kebab och sen spenderade vi ett par timmar med att montera hennes nya garderob från Ikea. Lite tänkande krävdes, men vi enades ganska snabbt om att det är betydligt mycket trevligare att montera garderober från Ikea än att tapetsera en 41 kvm etta med 3.35 m i takhöjd. Rättså tacksamt garderobsprojekt, alltså. Jag spenderade en del av min lördagskväll med att städa. När jag vaknade såg mitt rum (från sängen) ut som på bilden ovan. Lite sådär som det är när fröken Madsen städar. Det blir liksom stökigare.... Men jag hittar ju alltid så himla mycket intressanta gamla lappar med någon text som jag skrivit ner någon gång, ett vykort från en vän eller varför inte det där visitkortet till den där personen som jag skulle maila. Kul kul! Dock är det ju inte lika kul med alla dessa papper. De kan vissa stunder göra mig förbannad. Idag var ett sådant ibland, vilket slutade med att jag rotade fram en papperskasse och la ner alla papper där i. Därmed skapade jag mig alltså ett senare problem - skönt för stunden! Hur som helst. Resterande delen av gårdagskvällen spenderade jag under mitt täcke, i min säng, med massa tända ljus och dokumentärer på SVTplay i mängder. Inte den svängigaste lördagskvällen, men väldigt skön och välbehövligt lugn.

Idag, söndag 7 november 2010, har jag inte gjort så mycket. Jag började dagen med att fortsätta där jag avslutade gårdagen - SVTplay. Efter många om och men tog jag mig iväg till Sats för ett Combatpass. Det var sjukt jobbigt och jag är rätt nöjd. Imorgon = jobb och jag vet inte vad söndagsångest heter!

VAD TROR DU PÅ I ÖVRIGT?

För nästan precis ett år sedan fick jag ovanstående fråga från en person som då precis hade gjort entré i mitt liv. Jag svarade såhär:

"Utifrån en fri tolkning av din fråga, svarar jag såhär:
Jag tror på kärlek i alla dess former. Till vänner, till familj och till partner.

Jag tror att (och nu måste jag skriva på engelska för det låter bättre) "Love is friendship on fire". Med det menar jag att kärlek grundar sig i en förbannat bra vänskap, men är mer. Mycket mer. Något som inte kan beskrivas i ord. Ja, förutsatt att kärleken är på riktigt. Förstås.

Jag tror på respekt. Både till sig själv och till andra.

Jag tror på att förverkliga sina drömmar och att passa på att ha jävligt roligt samtidigt som man gör det.

Jag tror på att VÅGA leva. Att våga chansa och våga ta risken att det blir fel ibland. För oftast när man vågar så blir det jävligt bra. Det är iallafall min erfarenhet.

Jag tror att det på något sätt finns en mening med allt som händer. Absolut inte ödet, dvs. att det som händer är förutbestämt. Men någon mening.... Dock tror jag inte på gud.

Dessutom tror jag att (som en textrad ur ledmotivet till MI2 lyder) "Life is a lesson, you've learned it when you're through". Vilket kanske kan tolkas som en tråkig inställning, men jag ser det som något positivt. Att man lär sig något nytt varje dag. Att man växer som person och människa genom hela livet. Det tar liksom inte slut på upplevelser och nya erfarenheter. Den enda begränsande faktorn är man själv...

Lycka. Glädje. Sorg. Ärlighet. Vänskap. Kärlek. Skratt. Leenden. Tårar. Ögon som glittrar. Känslor. Tankar. Oro. Omtanke. Ödmjukhet. Upplevelser. Erfarenheter. Kunskap. Visdom. Ironi. Humor. Kvalitetstid. Drömmar............. Ja, LIVET. Helt enkelt. Det tror jag på."

Fint minne.

TGIF.

Jag är tröttast i hela världen. Kanske inte, men det känns så. Har inte riktigt kunnat sova, för idag väntar certifieringsprov i Catia V5. Sjukligt nervös tjej! Okej, världen rasar inte om jag inte klarar det, men jag vill så himla gärna göra det så att jag får (och kan) jobba på riktigt snart. Jag gillar att jobba, liksom.

