INGENTING.

Jag orkar inte. Känner mig misslyckad och dålig. Dessutom är jag inte helt hundra - förkylning på gång? Fan.

Men jag tänker strunta i allt nu. Jag ska dricka öl och ha en rolig kväll med människor som gör mig glad. Jag ska vara glad och skratta, sådär så ögonen glittrar. Jag ska glömma allt som tynger mig och bara må bra för en stund. Blir bra.

ETT TIDSFÖRDRIV ATT DÖ FÖR.

Jag börjar känna såhär att jag är väldigt trött på situationen som jag befinner mig i. Och trots att jag gör vad jag kan för att det ska ändras, så händer inget. De flesta gillar mig, men. Det existerar alltid ett jävla MEN och jag blir förbannad. Jag har ingen erfarenhet - nej, men hur ska jag få det om jag aldrig får chansen då? Jag får inte sommarjobb på Coop för att jag är för överkvalificerad - men, jaha!? Jag får inte delta i ett sommardesignkontor, mest för att jag varit med tidigare - men, dra någonstans då. Man kan ju bli trött för mindre.

Onsdagen den 28 april 2010 startade med två negativa besked och jag kände för en sekund att jag inte riktigt orkade mer. Men, då får jag ett mail om en "förutsättningslös diskussion, så får vi se hur vi går vidare sen". Lite (okej, ganska mycket) positivt och hela världen kändes plötsligt ljusare igen. Okej, men då ska jag ringa den och den och den och den. De kanske också vill träffa mig för en "förutsättningslös diskussion"!? Bra.

MIN VÄN ELIN.

Ho' ä la' för go'.

ATT VÅGA.

Att vilja, men inte våga. Det är nog det som skär mest i hjärtat. Det där som inte händer. Alla första bokstäver som aldrig blir ord. En blick som försvinner. Någon som rör sin hand mot någon annans, men sen för den snabbt tillbaka ner i fickan.

Det är inte nej som gör mest ont. Det är att vilja, men inte våga. Det är alla som vill gå fram och fråga om ett telefonnummer, men som aldrig vågar. Det är varje gång man ser ett leende dö när någon annan lämnar rummet.

Jag ångrar alltid hellre det jag gjort, än det jag aldrig vågade göra.

Tänk så mycket som kan gå förlorat för att man inte vågade. Tänk all kärlek som går förlorad. Alla kyssar som aldrig kommer och alla gånger vi lägger oss så ensamma istället för att lägga sig bredvid någon. Tänk om alla kunde våga göra det man aldrig annars brukar.... Kanske skulle allt som aldrig händer hända.

NOTE TO SELF (2):

Ät aldrig någonsin igen kemiskt framställt godis (eller proteinbars som innehåller modifierat vetegluten). Ger mig fruktansvärt ont i den däringa magen och det är inte okej. (Av någon märklig anledning så känns det som att det där med att aldrig igen klippa lugg är lättare att hålla. Jag blir förbannad).

HERO OF WAR.

Jag har bara en sak att säga. Jag ska ta mig segrande ur denna strid som jag just nu befinner mig mitt uppe i. Och jag ska gå ur den med huvudet högt och känna mig stolt. För jag är bra. Och det är okej att tycka att man är det.

Jag känner mig dock ganska misslyckad mellan varven ibland, men jag tänker aldrig vifta med den vita flaggan. Så kul ska inte odjuret som jag kämpar emot få det. Det finns bara en vinnare och det är jag. Tids nog ska jag bevisa det. Både för mig själv och för alla andra.

Rise Against – Hero Of War

DON'T YOU GIVE UP.

Jag trodde för en sekund att den där pistolen var lagad. Pistolen vars skott ska avfyras för att släppa iväg oss i loppet. Det är ett långt lopp. Ett jobbigt lopp, med berg och dalar och krokigt och jävligt är det också. Men jag ser fram emot att få springa det. Jag ser fram emot det som mot ingenting annat... Varför måste pistolen krångla? Det blir återigen oro i leden och människor knuffas och trängs. Det finns fortfarande personer runt omkring mig som säger "snart så, snart så ordnar det sig", men de blir färre och färre ju mer frustrationen och irritationen ökar. Varför kan inte den där jävla pistolen bara funka som den ska!? Jag är så otroligt laddad och förväntansfull och jag vill så gärna springa det här loppet. Kom igen nu. För helvete.

