PAUS.

Jag blev så himla trött.

Trött på nonchalans, på distans, på att inte ge hela mig själv och på att försöka föra en konversation utan att räcka fram. Jag tog en paus. På obestämd tid.

04:14

Fantastisk dålig aktivitet på Facebook kl. 04:14. Inte okej.

KÄRLEK.

Jag lyssnar på sommarpratare i P1 och äter PEZ. Det är så varmt i mitt rum och jag kan inte sova. Utanför mitt fönster regnar det och det smattrar på min ruta. Det gör mig lugn.

Jag lyssnar på sommarpratare, men mina tankar kretsar kring kärlek. Som så ofta annars...

Jag träffar så många som tror att kärlek är som på film. Film är alltid en saga, så som man kanske önskar att det vore. Men det är aldrig så i verkligheten. Människor är komplicerade och alla relationer måste underhållas. Vän, familj eller livskamrat. Alla relationer kräver arbete för att fungera. Dessutom måste man funka med sig själv, för att funka med andra.

Man är så van vid att kärlek ska vara komplicerat, så därför ifrågasätter man den när den är lätt. När det inte är några konstigheter, utan bara funkar. -Vad är det för fel? Man ifrågasätter de där fjärilarna i magen -Vart är de? Såhär ska det ju inte kännas? Eller? Vänner? Eller? Jag tror att man gör kärleken komplicerad när den egentligen är enkel och då försvinner de där jävla fjärilarna någonstans på vägen. Man glömmer liksom bort att känna efter, eller så kanske det till och med är så att man inte tillåter sig att känna efter. Klart som fan att fjärilarna inte fladdrar då. Allt handlar om att våga ge hela sig själv, fast det inte känns som det "ska" och fast det är läskigt. Att ge av sig själv till någon annan innebär alltid att man riskerar att bli sårad. Och det är därför som man måste funka med sig själv, för att kunna funka med andra. För i slutändan har man bara sig själv.

Jag tror att man ifrågasätter kärleken och dess värde när det är enkelt. Därför blir det komplicerat. Fast det egentligen är så himla mycket mer än de där fjärilarna. Det är kärlek. Äkta kärlek. Det största och vackraste som finns. Läskigt!

För övrigt så tror jag att det handlar om attraktion när de där fjärilarna känns från början. En attraktion kan utvecklas till kärlek, såklart. Men jag är säker på att det bästa man kan bygga kärlek på är vänskap. Och enkelhet. Allt handlar bara om att våga ge hela sig själv, ta emot det man får från någon och, viktigast av allt, våga KÄNNA.

Jag blir så ledsen, för det är så många hjärtan som smärtas av kärlek. Kärlek kan göra så ont. Jag orkar inte riktigt det. Jag orkar inte vara ledsen och jag orkar inte se andra människor vara ledsna över det vackraste som finns. Jag ser så många tappa tron på kärleken och välja ett liv i ensamhet. Detta främst för att de gång på gång blivit sårade. Jag vägrar att sluta tro på kärleken, för det är det vackraste jag vet. Men ibland, när det gör lite för ont och jag inte orkar mer, då tar jag en paus. Jag har varit med om så mycket olycklig kärlek, men jag har tron kvar. Jag är en obotlig romantiker, som antingen förstått allt eller ingenting. Vad det verkar.

PS. Jag tror att man kan älska någon och sedan upptäcka de där fjärilarna. Har jag förstått allt, eller igenting?

SOUNDTRACK OF THE DAY.

Local Natives – Airplanes

Soundtrack till min onsdag 28 juli. Ett pappersflygplan som virvlar i vinden. Så känns det när solens strålar kittlar, glädjen bränns och omgivningen ter sig som ett gammalt urblekt fotografi. Lite sådär skimrande, liksom. Vackert, med känsla.

Mitt i det strålande solskenet känns det emellanåt som att jag har ett lokalt regnmoln över mig och har glömt paraflaxet hemma. Det stormar och blåser och det känns som att jag ska blåsa bort. Men så, lugnar det helt plötsligt ner sig. Solen smyger sig fram igen och skapar den vackraste regnbåge jag någonsin skådat.