Hur som helst så blir det AW sen med massa godingar. Det ser jag verkligen fram emot! Och innan det så ska jag träna som en liten dåre. Får se om det blir aggressionsträning och sorgeöl eller om det blir träning för att det är så himla himla roligt och firaöl. Time will tell.

Snow Patrol – Run - Revised Album Version - Tur att jag har farfarlåten att peppa mig själv med denna morgon. Ska slå på Blondie – Maria eftersom det också är en av mina pepplåtar, men på ett helt annat sätt än föregående.

HÅR.

De som känner mig någorlunda väl vet att jag hatar hår. Lösa hårstrån... Usch! Nu har jag ju också det problemet att jag även hatar håret som jag har på huvudet, vilket jag var inne på i fg. inlägg. Pagejäveln vill inte växa, men utväxten som färgar hårbotten mörk vill växa så de knakar. Vad fan är grejen!? Jag blir förbannad. Om pagejäveln kunde växa lite snabbare och utväxten lite långsammare så vore mitt liv liiiiiiite bättre för tillfället. Klipp + färgtiden som jag igår bokade till 8 december måste med andra ord tidigareläggas. Detta går inte!

Jävla lyxproblem. Jag vet. Men nu har det gått för långt och jag är upprörd.

JAHA.

Jag skrev ju fel i morse. Godmorgon, onsdag. Ska det ju vara. Otroligt förvirrad dag. Dock så blev det lunchlöpning och även träning på Sats. Lite hurtigt i överkant faktiskt!

Jag gillar inte mitt hår. Pagejäveln vill inte ge sig. När ska mitt hår få bli långt igen, egentligen? Jag hoppas det är någorlunda i fas till sommaren 2011. Men, något som jag gillar ännu mindre med mitt hår, än just pagejäveln, är utväxten. Jag gillar inte blonderat hår med skandinavisk råttfärgsutväxt. Fy! Under min fattiga period så har jag inte haft råd att spendera de pengar jag vill på mitt hår. Det har varit (och är) jobbigt, för mitt hår är väldigt viktigt för mig. Hur ytligt det nu än må vara. Nu känns det som att det är hur länge som helst till början av december. Jag har nämligen lovat mig själv att jag då ska kosta på mig att färga håret hos en riktigt bra frisör. Och få det precis sådär som jag vill ha det. Kan knappt vänta... . !

STORM.

Godmorgon, tisdag. Idag blåser det storm och spöregnar utanför mitt fönster. Härligt! Jag sover med tänd taklampa och ögonbindel, eftersom jag tydligen vill vägra att vakna annars. Det är lite roligt, tänk om någon skulle se mig. Hihi.

Jag är i valet och kvalet om jag ska ta med mig löparkläder eller om jag bara ska satsa på träningen på Sats ikväll. Kanske är det så att man blåser bort om man springer på lunchen, eftersom vi springler längs vattnet....

Okej. Inga vettiga ord alls, faktiskt. Lika bra att låta bli att skriva något mer.

PS. Idag är det ett år. Ett år - magiskt.

TOMT.

I mitt huvud är det tomt. Det finns inga ord som vill ta sig till fingrarna så att de kan bilda ord med tangenterna. Det är så konstigt, för det finns så mycket jag vill skriva. Konstigt då att orden inte finns, precis som om de där kylskåpsmagneterna med ord i hjärnan fastnat och vägrar släppa. Otroligt irriterande.

Jag kan sammanfatta allt såhär:

- Jag mår bra.

- Jag har väldigt många fina människor i mitt liv.

- Jag skrattar varje dag på jobbet.

- Göteborg kan det här med regn och vind. Regnkläder i 27-års present? Ja, tack!

- Jag vill ha en egen lägenhet.

- Mr Apple är fin.

- Hösten är magisk. Precis sådär som jag trodde att den skulle bli.

Godnatt.

JEANSFAMILJEN.

Tidigare var min jeansfamilj en stor släkt som bodde i min garde, men ju längre tiden gick blev den allt mindre. En del flyttade och en del gick tyvärr bort. Det kanske kallas livets gång även för jeans, vad vet jag. Sorgligt, hur som. Till slut fanns bara två i Dieselfamiljen kvar, där det ena paret egentligen skulle behöva flytta men inte vågar Hur som helst så fick jeansfamiljen igår en ny medlem. Lilla Acne flyttade in i garden. Fint det.

