Portishead – Roads

HANNAH MED H.

Bild: Elina.

Hannah med h heter damen ovan och hon bor hos Elina. Hannah med h är en Fixie och något av det snyggaste mitt öga skådat. Jag är lite avundsjuk på Elina.

Note to self: Fixa Fixie.

GERÄRÅ.

Jag blir så trött när jag ser människor fastna i sina ekorrhjul. Deras värld kantas av klagande ord, men de gör inget åt det. Det får mig att automatisk undra om de gillar att leva så? Alla gör ju som bekant vad de vill med sina liv, men jag har svårt att förstå ekorrhjulsleverne.

Jag tänker aldrig någonsin fastna i grå och dötrist slentrian och låta livet rulla på bäst det vill. Jag har levt så och så dåligt som jag mådde då vill jag aldrig må igen. Det var med andra ord inget för mig.

Jag vill att det ska blinka till - gröna, röda, gula ljus. Nya saker, nya människor, nya platser. Nya erfarenheter och upplevelser. Med mycket skratt och känsla. Varje dag.

SILENCE.

Natten sänker sig över Göteborg och här sitter jag och är vaken. Som så ofta annars. Jag förälskade mig litegrann i Portishead för en stund sedan. Kan inte sluta lyssna.

Dagens konstateranden:

1. Att glömma mobilen hemma är oerhört opraktiskt.

2. Det är fint att ha en olivträdskvist väntandes på ett nytt hem på Linné.

3. Jag kan mer än vad jag tror.

4. Så länge man gör det man vill, oavsett om det handlar om att arbeta som förskollärare eller sälja sexuella tjänster, så är det okej. När man har valt det själv.

5. Didär skorna är inte så otippade trots allt. Bara lite mer vuxna.

6. Jag måste verkligen köpa en lampa.

Med tanke på att jag ska upp om ca. fem timmar så borde jag ha sovit för längesedan. Portishead verkar dock ha en förmåga att förtrolla natten...

HÖSTLÖV.

Jag vet inte vad, men det är något magiskt över mina dagar. De liksom skimrar som höstlöv fulla av frost. Jag har gjort en spellista på Spotify som heter "Höstlöv" och när jag slår på den så känner jag mig harmonisk. Jag ler och bara trivs. Jag vill att det ska kännas såhär för alltid.

Okej. Just nu är jag jävligt bakfull och precis så behöver det inte kännas hela tiden. Betongkeps av och sen är jag tillbaka i min glittrande verklighet.

BARA FÖR ATT DU ÄR.

Jag är jag och jag har mina tankar och åsikter och funderingar. Det är okej. Jag har så himla många människor i mitt liv som jag tycker om. De är fantastiska, men fast de är fantastiska så tycker jag inte om allt. Inte hos någon. Det kan ju låta lite tråkigt, men så funkar det liksom i livet. Jag tycker ju för tusan inte om alla sidor hos mig själv ens, hur kan man då tro att någon annan ska kunna göra det!? Men grejen är den att det är okej att inte tycka om allt, både hos sig själv och hos andra. Hos sig själv, för då har man något att förbättra. Jag är en virvelvind som pratar alldeles för fort när jag bubblar av lycka eller är stressad. Ibland även när jag tycker att något är förbannat jävla skitjobbigt. Jag är lite för snäll ibland och jag har alltid en röra hemma. Detta är saker som jag jobbar på. Jag gillar att vara virvelvind, men jag vill vara lite mer kontrollerad virvelvind och inte riktigt lika flygande som den värsta av höststormar. Det är okej att inte tycka om allt hos andra, för det går inte att göra det. Men det fina är ju att man väljer att tycka om och blir omtyckt trots de här sakerna som man inte tycker om. Hur vackert är inte det!?

Jag skulle aldrig vilja ändra på någon, fast jag inte tycker om allt. Okej, mig själv litegrann, men då är det för min egen skull och inte för någon annans. Jag väljer att tycka om, fast jag inte tycker om allt. För det jag tycker om väger så himla mycket tyngre än det jag inte tycker om. Och varför vilja ändra på någon som man från början gillade precis så som den var? Det går inte riktigt ihop i min hjärna.

Jag vill bara ge och få kärlek, ärlighet och respekt.

Det är det viktigaste av allt. Och att skratta mycket med dem man tycker om. Skratta med ögonen.

ETT ÅR.

Det var någon som sa att ett år är magiskt. Att det under tiden från start till mål händer helt otroligt mycket. Och ja, det är nog så. Speciellt om man vill att det ska vara så.

Idag är det ett år sedan jag gjorde första dagen på Pöyry i Karlstad. Det har hänt mycket sedan dess, men det var då det började. Förra hösten var så vacker, men den här kommer bli magisk. Jag bara känner det.