Det är kaos, men jävligt bra ändå. Med andra ord.

Nu: Tvätta som en liten dåre.

Snart: Mittiveckanvin med fina människor. Love.

Jag vaknade av ett sms, som inte innehöll det bästa meddelandet. Trött som ett jävla as släpar jag mig till köket för att hitta något ätbart i kylen. På köksbordet hittar jag en lapp. Såhär stod det:

Go'morron Solsken! Cyklar snart i ilfart till kontoret, så kl. 10 träning måste tyvärr skippas. Kanske, kanske tränar jag nån gruppgrej vid fem istället... Borde hur som haver vara hemma ikväll. Ses då!

Jag blir så glad av små lappar. Jag brukar nämligen lämna sådana själv så ofta jag bara kan, för att jag vet hur mysigt jag själv tycker att det är att hitta dem. Fint med Kombo, ändå.

LARSA.

Foto: Hellelalia. Redigering: Jag.

Den där Lars Winnerbäck levererar alltid. Här 10 juli 2010. Han har en förmåga att alltid locka fram tårar hos mig. Hans ord är så vackra och han ser alltid så finurlig ut där han står på scenen och ler blygt när han märker hur hyllad han blir av människorna som är där för att lyssna på honom. Jag blir alltid så imponerad av hans förträfflighet som människor, vilket jag ibland kan tycka är lite märkligt eftersom jag inte känner honom. Men jag känner honom genom låtarna och har skapat mig en egen bild av hur han är. Ibland räcker det mer än väl. I detta fall är det allt.

SALAMI OCH BRIE.

Jag har ett beroende. Andra kan ju vara beroende av t.ex. cigg eller snus. Jag är beroende av salami och brie. Sjukt. Detta beroende är dock väldigt nytt, så jag tror att det bara är en period. Men just nu kan jag inte vänta tills Hemköp öppnar så jag kan springa (mitt snabbaste) dit och köpa!

För övrigt har jag haft en väldigt fin kväll. En kväll som fått mig att skratta. Till och med med ögonen. När jag skrattar med ögonen, även, då är det ett bevis på att jag är lycklig. Fint folk, Sunes sommar och godis. En tisdagskväll i juli som gjorde mig väldigt lycklig. Mysigt.

SPEEDY GONZALES?

Jag vaknar kl. 07.12 till ljudet av en gräsklippare utanför mitt fönster. Hur mycket jag än gillar gården utanför mitt hus kan jag känna att det kanske är lite väl tidigt att klippa gräset kl. 07.12 i semestertider. Jajaja. Solen skiner och jag är tröttare än alla andra. Jag har tänkt ta mig ut på en springtur, men kommer liksom inte riktigt upp ur sängen. Inte direkt någon Speedy Gonzales, alltså.

Igår var det den mörkaste sommardagen i år. Allt var grått - Himlen var grå och havet var grått. Det regnade så mycket, som om någon sa att det är okej att gråta för tårar syns inte i regnet.

Idag skiner solen.

Livet är så konstigt. Över en natt förändras allt man trodde var eller inte var.

Du är ett glashus och jag är en sten, men det är du som försöker se igenom mig...

Allt som är värt något måste man kämpa för. Så är det verkligen. Med livet och allt i det. Men jag kämpar gärna för det som är värt något, eller som är värt allt. Ingenting är gratis i livet, vissa saker kanske inte kostar pengar men andra saker, känslor, uppoffringar. Men så är det. Man kan inte ha kakan och äta upp den. Och man måste kämpa. För det som är värt något.

Vackra ord som jag hittade i en av mina favoritbloggar. Jag blir så glad när någon annan lyckas sätta ord på hur det är. Hur jag känner. När jag själv saknar förmåga att göra just detta.

GRATTIS.

Idag fyller min kära vän Anna år. Kram och all min kärlek till dig.

JÄVLA EGO.

FEEL GOOD ANYWAY.

Jag är ett slitet litet djur som är tillbaka i Göteborg efter ett par dagar i Karlstad. Regnet öser ner utanför mitt fönster, men idag älskar jag att det regnar i Göteborg. Det gör mig lugn. Mitt liv kantas just nu av kaos på så många olika sätt och allt som bidrar till lugn är det vackraste jag vet för tillfället.

