2010.

Jag vet inte hur jag ska sammanfatta det här året. Vet inte vart jag ska börja, för det har hänt så mycket. Året började i Karlstad, som sedan byttes mot Göteborg i maj. Jag var så fattig och hade praktik - i oktober började jag arbeta som konsult i mitt älskade Göteborg. Den känslan. Jag hittar inga ord. Nya vänner har kommit in i mitt liv och några som jag hade sedan tidigare har kommit att stå mig närmre. Några vänner har också lämnat mitt liv och några finns kvar, men är inte alls lika nära längre. Jag har skrattat så mycket det här året och jag har gråtit stora krokodiltårar vid några tillfällen. Jag har hittat vem jag är och jag har ifrågasatt om man verkligen kan ha det så bra som jag haft det de sista månaderna. Det finns en person som i väldigt stor utsträckning bidragit till att jag mått så bra under årets fyra sista månader. En person som är en Han och som jag tycker så mycket om. På riktigt.

Jag börjar 2011 med nytt uppdrag på jobbet och nytt boende. Och i skrivandets stund så känns det som att 2011 kommer toppa 2010, trots att det känns lite som ett mission impossible.

Tack 2010 för det här året, jag ska aldrig glömma dig. Välkommen 2011. Skål.

TO SUM UP.

If you think back and replay your year.

If it doesn't bring you tears either of joy or of sadness.

Consider the year wasted.

- John Cage.

MITT 2010 I FORM AV EN LISTA.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Ja, jag flyttade till Göteborg och blev med jobb bl.a.

Har du några nyårslöften?

Jag ger aldrig nyårslöften, men varje år brukar jag sätta upp mål inför det nya året. Det här året är mitt mål att springa Göteborgsvarvet, Vårruset, Tjejmilen och kanske Tjej-Lidingöloppet. Jag har ett utstakat mål till, men det är hemligt.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nix.

Vilka länder besökte du?

2010 var jag bara i Sverige. Det har liksom inte funnits pengar till något annat.

Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

21 september. 18 oktober.

Vad var din största framgång 2010?

Att jag blev med jobb.

Största misstaget?

Har nog mer gjort mindre misstag.

Bästa köpet?

Hyllan. För min första (riktiga) lön.

Vad spenderade du mest pengar på?

Mig själv.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Oh ja. Jag har många gånger skrattat så att ögonen glittrat.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Från och med du.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag har varit så ledsen, men jag har också varit så glad.

Vad önskar du att du gjort mer?

Rest. Men det har liksom inte varit möjligt, så jag kan inte ångra det.

Favoritprogram på TV

Tittar inte så mycket på TV, men jag gillar Dox och andra dokumentärer. Grotesco har varit fantastiskt vissa stunder!

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Jag åkte Tjejvasan.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Ganska mycket som den brukar, men den har utvecklats till något mer definierat - Maria.

Den bästa nya personen du träffade?

Helt ny - Christin. Annars är jag så lycklig över att Sofie fått så stor plats i mitt liv. Love.

GÖTEBORG.

Äntligen tillbaka i Göteborg! Det var så skönt att kliva av tåget och se människor och känna pulsen - här är hemma. Jag spenderade kvällen i en biosalong tillsammans med min mamma. Vi såg Svinarlängorna och det var den hemskaste film jag sett på länge. Jag grät så mycket. Skönt att betala på något sätt. Eller? Fast egentligen så grät jag till annat som har gjort ont i mig en stund nu. Gammalt som, pga en händelse, bubblat upp och besvärar mig. Tyvärr riktade jag detta åt fel håll, innan jag insåg hur saker och ting ligger till. Ibland är det så svårt att fatta att nu inte är då. Imorgon = REA. Nu = God natt.

MÅNDAG 27 DECEMBER 2010.

Jag sitter i mitt rum och stirrar på datorskärmen. Förstasidan på Facebook visas - händer det något snart? Mobilen ringer och det är Malin. Jag ser direkt att det är hon som ringer för jag har lagt in ett rosa hjärta bakom hennes namn och det liksom lyser. Jag blir alltid så lugn av Malin, fast hon är den mest stressade människa som jag känner. När vi lägger på upptäcker jag att min inköpslista till nya lägenheten (ja, jag ska flytta) är nedkluddad med massa nonsens. Det är blommor och hjärtan och odefinerade saker i överflöd. Dekadens.

Imorgon åker jag äntligen till Göteborg. Efter snart två dagars förfall känns det rättså nödvändigt att göra det ur överlevnadssynpunkt.

Nu: Dusch, mat (-2.3 kg nu), ringa Sofie och sen ska jag spendera resten av dagen på Malins soffa. Precis som så ofta den där sommaren/hösten som jag bodde hemma. Glädjer mig.

Leopard skin and tiger eyes.

Idag har det varit den längsta dagen på det här året. Jag har haft tråkigt och inte gjort någonting vettigt överhuvudtaget. Jag har haft sån träningsångest så jag knappt vetat vart jag skulle ta vägen. Didär magövningarna och utfallen jag sysselsatt mig med sedan jag anlände till Värmland räcker liksom inte längre. Och vågen visar -1.5 kg, trots julhelg. Muskelmassan försvinner och det går fortare än man tror - suck. Jag försökte den här annandagen till ära sova bort dagen, vilket resulterade i att jag såklart inte kan sova nu och dessutom är så uttråkad_tjej84. Jaja, i maj ska jag till Amsterdam och imorgon ska jag till Karlstad. Upprycking!

21 DECEMBER 2007.

För tre år sedan var dagen idag så grå och sorglig. Det var dagen då min farfar begravdes och jag grät så mycket. Jag höll min pappa i handen och kramade om min syster med andra armen. Av någon anledning var jag det jag som var den starka, fast det kändes som att jag när som helst skulle gå i tusen bitar.

Min farfar hette Martin och kom från Danmark. Han somnade in när han sov natten till den 9 december 2007, en månad efter sin 80-års dag. Jag beundrade alltid min farfar för att han var så stark och "inte behövde någon annan". I efterhand har jag insett att han var lite envis och självständig i överkant. Det är ju liksom fint att behöva andra, samtidigt som man förstås måste klara sig själv. Men när farfar blev sjuk ett par år innan han gick bort så såg jag något som jag inte hade sett tidigare. Han hade ett kort på min farmor, som gick bort när pappa var 12 år, och när han tittade på henne så glittrade hans ögon. Det är så vackert och jag blir tårögd när jag tänker på det. Min farfar levde ca. 40 år utan någon som fortfarande fick hans ögon att glittra. Kärlek.

Jag saknar min farfar. Farfar Martin.