FAN.

Kings Of Leon – Closer

Helvete. Nu åkte den här låten på igen. Det var längesedan, men nu är det sådär jobbigt igen. Inte riktigt lika jobbigt som förut, men jag orkar inte mer snart. Hur svårt kan det vara för saker och ting att lösa sig? Det är ju inte så att jag inte arbetar för att de ska göra det, liksom.

Jag vill bara krypa ihop i en varm famn just nu och bli räddad från den stora, läskiga världen för en liten stund. Att för en stund få känna trygghet, fast allt det jobbiga lurar bakom hörnet hela tiden.

Come give me love.

OM TIDEN VILL IFATT.

Göteborg. Volvo. Praktik. Vänner. Glädje.

Jag kan knappt fatta det. Hur bra det här är. Jag vågar inte andas, fast jag njuter på samma gång. Det måste man! Om bara en till grej kunde lösa sig så vore jag lyckligare än alla andra.

I natt vaknade jag av ett sms från andra sidan jordklotet. "Jag kan inte vänta med att fråga....." Finaste du! Det kan verkligen inte bli lördag tillräckligt fort. Jag längtar så mycket till helgen. Jag ska flytta och så får jag träffa så många favoriter. Fy fan vad fint.

Igår spenderade jag kvällen på Magnus&Magnus tillsammans med några bruttor. Jag kallar det vardagslyx! Otroligt trevlig innergård och inte alls "pretto" som jag trodde. Jag hade fått information om just detta, men vill alltid skapa mig en egen uppfattning innan jag dömer.

Plastkurs = Nu!

THREE THINGS.

1. Jag har haft en helt fantastisk helg med fina människor. Tack för det.

2. Att lämna allt och dra till Göteborg är nog det bästa jag gjort. Jag mår bra här.

3. Jag hatar att jag är så fattig att jag knappt kan överleva. Jag gråter när mina vänner vill ha med mig på roliga saker, men jag inte kan. För jag har inte råd. Jag vet att det kommer en dag när saker och ting förändras, men just den här saken kan inte lösas snabbt nog. Lite trasigt hjärta.

FINT BESÖK.

ÅsaPinglan hälsade på i Göteborg.

MIDSOMMARDAGEN.

Bakis? Ja. Sovit? Njae. Var det bra igår? Ja.

Men nu ska jag nog ta med mig träningsångesten och gå och lägga mig en stund.

Sola på taktarrass på Linné när jag vaknat? Ja.

Hörs då.

GODMORGON, MIDSOMMARAFTON.

Jag startade dagen med en löprunda. Saknade dock klipp i benen och det gick tungt. Trodde jag. Efter att ha varit inne på jogg.se och fyllt i sträckan och tiden, så visade det sig att rundan som jag trodde var ca. 2.5 km var 3.4 km. Mina 13.23.9 resulterade således i en tid på 3.58 min/km. Helt otroligt! Jag fattar inte vart det kom ifrån, speciellt inte med tanke på min sjukdom. Ahja. Jag klagar inte. Helt klart en bra start på denna fredag!

Helena är här och snart är det dags för frukost i ett kök där solen skiner in. Ambitionen är att binda en varsin krans innan vi drar till slottsskogen och hänger. Brännboll, kubb och dyl. är utlovat. Dagen avslutas på en takterrass på Linné. Kan bli en bra dag det här.

JAG ORKAR INTE.

Okej. Jag har haft den bästa dagen på länge och det pirrar i hela kroppen. Men. Alltid ett jävla men. Fy fan. Är jag den enda som inte har fått mina skattepengar? De var ju liksom min livlina för sommaren. Fan fan fan. Då börjar jag morgondagen med att ringa skatteverket då. KUL!

http://www.youtube.com/watch?v=CBn1izRoBOU&feature=player_embedded

Men den här jävla låten kan man ju lyssna på. Då känns det lite bättre i alla fall.

GLÄDJE.

Jag har tårar i ögonen. Okej då. De trillar nedför mina kinder. Det här är så bra att jag knappt vågar tro det! Fy fan.

GODMORGON, UNDERBARA TISDAG.

Tisdagen vaknar utanför mitt fönster och det kittlar i mina ögon. Solen skiner och jag studsar ur sängen, trots att det känns som att mitt huvud har växt fast i kudden. Aj!

3 juli lämnar jag Karlstad på riktigt. 4 juli flyttar jag in på nya stället här. Jag känner mig lite pirrig inför det. Det här blir bra!