Jag hittade en tjogolapp på ett kylskåp i ett hem jag besökte för en stund sedan.

"Pengar för att leva. Glädje för att skratta med glittrande ögon".

Sånt där gör mig så lycklig. Precis som att komma hem och få frågan: "Vill du ha en kopp kaffe?"

LITE TRASIGT HJÄRTA.

Jag vill finnas, men räcker inte fram. Jag vill vara nära och krama om, men det går inte. Jag är en så liten del i det här och det är så mycket som jag aldrig har varit eller någonsin kommer vara en del av. Därför kan jag bara ge den tid och plats som krävs och tala om att jag finns när jag behövs. Det finns ingenting annat jag kan göra och det gör så ont i mig. Jag går sönder inuti. Men jag känner en sådan kärlek och respekt, så därför försöker jag hitta ett sätt att komma överrens med situationen som sådan.

Jag är som längst bara ett nummer bort. Ring när du vill, kära du.

HTC-love.

Jag kidnappade Helenas HTC och tog lite bilder. Fantastiskt kul att ta kort när de blir som man vill. Hej, systemkamera! (snart)

TÖRSTIG.

torstig_tjej84.

Viiiiiiiiiiin.

Jag öppnar fönstret i köket och drar på spisfläkten på max. Allt detta för att kunna röka en cigg. Det är en fantastisk vind i Göteborg dagen till ära och det gick inte att tända den där ciggen ute. När hände det här? Göteborg har dåligt inflytande på mig. Cigg och vin mitt i veckan. Gärna så ofta som möjligt. Eller så kanske det inte handlar om dåligt inflytande, utan att jag tar vara på livets goda och lever mer än jag gjort på väldigt länge. Jag orkar inte riktigt ta avstånd från saker bara för att längre. Jag har gjort det och kan det. Hur kul är det? Nej, jag vill njuta av allt jag vill och tillåta mig själv att göra det. Har blivit ganska bra på det i år faktiskt. Fint det.

Snart ska jag till Gamla Varvsgatan och hänga en sväng. Dricka lite bärs. Senare kommer Helena och då drar jag med henne till Röda Sten. Fan, det händer en hel del i den här jävla stan och mycket händer nära där jag bor. Sa jag att jag mår bra här?

ATT GÖRA NÅGOT SOM KÄNNS.

Det är så mysigt att sitta på kontoret och arbeta när det är grått och regnar utanför. Jag dricker kaffe och känner att jag gör något som bidrar. Idag handlar det bara om en PowerPoint till morgondagens möte, men det känns fint ändå.

Jag har lite samma känsla inom mig som jag brukade ha varje år då skolan startade igen efter ett långt sommarlov. Jag trodde inte att jag skulle få uppleva den känslan igen. Lycka.

GODMORGON, MÅNDAG & NY VECKA.

VM-finalen igår var ju ganska tråkig. I alla fall tills förlängningen, då blev det lite mer intressant fotboll. Jajaja, bra att Spanien vann hur som helst.

I natt har jag sovit oroligt och vaknade med magknip. Det är något som inte är som det ska. Jag vet inte vad, men jag känner det. Jag hoppas få klarhet kring just detta under dagen... Fan, jag hatar den här känslan.

Annars då? Jovars, måndag och jag är redo för jobb. Det här blir nog en bra vecka med många roligheter inplanerade. (Bara inte den där magkänslan känner på sig något väldigt jobbigt som kommer förstöra allt för en stund........ Fingers crossed).

TRADERA.

Jag har rensat lite i min garderob och lagt upp några auktioner på Tradera.

Ni hittar dem här: http://www.tradera.com/category/category.aspx?ftgnr=1436095&listtype=0

SÖNDAG.

Jag sitter i köket och svettas. Idag står luften i Göteborg still och jag bara väntar på ett åsk- och regnoväder som heter duga. Det är mysigt när det regnar sådär mycket samtidigt som det är varmt, tycker jag. Och det luktar så gott av regnvåt sommarasfalt.

