27.

Igår var det min födelsedag och jag blev då 27 år gammal. Ca. 16.10, för att vara exakt (och om mammas sms kom fram när det skulle). Det var en fin dag som startade med att jag öppnade det där brevet som det stod "öppnas 27 februari" på. Jag var lite sådär nipprig i tårna hela dagen, precis så som man var när man fyllde år när man var liten. Det var så många som ringde, skickade sms och/eller grattade på FB - glädjer mig! Dagen hade två höjdpunkter. Den första var när mormor ringde och sjöng (och morfar ropade hej i bakgrunden). Fint. Den andra höjdpunkten på dagen var middagen med fina människor på Manaña. Åtta finingar ville betala ganska mycket pengar för att äta middag med mig på min födelsedag. Och precis som om det inte räckte så hade de med sig presenter till mig. Jag var speedad som en liten duracellkanin och så lycklig. Det här med att bli äldre... Det är faktiskt inte så dumt, ändå.

"Likt en fin whiskey blir du bara bättre med åren".

20110224.

Idag har jag:

- Varit på kurs och blivit osams med läraren. Bra?

- Tränat - en kort sväng på bandet och några magövningar.

- Beställt nya glasögon. Det var verkligen på tiden. Heja mig!

- Handlat och hämtat en paket från Tradera.

- Beställt en ny jacka. Hoppas hoppas att den passar nu. Stor?

- Beställt krokar till min hall (fanns inte rätt i butiken).

- Rekat läget på hyllorna med löparskor i några sportbutiker.

Var det någon som sa lön imorgon?

LYCKAN EN ONSDAG I FEBRUARI.

Solen i ögonen och en klarblå himmel. Bloc party i lurarna - inte konstigt man är glad då. Vårpirr.

LYCKAN EN TISDAG I FEBRUARI.

Fikamys med Anna Hellman. Te och fruktsallad i mängder. Som jag längtat efter den lilla kickan. Det är en jävla tur att hon bor i Göteborg nu. En jävla tur, sa jag.

LYCKAN EN FREDAG I FEBRUARI.

Svart som natten, men så lycklig tjej. Så lycklig tjej att det där med toalettbild var tvunget att återigen testas. Men vem är inte lycklig när ett glas rött kostar 10 kr å andra sidan!? När bilden togs hade jag druckigt tre och var inne på mitt fjärde. Tur att jag hängde upp väskan i alla fall. En jävla tur.

I VÄNTAN PÅ SOMMAREN.

Idag har det snöat hela dagen i Göteborg. Jag gillar vintern, så det är inte för den sakens skull som jag längtar efter sommaren. Det är känslan av sand mellan tårna och ljumma sommarkvällar som aldrig tar slut. Det är tunna linnen och bikini. Det är brunbrända ben med myggbett. Det är brännboll och kubb och volleyboll. Det är picknick och bärs och vin. Det är lägereldar och vänners klingande skratt. Det är vatten och bryggor och fiske. Det är solnedgångar och soluppgångar. Det är grillkvällar och minigolf. Det är samtal under en stjärnhimmel och cigarr. Det är att springa barfota i gräset och sola på varma klippor. Jag kan fortsätta i en evighet. För det är sånt här som jag längtar efter ibland när snön och vinden piskar i ansiktet och blåser igenom varenda klädesplagg som man har på sig. Våren lurar runt husknuten och jag vill bara skrika: "Hej våren! Välkommen hit till oss. Ge oss fräkniga kinder och blända oss med dina strålande solstrålar".

EN KÄNSLA AV BESVIKELSE.

När människor kallar mig för sin vän förväntar jag mig att bli bemött utifrån det. Okej, alla kanske inte har samma definition som mig av vänskap, men alla vill väl bli bemötta med ärlighet och respekt? Eller?

Så kallade vänner som gång på gång gör mig besviken behöver jag inte ha i mitt liv. Det känns rättså onödigt. Men när det är en person som fått komma mig riktigt sådär nära så har jag väldiga problem med att inte hålla fast vid det jag trodde var en ömsesidig vänskap. Och speciellt svårt har jag för just det har jag när någon helt plötsligt bara försvinner, utan egentlig anledning. Jag fattar ingenting. Precis som när man tappar en macka och den landar med pålägget nedåt står man där som ett fån - vad hände?

Det senaste året har jag tvingats "rensa" bland mina vänner och jag har aldrig tidigare varit med om något liknande. Kanske för att jag har blivit bättre på att stå upp för mig själv och inte ta någon skit. Att till slut ge upp och släppa dem som tar all min energi och istället välkomna människor som ger mig energi. Detta är väl egentligen en självklarhet, men för mig har det tagit tid att våga ifrågasätta och säga ifrån. Stå upp för mig själv, liksom. "Jag tycker om dig, men jag tycker om mig mer".