SKÖN FREDAG.

Godmorgon, fredag. Vad härligt att klockan är 05.37 och att det regnar och blåser så mycket att det smattrar på fönstret och att glaset i det skakar. Det är väldigt mycket höst i Göteborg idag.

Jag ska göra mig i ordning, packa och sedan åka till jobbet och spendera några timmar där. Ikväll lämnar jag Göteborg för att spendera helgen i Värmland.

PACKAR.

Det enda jag har i min packning är mitt hjärta och bomull. Det där hjärtat jag har är inte så stort (liten tjej), men det glöder. Precis sådär som när himlen är blodröd och brinner.

Bomullen har jag med mig för att den är tänkt att fungera som ett skydd. Det är egentligen ett ganska dåligt skydd, för bomull är väldigt skört och lätt att förstöra. Men samtidigt så är det det enda som behövs och därför har jag inte med mig något mer i min packning.

# Living on the edge

Neil Young – Heart Of Gold

"ÄR DET JAG SOM HAR ETT HJÄRTA AV STEN?"

Det enda jag fick ur mig som kan liknas vid ett svar var: "Nej, det tycker jag inte".

Det kan ju vara lite svårt att förstå, men det jag menade var:

"Nej, verkligen inte. Helt tvärtom faktiskt. Men du har byggt upp en hög mur av sten runt om, precis som en skyddande borg, med den största och tyngsta trädörr man kan tänka sig. Den här muren är väldigt svår att ta sig igenom, och ibland är den faktiskt väldigt irriterande. Vid vissa utvalda tillfällen har dock den där dörren öppnats på glänt och jag har skymtat det där röda innanför. Fina tillfällen, trots att dörren har stängts väldigt fort igen.... Jag har märkt att dörren har öppnats oftare och längre stunder den senaste tiden. Vackert, med känsla.

Ett tag försökte jag klättra över muren, men jag har insett att det inte går. Därför tänker jag stå här utanför och vänta tills dörren öppnas och jag släpps in".

FÖRVÄNTANSFULL.

Praktikantmuggen är pensionerad. Imorgon är jag inte längre praktikant, arbetslös eller "in between jobs". Jag är anställd. Det smakar rätt bra, vill jag lova! Jag är förväntansfull - riktigt sådär nipprig i tårna! Det. här. blir. bra.

TORSDAGSDEKADENS.

Jag får förtroende. Vänner ringer till mig när de är ledsna och frågar om råd. De berättar sina hemligheter för mig och säger att det är så bra att prata med mig för att 1. jag är ärlig 2. jag dömer inte 3. det man berättar för mig stannar hos mig.

Allt detta gör mig såklart väldigt glad och rörd.

På senaste tiden har jag dock märkt att vissa inte ger mig samma sak tillbaka när jag någon gång mår dåligt och behöver ventilera. Dessutom har jag märkt att det inte är lika viktigt att ringa till mig när man mår bra.

Detta gör mig ledsen, då jag såklart vill vara närvarande även vid medgång. Det gör mig ledsen och får mig att undra om jag måste göra en rensning bland mina vänner. Liksom "göra slut" med dem som tar mer än vad de ger...

Dekadens.

SAY HELLO TO MY NEW FREIND.

His name is Mr Apple.

SIMPLE.

Broder Daniel – No Time For Us (Acoustic)

Idag skiner solen och Göteborg luktar höst och saltvatten. Jag ler återigen i min glittrande verklighet. Jag har lagt de dumma tankarna åt sidan. Liksom packat in dem i taggtråd och burit upp dem på vinden. De får ligga där en stund, för allt som behövs är tid. Förändring är inte alltid lätt, oftast inte faktiskt. Men jag tänker inte gå och vara leden under tiden, utan jag tänker leva fullt ut. Precis som jag vill. Och jag tänker skratta. Varje dag.

Idag fyller min morfar 79 år. Världens finaste morfar faktiskt. Idag längtar jag extra mycket efter honom. Den här låten är till honom: Arne Quick – Rosen. Den brukade han sjunga när jag var liten.