TISDAG DÅ. FÖR HELVETE.

Jag är inte den gladaste damen idag. Jag är ledsen och tvivlar... Ryggsäcken jag försöker bära på min rygg är idag alldeles för tung och jag släpar den efter mig. Den är full av sten och jag orkar nästan inte stå upp. Fy fan.

Men det skiter jag i nu. Jag ska kidnappa ett kök och bjuda på lunch. Kan bli bra. Plugg, träning, pappabesök och städning står därefter på dagens schema. Jag sprang förresten 6.2 km tidigare idag och kan återigen konstatera att jag inte är gjord för att träna på morgonen. Iallafall inte konditionsträning. Ahja. Kom igen nu tisdag 20 april - blända mig!

ALL YOURS.

Regina Spektor hade min fredag.

PJ Harvey min lördag.

Bakfyllan min söndag.

Metric – Help I'm Alive

Har min måndag.

Frågan är vem eller vad som får min tisdag?

HELP I'M ALIVE.

Bra låt. Men det är även så det känns idag. Fan, när ska jag få rätsida på det här? Det går bättre på helgerna, för då är mina vänner också lediga. Eller ja, de är lediga. Jag är arbetslös. På veckodagarna har jag alldeles för mycket tid till att tänka... Jag får panik av det. Känner mig lite misslyckad som inte kan fixa ett jobb. Jajaja, jag vet att branchen är som den är. Men vad fan, det finns ju jobb! När är det min tur att få ett? Snart vore bra, för jag vet inte hur länge till jag orkar kämpa.
Ahja. Solen skiner och jag ska ta en promenad till SATS och lämna inomhusskor + vattenflaska och sen ska jag ta en springtur. En lång. Jag tror nästan att det bara är löpning som kan reda ut trasslet av tankar i mitt huvud. Riktigt jävla hård styrketräning funkar inte. Jag har testat. Bröst och axlar på gymmet sen. Och mage förstås, men det är ju mer regel än undantag.

GODMORGON, TRÖTTA LÖRDAG.

Jag är helt fantastiskt trött och jag vet inte riktigt vad det beror på. Det var inte så att jag sprang ett marathon igår liksom. Jag tränade faktiskt inte ens. Vilodagar är bra, fast jag egentligen inte vill tycka det. Min plan var att vara på gymmet kl. 09.00, men den planen spricker. Jag o r k a r inte. Och egentligen borde jag inte träna på gymmet idag, utan bara ta en springtur. Mina muskler är trötta. Jag har nog tränat hårdare än vad jag själv inser. Jag undrar om min kroppsliga trötthet beror på att jag befinner mig i den där tiden på månaden som kvinner gör ibland. Fy fan, jag hatar det. Jag ska nog äta blodpudding sen, för att kompensera liksom. Järn är bra. Det var längesedan jag kände mig såhär svag.

SAKER MINA VÄNNER SÄGER TILL MIG.

Jag tycker om dig. Jag har alltid varit avundsjuk på ditt hår. Du är fantastisk. Du gör mig alltid så glad. Jag tycker om att prata med dig, för jag känner att du bryr dig. Ditt hem speglar din personlighet. Du är så kreativ - det vill jag med vara. Ditt skratt smittar av sig. Jag tycker alltid att du är som vackrast när du inte anstränger dig, utan bara är naturlig. Jag saknar dig. Jag blir lugn tillsammans med dig. Du är alltid så käck. Du är konstnärlig. Du är så påhittig och jag undrar hela tiden vad du ska ta dig för här näst. Du borde skriva en bok - det skulle passa dig. Du har vackra ord. Jag tänker mycket på dig. Det är skönt att umgås med dig, för du vill alltid dela både glädje och smärta.

Jag kan fortsätta hur länge som helst. Mina vänner säger så mycket fint och jag sparar varenda ord inom mig. Tack, kära ni.

MAIL FRÅN SYDAMERIKA.

För ett par dagar sedan fick jag ett livstecken från den där Kristin i form av ett mail. Hon började medatt fråga hur jag mår, för att sedan fortsätta med att berätta lite ur vardagen där. Jag kanriktigtsemig henne framförmig. Speedad och med ett leende på läpparna, för det märkspåtexten. Av någon anledningser jag henne i ett rosa linne, vilket är lite märkligt eftersomhoninte äger något rosalinne vad jag vet.

