STJÄRNKLART.

Jag ligger i min säng och tittar ut genom mitt fönster på en stjärnklar himmel. Det är så vackert. Ur datorns högtalare strömmar musik och jag har ett fånigt leende på läpparna. Jag är så glad. Jag känner en sådan harmoni och ett lugn inom mig. Jag borde ha panik, men jag har inte det. Jag vet att allt kommer bli som det ska vara och jag litar helt och fullt ut på min magkänsla. Det är en sån skön känsla och jag hoppas att den stannar för alltid.

DID YOU GIVE THE WORLD SOME LOVE TODAY, BABY?

Doris – Did You Give The World Some Love Today, Baby?

Ikväll är första stunden på väldigt länge som jag uppskattar ensamheten. Att bara vara själv. Jag var i affären och handlade mat till mig själv och tyckte det var mysigt. Mysigt att tänka på vad jag ska fylla mina hyllor i skåpen med. Kom hem och packade upp och fyllde skåpen. Att bara sitta framför datorn och uppdatera mig om vad som hänt på FB, vad som skrivits i bloggar och se något klipp hit och något dit. Jag struntade i att träna, skönt men fick lite panik över det samtidigt. Jajaja, imorgon är en annan dag och jag kan ju träna då. Hur som helst. Det är skönt att känna ett inre lugn. Och att uppskatta sig själv. Ritar, fint det.

För övrigt så gick det åt helvete för ingenjör Madsen idag. Tröttaste tjejen i stan. Efter ett par timmars ihärdigt (?) kämpande kapitulerade jag vid 15 gentemot datorns fantastiska seghet och snittverktygets oförmåga att fungera. Antagligen så berodde det senare enbart på mig. Jaja. Åkte hem och somnade ovanpå sängen. Vaknade av att han den där som alltid får mig att skratta dundrade in genom dörren. Kaffe och samtal i köket. Fint det.

Did you give the world some love today, baby?

Ja. Jag hoppas att jag lyckas ge och få det varje dag. Världen.

JAG TYCKER OM DIG, MEN JAG TYCKER OM MIG MER.

Det räcker nu. Jag orkar inte att både bli vald och inte bli vald. Jag gillar inte att tas för givet. Jag vill välja och bli vald för att det är det viktigaste. Att välja varandra för att man inte vill vara utan varandra. Tänk vad fint det är. Man väljer en av alla i hela världen, fast det kanske finns någon på annat håll som teoretiskt sett passar bättre. Men det spelar liksom ingen roll. Man är beredd att kämpa för att få det att funka, precis som med alla andra relationer. Människor är komplicerade och alla relationer kräver tid, energi och kommunikation. Så är det bara. Och fast man väljer en så kommer det alltid finnas andra som man tycker är snygga och som man känner sig attraherad till, för så funkar det. Och det är okej. Det är okej att känna så när man vet vad som är viktigast. Att välja den man är med, för att det inte är värt att göra verklighet av något som bara är en attraktion om man riskerar att förlora kärlek. Äkta kärlek. Jag kan få tårar i ögonen när jag tänker på hur fin den äkta kärleken är. Det är vad jag vill ha. Tills jag hittar den så vill jag vara ensam. Jag är inte intresserad av någon "friends with benefits"-relation, inte av någon KK-relation och inte heller att vara vän med någon som man egentligen är mer än vän med. Jag har blivit så ledsen av kärlek och jag orkar inte det längre. Därför väljer jag att vara snäll mot mig själv, för jag vill må bra. I slutänden har man bara sig själv och därför är det alltid allra viktigast att vara snäll mot sig själv.

GODNATT, MIN SKATT.

Jag är så lyckligt lottad som har så många fina människor i mitt liv. Som får mig att skratta så att jag gråter, som tycker om mig precis så som jag är, som alltid vill plåstra om mig när jag är trasig och som jag alltid alltid alltid kan räkna med. Mitt hjärta glöder av kärlek till de här människorna. Tack för att ni finns och vill vara en viktig del i mitt liv. Puss.

STRESS.

