ÄNGEL.

- "Maria. Du ser ut som en ängel på den här bilden."

Tack, kära du.

KREATIV FRUSTRATION.

Jaha. Jag är så inspirerad att göra mitt jävla pappträdsprojekt. Men jag är speedad i frustration över att jag för tillfället inte har någon papp och har så varit sedan igår eftermiddag. Igår resulterade detta/frustrationen i att jag spenderade en timme på toan och klippte mitt hår. Resultatet blev över förväntan = Det syns inte att jag klippt mig själv (tror jag?). Bra!

Avsaknaden av papp ska jag göra något åt efter mitt möte kl. 11.00. Hagahallen hade ingen papp som var ca. 1.5 meter hög och ca. 1.0 meter bred. Jag blev trött och muttrade något om "hur svårt ska det behöva vara, egentligen?" när jag gick därifrån. Nya starka tag (och butiker) idag, alltså.

BUSTED.

I för-/middags hade jag min Malin här. När jag öppnar dörren ursäktar jag mig med att "det inte är överdrivet städat här". Varpå Malin säger följande: "Nej, men du brukar ju ha det lite stökigt, så jag är van". Jaha. Hur jävla städat ska man behöva ha det egentligen!? Jag skrattade åt min väns sköna kommentar.

PLÖTSLIGT HÄNDER DET.

Ja, dra på trissor! (Haha, vilket jävla uttryck. Känner mig stenålders som använde/r det.) Jag har hittat mina bestick/köksredskap. Det var ju faktiskt på tiden och även väldigt praktiskt. Inte de/t snyggaste för ett designskadat öga, men de fyller sin funktion och för en rik uteliggare så är det just deras funktion som är det viktiga. Och jag har även hittat den där mattan, som egentligen är rättså ful. Så ful att den blir snygg. Allt detta igår när jag var hemma (Karlskoga) på en blixtvisit, som trots sin korthet var mycket mer än vad jag klarade av. Ja, jävlar.
För ett tag sedan hittade jag mitt duschdraperi från Marimekko. Detta har förhindrat swimingpool i mitt badrum - Mycket bra!

Att jag när jag igår var hemma tog med mig min kära snowboard, men inte fick med mig boots, hjälm, googles eller ryggskydd kanske inte behöver nämnas här. Typiskt mig och jag är inte det minsta förvånad längre. Jag vet inte riktigt vart jag har gjort av mitt minne. Men jag har underställ, sockar och byxor/jacka här. Och det är ju en jävla tur. En jävla tur, som sagt.

SAGAN OM EN FANTASI.

Jag hade bestämt mig för och lovat mig själv att jag inte skulle bli lika personlig denna gång. Att jag skulle hålla det ytterst personliga för mig själv och för de jag själv väljer att berätta för. Jag vet inte vem det var/är jag försöker lura. Jag har funnit att mitt skrivande hjälper mig. Att det är min form av terapi. Och att det faktiskt är såhär i bloggform som det fungerar allra bäst. Därför tänker jag fortsätta att skriva. För mig egen skull. Och jag kommer göra plats för alla mina tankar och känslor. Och ord. När de väl vill infinna sig. Förstås. Det är liksom ingen idé att försöka låtsas och försöka skapa något som egentligen inte finns. Det finns två saker jag vill ha (ja, nästan kräver när jag tänker efter) av andra. Dessa två saker är ärlighet och respekt. Detta är nämligen något som jag ger andra. Därför är det väl inte mer än rätt att jag ger mig själv det, även.

Välkommen att fortsätta läsa. Om mig. För mig. Av mig. Jag skriver från hjärtat om saker som får mitt liv att glittra. Sådär så att det riktigt bränns, liksom. Men även om saker som får mig att ifrågasätta och som gör mig ledsen. Men alltid om sådant som räknas och betyder något. För mig.

JAG HAR INGA ORD.

Jag kan inte förmå mig själv att sätta ord på mina tankar. Och det tar flera timmar att svara på ett sms, där de enklaste frågorna verkar vara de svåraste. Jag hittar inga ord. Tvivlet sitter på min axel och viskar i mitt öra. Jag är ledsen och rädd. Jag stänger in mig i mig själv, tänder ljus och försöker bädda in mig i bomull. Jag kan knappt röra mig. Inte heller andas. Men om jag faller. Ja, då landar jag iallafall mjukt.

Jag ska låta den där Lars sätta ord på mina tankar. Eftersom jag verkar sakna förmåga att själv lyckas med det.

SKJUT MIG.

Det spelar liksom ingen roll. Mitt huvud dödar mig ändå. Ja, jävlar. Bra start på 2010.