AJ.

Ibland kan inte känslor ta sig till fingrarna, fastna på tangenterna och bilda ord. Som om hjärnan är fylld med tusentals kylskåpsmagneter med ord. Jag känner mig bara förvirrad och tom. Förstår inte vad som händer, men det känns som att så mycket rinner mig ur händerna. Precis som att försöka fånga en hal ål - man gör inte fel, men lik förbannat så slinker den där ålen emellan fingrarna och hånskrattar när den simmar iväg. Så står man där som ett fån och fattar ingenting. Vad hände?

Jag går sönder och känner mig sådär ledsen igen. Sådär ledsen så att man önskar att det regnar ute, för tårar syns inte i regnet. Sådär ledsen så att det inte går att skratta på riktigt, fast man vill och egentligen har hur mycket som helst att vara glad för. Sådär ledsen som man bara blir när det handlar om äkta känslor. Det är fint att veta att det är på riktigt, att man tycker om på riktigt, men det är samtidigt så jävla jobbigt. Det gör ont och känns som att hjärtat måste plåstras om och bäddas in i bomull för att överleva.

På grund av detta granskar jag mig själv. Kanske granskar jag litegrann i överkant för jag verkar ha svårt att ta mig ur granskningen och se med objektiva ögon på vad som faktiskt händer. Jag vet ju hur det är, men likförbannat ifrågasätter jag mig själv. Jag vill bara vara glad, men det går inte. Det var längesedan jag var såhär ledsen och det gör därför extra ont...

LITET TRASIGT HJÄRTA.

Jag är ledsen. Jag kan inte riktigt sätta ord på mina känslor, för jag känner mig bara tom. Det är mycket som gör ont nu, men det som gör ondast är ändå den oväntade reaktionen på något som jag knappt vet vad det är. Dessutom känns det som att jag, när jag äntligen hittat rätt i mig själv, vart jag vill vara och vad jag vill göra, måste ursäkta den jag är. Varför är det så fel att tycka om sig själv och stå upp för sig själv? Att inte ta någon skit. Att (börja) känna sig nöjd. Måste man vara missnöjd för att bli accepterad och varför är det så provocerande att säga att man är tillfreds? Måste man hela tiden längta bort och vilja ha det man inte har? Kan man inte bara få känna att man har det jävligt bra och vara lycklig över det?

Nej. Jag är inte lycklig och glad och nöjd precis hela tiden. Vem fan är det? Men på det stora hela så trivs jag och jag mår bra. Göteborg smakar så bra. Och allt är nästan lite för bra för att vara sant. Kan det inte bara få vara det utan att andra ska lägga sig i och ha åsikter om mig och mitt liv och hur det ska levas?

Tack, det vore bussigt.

BABYVIKING.

http://babyviking.com/

Jag var på födelsedagskalas i onsdags. Då träffade jag en kille som varit med och tagit fram denna bärsele för bebisar. Verkar grym ju! Jag tycker så mycket om att träffa människor som lyckas göra sina idéer till verklighet. Det är verkligen inspirerande.

VARDAG.

Dagarna som kallas vardag springer förbi. Precis som helgerna. Hösten är magisk.

Göteborg smakar så bra och jag är så lycklig för att jag får stanna här. Idag är det tio dagar sedan jag fick höra orden som skulle komma att bestämma min framtid. Det är tio dagar sedan som jag med darrande hand och med tårar i ögonen skrev på det där pappret. Pappret som är beviset på att det här faktiskt händer. Att det är på riktigt.

Jag kommer aldrig glömma den där dagen. Tisdagen den 21 september 2010. Hur jag studsade ut genom byggnaden mot båten som skulle ta mig hem. Hur jag försökte skriva ett sms för att berätta, men inte fick ihop något vettigt alls. Hur jag bubblade av lycka och hur fort jag pratade när Jonas ringde. Hur tårarna rann längs mina kinder när jag berättade för mormor. Älskade mormor som blev så glad.

Det är så stort och jag kan inte förstå. Jag kan inte förstå hur vacker vardagen kan vara. Glimmrande i regnbågens alla färger. Precis som en prisma.