För övrigt så startade jag dagen med en Magnum Mandel. Söndagslyx, kanske? Träning i eftermiddag och så ska jag göra massa nyttigheter, t.ex. att plocka upp resterande kartonger. Ikväll ska jag smita in till D & D och kika på VM-finalen. Kanske borde dricka en bärs? Eller två?

TILLBAKA PÅ HAGAGATAN.

Jag sitter återigen i min lägenhet i Karlstad. Jag är ledsen, men inte för att jag ska flytta härifrån. Karlstad är så otroligt vackert, men jag saknar det inte. Lite sorgligt, men mest skönt. Då fick jag ännu ett bevis på att jag gjort rätt.

Nej, jag är ledsen för att det finns en person som påverkar mig så negativt som ingen annan. Ett telefonsamtal och jag har en extremt orolig klump i magen och tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag vill bara hoppas på första bästa tåg tillbaka till Göteborg. Jag räknar timmarna tills jag är tillbaka. Det gör så ont inom mig att det är såhär och det är en stor sorg. Men jag orkar inte försöka göra något åt det längre, så istället rymmer jag. Långt bort. Eller ja, 30 mil bort i alla fall. 30 mil bort kan jag glömma att jag aldrig duger. Aldrig är bra nog och hela tiden gör fel. Det är sådan stor fokus på jaget och knappt något alls på människorna runt omkring, i alla fall inte på de närmaste. Sjukt när man tänker på det...

HALLÅ DÄR HELG @ 10.45.

Helgen är här. Solen strålar och det osar om asfalten i Göteborg. Fy fan vad fint. Jag tvättar och tänkte hinna följande innan klockan slår 12.00 (då ska jag nämligen ligga platt mot marken och bättra på brännan):

- Äta (Prio 1. Jag har blivit mycket bättre på det där).

- Städa.

- Plocka undan i mitt rum.

- Ringa Tele2. Men om min kötid "beräknas till 40-50 minuter" som igår, så kan jag ju glömma att jag hinner det innan 12.00.

Just ja. Det var en sak till. Det är ju jävligt talanglöst att ramla på cykeln två dagar i rad på nästan exakt samma ställe... Trevlig helg, då!

Efter utbildningen idag träffade jag Francesca på stan och agerade smakråd på Mango. Damen kom därifrån med en mycket snygg klänning! Sofie anslöt senare och vi köpte kulglass och placerade oss på Avenyyyyyyyyyyyn i solen. Göteborg är så vackert! Jag gick till Sats och tränade ett bra pass och när jag kom tillbaka tillbaka till omklädningsrummet så hade jag två missade samtal på den där mobila telefonen som jag har. Två missade samtal från Krikk. Försökte ringa upp, men "det nummer du söker kan inte nås för tillfället". Så himla typiskt. En stund senare ringer hon igen. Åh, det var så fint att höra hennes röst igen. På lördag får jag äntligen krama henne!

Jag har en minst sagt stressig helg framför mig. Imorgon åker jag till Karlstad (och har fått reda på att jag får Therese som sällskap på bussen. Fint det!) och packar om grejer i min lägenhet och torkar ur skåp (det senare på mammas order). På lördag kommer pappa och Matilda kl. 09.00 och då ska jag tydligen vara vaken och redo att flytta ifrån Karlstad. Paparazzi har också lovat att hjälpa till. Hon är bra den där damen. Jag hoppas att flytten går snabbt så att jag hinner hänga med den där Kristin en längre stund innan jag ska gratulera syster som fyller år. Grillat och jordgubbstårta? Ja, tack! På söndag lämnar vi Karlskoga i tidig morgontimma och styr flyttlasset mot Göteborg och Slottsskogsgatan. Det här blir bra. Det enda som är mindre bra med mitt nya boende är den väldigt lilla garderoben. Därför ska jag inhandla följande:

Återfinns på IKEA Karlstad, Hylla 24 Fack 16. Oerhört praktiskt!

NOLLETTSJUTTON.

Ögonlocken är tunga och kroppen vill vila, men ändå sitter jag här. Jag vill inte att natten ska passera och dagen ska ta slut. En liten stund till, som så många gånger förr.

Andrew Bird – Oh No