Tre dagar senarefårjag ytterligare ett mail: "Hur gick det på intervjuerna?"

Det stavas v ä n s k a p . Love.

SAKNAR.

Jag saknar människor som gör mig glad. Jag saknar dem så att det gör ont inuti mig. Det är två personer som jag saknar mer än alla andra. Den ena får jag träffa snart, men den andra dröjer det länge innan jag ser. Jag gråter när jag tänker på att jag saknar dem så mycket. Jag är inte hel utan dem. Det saknas alltid en liten bit för att jag ska vara det. Kom hit. Krama mig.

LISTA.

Jag gillar ju egentligen inte det här med listor, men ibland är undantag bra.

10 FAVORITER

Färg: Svart.

Mat: Jag vet inte. Mat och jag har en sådär bra relation just nu.

Band: Det går ju inte att svara på, liksom.

Film: När jag var yngre var det länge American History X, men nu vet jag inte längre. Det finns alldeles för många bra.

Bok: Förut var det Tärningsspelaren, men nu har jag ingen. Jag har ingen ro till att läsa... Det blir fint när jag får tillbaka den, för jag gillar att läsa. Allra helst på en pinnstol i vårsolen.

Sport: Snowboard, slalom, längdskidor, löpning, kajak, brännboll, gym.... Ska jag fortsätta?

Årstid: Sommar, vinter, vår, höst.

Veckodag: Lördag.

Glassmak: Idag: Ekologisk Kokos och ekologisk hallon. Fint som snus.

Tid på dygnet: Jag gillar ju alla förstås, men kanske mer kväll. Speciellt varma sommarkvällar ute med vänner.

9 FÖR TILLFÄLLET

Humör: Vårpirrig och glad!

Smak: Vatten.

Kläder: Jeans, randig tröja, röda strumpor och sjal.

Bakgrund: Temper Trap - Sweet Disposition.

Nagelack: Avskavt corallrött.

Tid: 18.24.

Omgivning: Min lägenhet där gamla foton, skräp (i påsar), nytvättade kläder, otvättade kläder, kläder från min garderob, tidningar, teckningar, kaffekoppar och vinflaskor trängs på mitt golv. SNUSK-lägenheten!

Irritationsobjekt: Ingenting just nu. (Och gissa om det smakar bra att kunna säga det!?)

6 HAR DU NÅGONSIN

Dejtat någon av dina bästa vänner: Nej.

Brutit mot lagen: Ja.

Blivit arresterad: Nej.

Badat naken: Ja.

Varit med på TV: Ja.

Kysst någon du inte känner: Ja.

3 PERSONER

Du kan berätta allt för: Det finns några som jag kan berätta allt för, men jag gör inte riktigt det. Den som tveklöst vet mest är den där Kristin.

Du tycker om: Jag tycker om ganska många fler personer än tre så jag skiter i den här frågan.

Du inte gillar: Personer som tar min energi och gör mig liten. Resten håller jag för mig själv.

2 VAL

Kaffe eller te: Förut var det alltid te, men nu vet jag inte så noga längre. Kaffe när solen skiner och te när det regnar, kanske?

Vår eller höst: Vår.

1 ÖNSKAN: Min största önskan förvarar jag inom mig. Med ett rött sidenband knutet runtom.

MAGIC.

För ett ögonblick satt tvivlet åter på min axel och viskade i mitt öra. Detta kändes inte okej, så jag skakade av honom och tog en springtur i den underbara vårsolen istället. Trots otroligt tunga asfaltsvader och knän som ömmade så kan det ha varit mitt bästa beslut på länge. Härligt!
Efter löprundan åt jag ägg, korv och lite paprika. Har jag blivit löjligt protein-seriös? Ja, så verkar det. Och nu har jag precis fått reda på massor med roliga nyheter om mina vänner och jag glädjer mig så åt deras framgångar! Fantastiskt!
Dusch nu och sedan glass i vårsolen följt av jobbsökning och ett besök på gymmet ikväll. Jag har skrivit det förut, men det kan inte skrivas tillräckligt ofta; Livet är fantastiskt. Magiskt till och med.

Ladyhawke – Magic

LIGHT MY FIRE.

Jag behöver ingen lampa. Mitt jag strålar och lyser upp rummet i ett sken som bara en fullmåne kan skapa. Vackert.