Ane Brun – Lift Me (Madrugada feat. Ane Brun)

Just, ja! Jag klippte visst page igår. PAGE! Herregud. Jag skrev om det i söndags, men sen bestämde jag mig för att jag ville ha kvar längden. Okej. Jag vet inte riktigt när "ta det slitna" blev page, men så är det i alla fall. Jag testade det här som Sune introducerade för några år sedan, dvs. att tejpa tillbaka håret. Funkar icke! Fan. Ahja. Det är ett jävla lyxproblem och det växer ju ut igen. Dock är jag lite osäker på det här som mina vänner säger om mitt hår - "ditt hår växer så snabbt". Gör det? I hope so.

Jag saknar saknar saknar saknar saknar saknar. Det är fint att längta, men nu börjar det bli på gränsen till outhärdligt. Men hey. Jag läste någonstans att man vet vad som är viktigt genom att titta på vart tankarna oftast vandrar. Fint det. (Men nu vill jag träffa mina stjärnor....!)

Robyn – Dancing On My Own

Efter att ha ritat två bilder är jag nu tröttare än alla andra. Det tog musten ur mig och det är mina lungor inga sena att påpeka! Ahja. Jag har haft en fin kväll och det är det som räknas.

Jag funderar på om jag ska klippa page. Lång page, alltså. Detta jävla hår! Alltid samma visa... Men nu är det katastrof och jag måste göra något vettigt med det. Funderade ett tag på att färga det mörkt, men det vet jag ju inte är aktuellt. Hujedamig! Nästa projekt: Att hitta en frisör!

I feel better.

Jag mår bättre - HURRA! Dock inte helt med i matchen, men runt lunch blev allt helt plötsligt mycket bättre. Jag orkade engagera mig i mina foton, som jag tänkt ta tag i en stund, och jag fick lite inspiration till att rita. Fint som snus, faktiskt.

Hemköp vs dusch; 1 - 0. (Jag hittade en keps).

Hot Chip – I Feel Better = Kärlek denna söndag i juni.

SÖNDAG 20.6.10.

Jag vaknar i soffan där jag verkar spendera all min tid nu för tiden. Kroppen är lite piggare och sjukligheten håller på att övergå i en förkylning. Sånt där känner man ju. Dock är det fortfarande tungt över lungorna och förkylningen som väntar är en riktig jävla förkylning. Jag är inte helt nöjd, men det är bra att det går åt rätt håll.

Hemköp vs Dusch är vad jag funderar på nu. Det blir bara en av dem, för det är allt jag orkar. Frågan är bara hur jag ska lyckas ta mig till Hemköp utan att blotta hela min äcklighet eller hur jag ska överleva på nyponsoppa och frysta grönsaker. It's a hard life.

FRUSTRATION.

Nu släpar sig tiden fram långsammare än någon gång tidigare. Det känns så i alla fall. Jag har pratat i telefonen med Malin i en timme och det är maximal aktivitet som jag orkar. Kul. KUL!

Jag blir frustrerad över att inte orka göra någonting. Jag hatar att se mina muskler förtvina och att inte orka träna. Jag vill springa och simma och lyfta vikter och gå på pass och träna intervaller... Jag gillar att träna. Jag gillar att ta ut mig och att svettas och att se förändringar på min kropp. Att vara sjuk bidrar till att jag inte kan göra allt detta. Fan. Jag riktigt längtar efter ett stenhårt träningspass. En sak som är positiv med att vara sjuk och inte kunna träna är att träningsmotivationen ökar något otroligt! Jag märker direkt på kroppen när jag inte tränat på några dagar och inte haft en jättebra kosthållning - vem orkar det när man är sjuk? Och det ska bli kul att få träna upp sig till samma nivå och över den. I can't wait.

Jag har kommit lite ur rytm med träningen sista månaden. Det har ju varit en del annat som tagit upp all min tid och energi. Hur som helst. Jag har ju haft en hel del tid att tänka nu när jag varit sjuk och jag har tagit vissa beslut angående min träning och det känns jättekul! Jag ska köra på som vanligt med styrkan, men lägga till mer kondition. Det är där jag har tappat och jag känner att det är viktigt för mitt välmående att jag tar upp den och kommer upp till samma nivå som jag har varit på. Jag längtar efter att springa en mil och känna att det är härlig avkoppling och inte bara jobbigt-som-in-i-helvete. Mycket backintervaller nu och spinning längtar jag också efter. Tröttnade på det ett tag, men efter Tjejvättern förra helgen så minns jag hur kul det faktiskt är. Det ska bli kul att bli löjligt seriös med konditionsträningen igen!

