1 ÅR.

Den 23 maj 2010 flyttade jag från Karlstad till Göteborg. Idag är det ett år sedan. Jag åkte en hysteriskt varm buss och solen gassade in genom fönstret. Det fanns ingen gardin där jag satt och ryggen klibbade mot ryggstödet. Tårarna ville aldrig sluta rinna nedför mina kinder. Att lämna precis allt - trygghet, vänner, familj.... Allt man visste fanns. Att lämna allt det och flytta till en stad som man knappt kände. Det var en av de jobbigaste sakerna som jag någonsin gjort, men såhär med facit i hand så var det samtidigt en av de bästa. Det har varit jobbigt stundtals, men det har varit så mycket som varit så bra. Det ÄR så mycket som ÄR så himla himla bra nu och när jag skriver dessa rader så kryper tårarna fram under ögonlocken. (Det är väl fan att man ska grina hela tiden!) Jag tänkte nog inte där i maj för ett år sedan, utan bara lämnade allt. Flydde från allt som var jobbigt skulle man nog kunna säga. Flydde för att leta efter något annat. Något som jag då inte visste fanns. Göteborg är så vackert, fast det ibland regnar horisontellt och i stort sett alltid blåser. Jag trivs här. Det är liksom min stad nu och jag känner mig mer och mer hemma. Och det är ingen som är lyckligare än jag över det. Tänk vad saker alltid har en förmåga att lösa sig. Livet. Puss.

GRILLA 4-LIFE.

Både fredag och lördag har det grillats på klipporna i Masthugget. Spontant och trevligt, dessutom. Göteborg är så grönt nu och sommaren väntar runt hörnet. Ikväll regnar det dock, men jag har kokat te och sitter i min soffa och ritar. Mysigt.

INSOMNIA.

Av någon anledning kan jag inte sova. Somnar och vaknar några minuter senare. Jag vet inte om det är den fantastiska träningsvärken jag har eller värmen i min lägenhet eller något annat (eller allt detta?) som gör det? Sjukt jobbigt och det var otroligt längesedan jag hade en sån här natt. Lite opraktiskt är det allt, för jag behöver vara en väldigt produktiv och effektiv ingenjör imorgon. Aaahh.

Sommarpjucksen ovan är beställda. Från Vagabond till det sköna priset av 399 kr. Prisvärt! Vagabond brukar motsvara mina förväntningar, så jag känner mig nöjd.

EN FIN LITEN SOVKAMRAT.

Jag vet inte hur, men hon lyckas alltid pricka in rätt tillfällen. Alltid när jag behöver det allra mest hoppas hon upp i sängen, går några varm och lägger sig sedan i höjd med knäna - inte för nära ("herregud, någon måtta får det väl ändå vara") och inte för långt ifrån ("jag bryr mig ju trots allt"). Alltid när jag som mest behöver somna till ljudet av en spinnande katt... Lillis, du är inte så dum du.

CYKELUTFLYKT.

Igår var jag på min första, av många kommande, cykelutflykter. Sol, snabb cykel och fint sällskap - Hallelujah!

(Synd att tummen var en sådan linslus på sista bilden...)