Jag ska alltid komma ihåg att inte ta vardagen, eller någon i den, för givet. Livet kantas allra mest av just vardag och därför är det allra viktigast att den glöder. Lite sådär som när himlen är blodröd och brinner.

Det spelar liksom ingen roll hur bra den där weekendresan till Paris är eller hur dyra och många julklappar man får. Vardagen är det som egentligen betyder något.

Det är ju rättså typiskt att jag verkligen hatar att dammsuga. Skulle jag slippa det så skulle min vardag vara perfekt. Men å andra sidan; Vad är perfekt? Mer än ett ord som skapats i ett försök att mäta hur bra något är, alltså.

PLÖTSLIGT HÄNDER DET.

21 september 2010 för alltid i mitt hjärta.

Jag. är. med. jobb.

KÄRLEK #3

Ett litet hjärtas tankar har lättats för mig. Ett litet hjärta med tillhörande förvirrad uppsyn och tom blick. "Jag vet inte om jag är kär. Hon är rent teoretiskt perfekt och jag saknar henne, men det är inte som när jag var kär sist. Då föll jag pladask och tvekade inte en sekund. Problemet var ju då att hon inte var kär i mig".

Okej. Jag tänker såhär. De här två damerna är två helt olika individer som tänker, känner och funkar på olika sätt. Dessutom har omständigheterna kring första mötet med damerna varit olika. Alla dessa faktorer påverkar hur kärleken ter sig i det första steget. Ibland är det rätt när det är fjärilar och ibland är det rätt utan fjärilar. Det enda man ska, och kan, göra är att lyssna på sitt hjärta och på den där magkänslan. Och inte tänka för mycket.

Jag tror att det bästa är att skratta och leva fullt ut istället. Resten kommer liksom falla sig naturligt och bli som det ska vara ändå.

BRING ME TO LIFE.

7 minutes.

Band of Horses – The Funeral

KÄRLEK #2

Jag bjöd över karlarna i 81:an ikväll för lite kökshäng. Fint var det. Jag och han den där som alltid får mig att skratta kom in på det här med kärlek igen och just kärlek är en av få saker som jag inte riktigt gillar att prata med honom om. Antagligen för att det alltid får mig att fundera. Kvällens diskussion var inget undantag.

Efter att han gått satte jag mig på min säng med tankarna flaxandes i huvudet. Likt fladdermöss, tänker jag. Hur som helst så kom jag efter kvällens samtal fram till följande:

Jag tror att kärleken, den äkta kärleken, kan ta olika skepnader beroende på diverse olika omständigheter, men framför allt vem det är man träffar. Jag tror att den kan bygga på olika saker från början, men i slutändan alltid är samma sak. Och att den riktiga kärlek ter sig olika från början handlar bara om yttre faktorer som påverkar. Kanske för att man just i den stunden som man träffar en människa alltid är påverkad av något eller någon annan. Omständigheter. Kanske är det så att de första orden man uttalar till varandra påverkar hur relationen ter sig från början. Kanske är det platsen man träffas på som är den avgörande faktorn. Och ibland är det nog så att man inte alls är redo för kärlek och därför bli blind, fast den så tydligt knackar på dörren och vill komma in. Dessutom påverkar alla tidigare erfarenheter. Ju äldre man blir desto tydligare blir bilden av vad man inte vill ha och därmed förstås även vad man vill ha. Detta gör ju inte saken enklare, direkt.

Man tror så väl att man vet, vilket jag tror gör att blindheten visar sig. För egentligen har man nog inte en jävla aning. Det bara känns inuti. Man bara vet. Fast man blir rädd för att man ser sidor som liknar det man haft tidigare och är något som man inte vill ha. Fast man blir rädd när det är så enkelt. Fast man blir rädd för att det inte är vad man trodde att man ville ha. Fast man blir rädd för att kärleken inte ter sig från början som man har skapat sig en bild om att den ska. Fast man blir rädd av vänners ord. Men mest av allt så tror jag att man blir rädd av den där känslan inuti. Den där känslan av att bara veta vad som är värt och vad som betyder något. Man bara vet. Det är skrämmande, speciellt när man bara vet fast man får så mycket input utifrån om att det inte borde vara som det är.