OBS. Löjligt seriös med bra kost. Man måste komma ihåg att äta också!

SPARVEN OCH ENSAMHETEN.

Telefonen ringer och jag lyckas rossla fram ett "Hallå?". Det är en vän som undrar hur jag mår och om jag ska med till Lokal ikväll. Han har lyckats dra ihop ett jävla gäng, säger han. Jag säger att jag är sjuk som fan och därför inte kan. Han säger "krya på dig, Maria" och jag önskar honom en trevlig kväll och sedan lägger vi på. Jag känner en tomhet inom mig där jag sitter med en tyst mobil i handen, med vetskapen om att jag kommer spendera kvällen oduschad och i pyjamas. Ensam. Jag vill så gärna springa ut i det fantastiska vädret som Göteborg bjuder på idag, dricka vin, lära känna massa nya människor och ha en helt fantastisk kväll. Ett tag funderade jag på att proppa mig full med Ipren och gå ändå, men sedan hann vettet ikapp mig. Jag vill ju faktiskt bli frisk och inte ännu sjukare. En fredagskväll i juni är inte värd långvarig sjukdom av värsta sort, hur kul det än hade varit.

Jag saknar så många människor. Jag längtar så mycket efter dem. Mitt hjärta är alltid lite trasigt när jag inte får vara dem nära. Men saknaden och längtan känns inte hopplös, trots känslan av ensam liten sparv. Känslan av saknad och längtan är inbäddad i bomull och glittrar. Ja, den riktigt bländar mig. Det är så fint att känna så starkt. Att känna sådan kärlek.

SPARVIGT PÅ SLOTTSSKOGSGATAN.

Jag är sjukare än på länge. Känner mig som en liten sparv faktiskt. Fint att det är soligt och gött väder ute. Jag tänker dra ner persiennerna så jävla långt och låtsas som att det regnar.

Alla som är friska och befinner sig i Göteborg borde gå hit ikväll:

http://goteborgnonstop.wordpress.com/2010/06/15/bartomning-pa-lokal-bar-restaurang/

TREVOR MCKINNEY I MITT HJÄRTA.

Jag har spenderat kvällen framför Pay it forward. Otroligt fin film! Okej, den är gullig men den kommer undan med det. Fan. Jag önskar att fler människor i världen kunde vara som Trevor McKinney. Då skulle världen vara en ännu vackrare plats. Love.

För övrigt så är jag sjuk som ett jävla as. Sjuk i huvudet, näsan och halsen. Dessutom feber. Kul. KUL! Verkligen. Jag orkar inte göra många knop och jag hatar att man blir så jävla ynklig så fort man blir sjuk. Det är då man inser, om man inte gör det annars, hur mycket man saknar dem man tycker om. Kom att tänka på senast när jag var såhär sjuk. Då var det ju förresten ännu värre. Hur som helst så bodde jag och den där Kristin 50 meter ifrån varandra och jag var så sjuk att jag inte orkade göra någonting. Bodde på 29kvm och orkade inte ta mig mellan soffan och sängen. I alla fall. Jag började få slut på maten jag hade hemma och samlade krafter för att orka ta mig ner till Konsum. Då får jag ett sms: "Lever du? Kl. 14 kommer jag förbi med lite mat!" Fy fan vad fint. Hon handlade åt mig också.

Åh vad jag saknar alla stjärnor som jag har äran att få ha i mitt liv. Godnatt.

PS. Kom hit och ge mig fotmassage, någon? DS.

JAMES RANDI.

Förresten. Alla som är i Göteborg borde imorgon kl. 19.00 ta sig till Chalmers Kårhus och lyssna på James Randi. Sjukt skön snubbe! 50 spänn är det lätt värt.

De som inte är i Göteborg kan ju kika på denna länken:

http://www.ted.com/talks/james_randi.html

Sådärja. Godnatt.

Kanske är det så. Jag vet inte, men nu har jag lite medvind (men jag vågar knappt andas när jag säger det). Kanske var det Tjejvätterns fantastiska (mot)vind i lördags som fick vinden att vända. Ja, inte fan vet jag. Men det är jävligt välkommet, så att säga.

Jag har haft FiaPolis här hela kvällen. Vi lagade räk-thaisoppa och drack vin. Hann även med kaffe och glass. Vardagslyx kallas det visst. Lägg till fint samtal till det och en tisdag i juni är fulländad. Grill måste det bli snarast! - Vädret, hallå!?

