PAUS.

Jag blev så himla trött.

Trött på nonchalans, på distans, på att inte ge hela mig själv och på att försöka föra en konversation utan att räcka fram. Jag tog en paus. På obestämd tid.

04:14

Fantastisk dålig aktivitet på Facebook kl. 04:14. Inte okej.

KÄRLEK.

Jag lyssnar på sommarpratare i P1 och äter PEZ. Det är så varmt i mitt rum och jag kan inte sova. Utanför mitt fönster regnar det och det smattrar på min ruta. Det gör mig lugn.

Jag lyssnar på sommarpratare, men mina tankar kretsar kring kärlek. Som så ofta annars...

Jag träffar så många som tror att kärlek är som på film. Film är alltid en saga, så som man kanske önskar att det vore. Men det är aldrig så i verkligheten. Människor är komplicerade och alla relationer måste underhållas. Vän, familj eller livskamrat. Alla relationer kräver arbete för att fungera. Dessutom måste man funka med sig själv, för att funka med andra.

Man är så van vid att kärlek ska vara komplicerat, så därför ifrågasätter man den när den är lätt. När det inte är några konstigheter, utan bara funkar. -Vad är det för fel? Man ifrågasätter de där fjärilarna i magen -Vart är de? Såhär ska det ju inte kännas? Eller? Vänner? Eller? Jag tror att man gör kärleken komplicerad när den egentligen är enkel och då försvinner de där jävla fjärilarna någonstans på vägen. Man glömmer liksom bort att känna efter, eller så kanske det till och med är så att man inte tillåter sig att känna efter. Klart som fan att fjärilarna inte fladdrar då. Allt handlar om att våga ge hela sig själv, fast det inte känns som det "ska" och fast det är läskigt. Att ge av sig själv till någon annan innebär alltid att man riskerar att bli sårad. Och det är därför som man måste funka med sig själv, för att kunna funka med andra. För i slutändan har man bara sig själv.

Jag tror att man ifrågasätter kärleken och dess värde när det är enkelt. Därför blir det komplicerat. Fast det egentligen är så himla mycket mer än de där fjärilarna. Det är kärlek. Äkta kärlek. Det största och vackraste som finns. Läskigt!

För övrigt så tror jag att det handlar om attraktion när de där fjärilarna känns från början. En attraktion kan utvecklas till kärlek, såklart. Men jag är säker på att det bästa man kan bygga kärlek på är vänskap. Och enkelhet. Allt handlar bara om att våga ge hela sig själv, ta emot det man får från någon och, viktigast av allt, våga KÄNNA.

Jag blir så ledsen, för det är så många hjärtan som smärtas av kärlek. Kärlek kan göra så ont. Jag orkar inte riktigt det. Jag orkar inte vara ledsen och jag orkar inte se andra människor vara ledsna över det vackraste som finns. Jag ser så många tappa tron på kärleken och välja ett liv i ensamhet. Detta främst för att de gång på gång blivit sårade. Jag vägrar att sluta tro på kärleken, för det är det vackraste jag vet. Men ibland, när det gör lite för ont och jag inte orkar mer, då tar jag en paus. Jag har varit med om så mycket olycklig kärlek, men jag har tron kvar. Jag är en obotlig romantiker, som antingen förstått allt eller ingenting. Vad det verkar.

PS. Jag tror att man kan älska någon och sedan upptäcka de där fjärilarna. Har jag förstått allt, eller igenting?

SOUNDTRACK OF THE DAY.

Local Natives – Airplanes

Soundtrack till min onsdag 28 juli. Ett pappersflygplan som virvlar i vinden. Så känns det när solens strålar kittlar, glädjen bränns och omgivningen ter sig som ett gammalt urblekt fotografi. Lite sådär skimrande, liksom. Vackert, med känsla.

Mitt i det strålande solskenet känns det emellanåt som att jag har ett lokalt regnmoln över mig och har glömt paraflaxet hemma. Det stormar och blåser och det känns som att jag ska blåsa bort. Men så, lugnar det helt plötsligt ner sig. Solen smyger sig fram igen och skapar den vackraste regnbåge jag någonsin skådat.

Det är kaos, men jävligt bra ändå. Med andra ord.

Nu: Tvätta som en liten dåre.

Snart: Mittiveckanvin med fina människor. Love.

Jag vaknade av ett sms, som inte innehöll det bästa meddelandet. Trött som ett jävla as släpar jag mig till köket för att hitta något ätbart i kylen. På köksbordet hittar jag en lapp. Såhär stod det:

Go'morron Solsken! Cyklar snart i ilfart till kontoret, så kl. 10 träning måste tyvärr skippas. Kanske, kanske tränar jag nån gruppgrej vid fem istället... Borde hur som haver vara hemma ikväll. Ses då!

Jag blir så glad av små lappar. Jag brukar nämligen lämna sådana själv så ofta jag bara kan, för att jag vet hur mysigt jag själv tycker att det är att hitta dem. Fint med Kombo, ändå.

LARSA.

Foto: Hellelalia. Redigering: Jag.

Den där Lars Winnerbäck levererar alltid. Här 10 juli 2010. Han har en förmåga att alltid locka fram tårar hos mig. Hans ord är så vackra och han ser alltid så finurlig ut där han står på scenen och ler blygt när han märker hur hyllad han blir av människorna som är där för att lyssna på honom. Jag blir alltid så imponerad av hans förträfflighet som människor, vilket jag ibland kan tycka är lite märkligt eftersom jag inte känner honom. Men jag känner honom genom låtarna och har skapat mig en egen bild av hur han är. Ibland räcker det mer än väl. I detta fall är det allt.

SALAMI OCH BRIE.

Jag har ett beroende. Andra kan ju vara beroende av t.ex. cigg eller snus. Jag är beroende av salami och brie. Sjukt. Detta beroende är dock väldigt nytt, så jag tror att det bara är en period. Men just nu kan jag inte vänta tills Hemköp öppnar så jag kan springa (mitt snabbaste) dit och köpa!

För övrigt har jag haft en väldigt fin kväll. En kväll som fått mig att skratta. Till och med med ögonen. När jag skrattar med ögonen, även, då är det ett bevis på att jag är lycklig. Fint folk, Sunes sommar och godis. En tisdagskväll i juli som gjorde mig väldigt lycklig. Mysigt.