Jag tror att 1. världen vore en vackrare plats om alla slutade bry sig så jävla hårt om andra och istället fokuserade lite mer på sig själva 2. man ska strunta i de där bordena och istället skapa sin egen verklighet, för så länge något är okej för en själv så ska det ta mig tusan vara okej för varenda kotte 3. kärlek har blivit en slit och släng vara. Och det är inte okej. Det finns inget vackrare än att ge någon sitt hjärta och säga "här, ta det. för jag vet att du kommer behandla det som sig bör. jag vet att det kommer må bättre när du har det". Och ja, man kan säga så och man kan ge någon sitt hjärta utan att förlora sig själv. Allt handlar om att ha ett eget liv, men att göra plats för någon annan i det. Precis som man gör för vilken vän som helst, men lite mer.

MEDALJONG.

Jag vill ha en silvermedaljong med fina foton i, men jag hittar ingen som är precis som den som jag har skapat mig en bild av. Det är lite typiskt kan man tycka.

Bilden: Medaljongen är sådär lagom stor, inte för stor och inte för liten liksom. Den hänger i en lång enkel silverkedja. Medaljongen i sig är också väldigt enkel i sitt utförande, men har en liten struktur utanpå och ett knäppe på sidan.

Hur svårt kan det vara, liksom?

SÖNDAG 12.9.10

Jag vaknar till en grå verklighet utan för mitt fönster. Jag har glömt hur mycket det kan regna och hur grått det kan vara, för hösten har hittills varit så vacker. Jag slår på The Cardigans – Communication och tycker att det på något sätt är ganska passande att den här söndagen är grå. Det känns skönt, fast jag inte är bakis (vilket jag borde vara). Snart ska jag ta mig till Linné och tapetsera det sista hos Sofie. Vi gjorde en otroligt bra renoveringsinsats igår, trots tapetseringspanik och att vi blev motarbetade av elementjäveln precis hela tiden. Sista rycket idag! Sen middag, film och överraskning. I alla fall om jag för bestämma. The Cardigans – Couldn't Care Less.

HOPE THAT SOMETHING PURE CAN LAST.

http://www.thewildernessdowntown.com/

Vackert så det förslår.

Portishead – Roads

HANNAH MED H.

Bild: Elina.

Hannah med h heter damen ovan och hon bor hos Elina. Hannah med h är en Fixie och något av det snyggaste mitt öga skådat. Jag är lite avundsjuk på Elina.

Note to self: Fixa Fixie.

GERÄRÅ.

Jag blir så trött när jag ser människor fastna i sina ekorrhjul. Deras värld kantas av klagande ord, men de gör inget åt det. Det får mig att automatisk undra om de gillar att leva så? Alla gör ju som bekant vad de vill med sina liv, men jag har svårt att förstå ekorrhjulsleverne.

Jag tänker aldrig någonsin fastna i grå och dötrist slentrian och låta livet rulla på bäst det vill. Jag har levt så och så dåligt som jag mådde då vill jag aldrig må igen. Det var med andra ord inget för mig.

Jag vill att det ska blinka till - gröna, röda, gula ljus. Nya saker, nya människor, nya platser. Nya erfarenheter och upplevelser. Med mycket skratt och känsla. Varje dag.

SILENCE.

Natten sänker sig över Göteborg och här sitter jag och är vaken. Som så ofta annars. Jag förälskade mig litegrann i Portishead för en stund sedan. Kan inte sluta lyssna.

Dagens konstateranden:

1. Att glömma mobilen hemma är oerhört opraktiskt.

2. Det är fint att ha en olivträdskvist väntandes på ett nytt hem på Linné.

3. Jag kan mer än vad jag tror.

4. Så länge man gör det man vill, oavsett om det handlar om att arbeta som förskollärare eller sälja sexuella tjänster, så är det okej. När man har valt det själv.

5. Didär skorna är inte så otippade trots allt. Bara lite mer vuxna.

6. Jag måste verkligen köpa en lampa.

Med tanke på att jag ska upp om ca. fem timmar så borde jag ha sovit för längesedan. Portishead verkar dock ha en förmåga att förtrolla natten...