PS. Jag ler och har vårpirr i magen. Fint det.

HEJ GÖTEBORG.

Jag ska spendera kommande dagar i Göteborg. Det ska bli kul och givande och intressant och roligt och bra. Och ja, jag är trött men jag låtsas inte om det. En tallrik gröt och jag är med i matchen igen. 200% nu. Ja ja ja.

Vi hörs.

KARLSTAD IS BURNING.

För andra dagen i rad vaknar jag med gårdagens smink utsmetat i ansiktet och med en besk smak i munnen. Igår vaknade jag bredvid någon, idag ensam. Men båda dagarna vaknar jag av att solens strålar kittlar mina ögonlock och jag känner lyckan rusa inom mig. Vårsol.

Koriander är utan tvekan det bästa stället i Karlstad och att man ens överväger att gå någon annanstans är för mig en gåta. Jag har haft två otroligt bra kvällar där denna helg.

Idag tänker jag bara med att ta en dusch och kanske göra något åt mitt hem, för nu är det värre än någonsin. Ungkarl? Nej, inte ens det längre. Det liknar något som man knappt kan beskriva i ord... (Snusk-lägenheten). Hur som helst. Sen ska jag ut ut ut ut ut och stanna där tills solen går ner.

Snow Patrol – Run - Revised Album Version Farfarslåten går varm här denna morgon. Men just nu är det med lyckans strålande sken som jag lyssnar på den. Pepp.

ORD.

Jag säger det aldrig, för jag är skadad och vågar inte. Men det finns så mycket som jag borde säga. Som jag borde titta människor i ögonen och säga, och inte skicka ett sms som är fyllt med ord. Orden i den där texten i det där sms:et är egentligen inte så betydelsefulla. Ett sms är alltid ett sms. Två människor som står öga mot öga med varandra, där omständigheterna är irrelevanta. Där en ögonkontakt orsakar att ett leende sprider sig över två ansikten. Där skrattet klingar högt och där man egentligen vet, utan att behöva säga något överhuvudtaget. Det är liksom det som räknas, i det långa loppet.

HERE COMES THE RAIN AGAIN.

Jag vill cykla med solen i ögonen, grilla, hänga med vänner, skratta, dricka vin och ha det helt fantastiskt i helgen. Nu verkar ju inte vädret riktigt vilja samma sak som jag. Då får jag väl istället baka scones, dricka te, hänga med vänner, titta på film, vara kreativ, skratta, dricka vin och ha det helt fantastiskt på det sättet istället. Inte helt fel det heller.
Oavsett väderutfall så tänker jag ha en fantastisk helg och inte tänka på saker som gör mig ledsen. Jag ska bara le och skratta och tänka på allt det där som gör att det pirrar i min mage.

ENKELT.

Egentligen är det så enkelt. Umgås med människor som gör dig glad. Som får dig att känna dig som en bättre människa. Som gör ditt liv roligare att leva. Som inte söker anledningar för att starta ‘diskussioner’, utan som är okomplicerade. Som får dig att skratta. Leva. Som gör dig lycklig.

ONSDAG 7 APRIL 2010.

Tiden går ganska fort, men jag vet inte vad det beror på. Mina dagar flyter samman och allt ter sig som en enda stor röra av dagar och nätter. Detta är nog vad tristess orsakar.
Idag har jag:
- Vaknat, men tyckte det var lite tråkigt så jag sov lite mer.
- Tränat. (Påskhelgen förde med sig icke önskvärda resultat på min kropp. Fan, varför märks det direkt!? Jag hatar det.)
- Kollat mail, facebook och bloggar om det hänt något kul. Inget utöver det vanliga...
- Tvättat.
- SOVIT. Fy fan vad skönt det var, men fy fan vad tråkigt. Man kan ju liksom göra väldigt mycket roligare saker med sin tid än att sova....
- Ätit. Lite väl mycket sånt som inte är protein, inte okej.

Dagens höjdpunkt har hittills varit söta farbrorn i tvättstugan som ville ha råd om huruvida han skulle tvätta en matta i 40 eller 60 grader. Jag sa att jag inte är någon tvättexpert, men att jag nog hade tvättat den i 40 grader. Då sa han att han skulle lyda mitt råd och tvätta den i 60 grader... Eh. Hehe. Jaha!? Jag försökte förklara att jag skulle ha tvättat den i 40 grader, men när jag insåg att det liksom inte riktigt vad någon idé så pep jag ut från tvättstugan fort som en liten vessla. Jag hoppas att hans matta överlevde tvätten.