Jag träffar så många som är så stressade över allt de inte gjort (eller gjort) tidigare i livet. Ångrar att de inte var ute och reste innan de började plugga, att de var tillsammans med den där personen som inte alls var bra och slösade tid på den eller att de inte tog den där chansen när de fick den - hur hade livet sett ut nu i så fall?

Jag tycker att det känns så himla onödigt. Okej, nej du reste inte innan du pluggade som många andra gör, men det är väl inte för sent? Res NU! Okej, du kanske får barn om ett tag, men ta med ungarna på semestern då? Jag har svårt att se just den problematiken, faktiskt. Att du var tillsammans med den där personen som gjorde dig trasig är ju lite synd, men man får tänka att det är en erfarenhet och att man lär sig av det. Låter klyschigt, men man blir starkare och man vet vad man vill ha och inte ha. Tyvärr är det ju också så att man av jobbiga erfarenheter får svårare att både ge och ta emot kärlek. Det sägs ju att kärleken är blind, men ibland så tror jag att man även blir blind för kärleken. Den kan liksom stå och knacka på axeln, men man bara viftar bort den. Precis som om den vore en irriterande fluga.

Det där med att inte ta en chans när man får den och sedan ångra det är otroligt synd! Men samtidigt så var det väl inte läge att ta den där chansen just då i livet. Det fanns annat som var viktigare. Och det känns onödigt att ta en chans bara för att den dyker upp, man måste liksom vara redo för den också. Chanser innebär alltid vissa risker och ibland är man helt enkelt inte redo för att ta risken som just den chansen innebär.

Den här texten kanske blev lite väl mycket moralkaka.... Det jag vill få fram är i alla fall att jag tycker att det är väldigt onödigt att gå och ångra sådant som varit. Det är bättre att tänka att det är en del av ditt liv och har format dig till den du är idag. Lev i nuet. Nuet är faktiskt det enda som faktiskt egentligen finns. Gör det bästa av ögonblicken.

LYCKAN FINNS I ETT ÖGONBLICK.

Ibland vill jag bara frysa tiden. Stanna upp och bara vara där jag är. Just där och då. Det är sådana stunder som man aldrig glömmer. Som betyder mer än de flesta andra. Som man alltid kommer att förvara inom sig.

Lyckan finns i ett ögonblick. Och, ja. Det är det enda som i slutändan egentligen betyder någonting. Därför knyter jag ihop de där stunderna med ett rött sidenband och förvarar dem i mitt inre.

Lyckan finns i ett ögonblick.

INGENJÖR MADSEN.

Ingenjör Madsen kan faktiskt mer än vad ingenjör Madsen själv tror. Praktiskt och bra. Igår fastnade jag dock med didär jävla släppvinklarna på den där jävla detaljen som jag håller på att konstruera, men när didär snubbarna som jag sitter bredvid inte heller fick någon ordning på det (och till och med tog en snus "nej, det här går inte nu behöver jag en snus") så kändes det helt plötsligt mycket bättre.

Idag är jag redo för nya utmaningar! Jag ska bara komma ihåg att vakna litegrann först. Ikväll ska ingenjör Madsen och den där AmandaKickan till Sinnet på någon bandrelease. Kan faktiskt bli hur bra som helst!

Varför är man dum mot dem man tycker om?

DEKADENS.

Augusti startar inte så bra. Dekadens. Jag lyssnar på låtar som antingen betyder undergång eller hemsläp. I alla fall om man frågar min vän Ida. Jag kan hålla med henne.

Två veckors ledighet. Dessa veckor har kantats av alkohol, vänner, fest, kaos, rättså mycket regn och en hel del glädje (trots allt). Imorgon börjar jag på Volvo igen.

Tiden rinner mig ur händerna. Det är så mycket jag vill hinna göra, men jag hinner inte ens med hälften. Jag är förvirrad och förstår inte vad som händer. Hur kunde det bli såhär? Dessutom känner jag inte igen mig själv. Men jag passar tydligen bra i ljusblått nagellack, då jag är lite punkig (utan att veta om det själv). Tack, du.