Okej. Att jag precis har gett plats och utförligt beskrivit en diskussion ang. mattvätt säger en del om hur roligt jag har idag. Fan, jag hatar att klaga. Därför ska jag sluta med det nu och försöka skicka iväg några jobbsökningar (otroligt oladdad) och sen kanske gå och träna igen. Min kropp är inte vad den borde vara, men jag sitter inne på en otrolig träningsvärk så träning nr. 2 för dagen kanske får utgå. Sängläge i så fall....? Fy fan.

ETT SÄLLSYNT EXEMPLAR.

Det är inte helt okej när ens bästa vän väljer att åka sjukt långt bort och stanna där länge. Inte alls okej faktiskt.

Vi ses.

LYCKANS UTSPEL EN PÅSKAFTON.

- Uppknäppt vårjacka och solen i ögonen.
- Påskbarn som strålar av lycka pga. dragéägg och 5 kr.
- Vänner.
- Kattaskrället i vårsol.
- Loppis.
- Musik.
- Kaffe utomhus i T-shirt.
- Rödrosiga kinder efter solens strålar.
- Känslan att veta vad man vill, trots att det inte är livsavgörande saker. När hela världen stormar, då blir varje liten sak som känns rätt otroligt stor och betydande.

LIVET. VANDRINGEN. EVIGHETEN.

Jag har bestämt mig och ska tatuera s.k. "Luffarprickar" för Livet, Vandringen och Evigheten. Otroligt vackert och det kan inte kännas mer rätt! "Luffarprickar tatueras på handen och ska vara placerade i en V-formation för att kunna döljas när man håller tummen mot pekfingret. Livet är pricken mot tummen. Den kortaste. Vandringen är pekfingret och evigheten är långfingret." (Från Wikipedia)
För mig symboliserar dessa pricker livets storhet och enkelhet, min nuvarande livssituation (luffare?) och den ständiga vandringen genom livet mot evigheten. "Never give up" har varit en tatueringstanke, men jag vet inte om jag gillar att pryda min kropp med text. De här prickarna står för samma sak för mig - Never give up. Jag är en envis liten jävel. Och jag ska alltid minnas. Alltid minnas att de enklaste sakerna är de största. Vackrare än så blir det inte.

GÖTEBORGSVARVET?

Ja. Tydligen.

THE ARROW OF TIME.

http://zonezero.com/magazine/essays/diegotime/time.html

Detta är något som jag, även, ska göra.

Fint.

A LAUGH 'N' A ½.

Jag hade en helt fantastisk gårdagskväll tillsammans med mina finaste. Vi är otroligt olika, men med inga andra blir jag så lugn. Kvällen kan sammanfattas i följande: Vin, öl, cider, jäger, snus, musik, dans, tubadur, skratt, glädje, kärlek.... Härligt!

ARVIKAFESTIVALEN.

Okej. Det verkar som att jag måste på Arvikafestivalen i sommar. Fy fan. Det kan ju faktiskt inte bli annat än succé!

INSOMNIA.

Det var längesedan nu, men nu är den här. Natten utan sömn. Det finns inget som hjälper, utan det är bara för fröken att göra det bästa av situationen. Jag läser bloggar, några av mammas skvallerblaskor, letar efter (och hittar) ny musik.... osv. Jag borde väl kanske skicka iväg den där CV:n till diverse mailadresser, men istället planerar jag vad jag ska hämta i mitt förråd på BodaBorg på söndag. Det känns ju vettigt.

Det är lite konstigt det här fenomenet med att inte kunna sova, för efter en natt av det här slaget funkar jag liksom ändå förvånansvärt bra dagen efter. Hur kan det gå ihop? Detta kanske är något som jag ska fundera lite på. Det verkar ju lite tråkigt och kanske medför att jag kan somna.... Värt att testa! Återkommer.

GODMORGON, FÖRSTA APRIL.

Från himlen kommer det snöblandat i mängder. Jag liknade mest en dränkt katt när jag kom innanför dörren för ca. 45 min sedan. Nu har jag druckigt te och tinat. Fan, det är rätt fint med regn ändå. Det gör mig lugn.