Sängen kallar. Jag måste försöka sova bort vad det nu är som gör mig sjuk i huvudet och ger mig en trasig hals. Jag har inte tid med detta. Jag måste ju för tusan springa och simma och dricka öl och utbilda mig och jobba och göra massa roliga saker. Sjuk är tråkigt. Jag gillar inte sjuk. Godnatt.

Jag sitter i min lägenhet i Karlstad. Tanken är att jag ska packa, men jag kan inte riktigt förmå mig själv till att göra det. Har tagit en paus, kan man säga. Det är så tråkigt att packa ner sina saker och inte veta när man får plocka upp dem igen. Jag vill inte ställa mina saker i ett kallt och mörkt förråd. Jag vill plocka upp dem i en varm lägenhet som andas M a r i a. Sådär som mina vänner säger när de kommer hem till mig.

Jag är inte ledsen över att lämna Karlstad eller den här lägenheten, för de gör mig mest ledsen. Göteborg smakar så bra och jag vet att allt kommer bli som det ska vara. Jag orkar dock inte riktigt vänta längre. Jag har så dåligt tålamod och ibland är jag lite för ivrig. Jag vet det. Men det hjälper inte, för jag vill leva fullt ut nu nu nu. Inte sen. Och framför allt inte i ett sen som det är oklart när det inträffar.

Det skär i hjärtat för jag vill så mycket, men det går inte fast jag till och med vågar. Det ligger inte hos mig längre, för jag har gjort vad jag kan. Jag ska ringa ännu fler samtal imorgon och skicka ännu mer mail. Finputsa min CV och skriva den där ansökan för vad som känns som tusende gången. Tvivlet sitter på min axel och viskar till mig att jag inte gör tillräckligt, jag är inte bra nog och jag är lite misslyckad som saknar förmåga att inte ordna detta snabbare och bättre. Helvete. Ska den där jäveln komma fram bara för att jag råkar befinna mig i Karlstad!? Tur att min buss går 17.05. Can't wait.

LÄNGTAR....

....efter dig.

CATIA V5 - INTE HELT GENUS.

I Parent/Children relationer ser man hellre en manlig förebild (father) istället för en kvinnlig (mother). Detta kan man ju tycka vad man vill om. Precis som att svenska språket är mansbetonat eller varför inte orda om kvinnodagen och fruntimmersveckan.

Jag känner väl mest att jag inte riktigt orkar lägga så jävla mycket tid och energi på just detta. Alla ska vara lika värda, oberoende av kön, men det där ligger väl för tusan inte i ett språk och diverse annat som är hett att debattera.

Kvinnodagen. Vad säger den egentligen? Är alla andra dagar männens då, eller vad är det frågan om? Jag tycker att det där är ganska löjligt faktiskt och många gånger är det kvinnorna som gör sig själva till offer. Hur som helst. Allas lika värde är det centrala och man bör göra något vettigt för att uppnå det. Så länge kan man förslagsvis ägna sig åt fattigdom, djurplågeri och andra saker som känns fruktansvärt mer relevant och motiverande än t.ex. om ett språk råkar vara mansdominerat eller inte.

ZOMBIE.

Det blir svårare och svårare för varje dag som går att ta sig ur sängen. Gäsp. Kan ha något att göra med att jag är fruktansvärt dålig på att gå och lägga mig för tillfället. Jag ska försöka vakna nu, för om en halvtimme ska jag vara på utbildningen och redo för en dag av fördjupning inom ytmodellering. Yeah, baby!

Hörs då.

KOM IHÅG MIG DÅ.

Jag vet att jag skulle skriva något. Kanske var det om hur min dag varit. Kanske var det om något annat. Jag kom hur som helst helt av mig. Jag fastnade framför msn, i ett samtal med den där Kristin på andra sidan jorden. Hon har som alltid underbara ord, men denna onsdag är några av orden vackrare än vanligt. Hon säger sådant som hon inte brukar. Om någon. Jag blir så varm i hjärtat och lycklig. Jag kan se henne framför mig på det där internetcafét, som hon beskriver med orden: "internetcaféer är fina, lite som tågstationer.....folk skriver, jag gråter, en annan människa ler, några samtalar.......", mitt i rörelse. Där sitter hon och skriver till mig. Vackert.

Utanför min port här i Göteborg finns det en syrén som blommar. Den är lila och det luktar så gott. Jag brukar stanna till en sekund under den. Andas in och bara känna stunden.

LÄNGTAN.

Jag längtar efter den där känslan. Känslan av harmoni. Den där känslan av lycka och att känna att man är precis där man vill vara, med den man vill vara och gör det man vill göra.

Altandörren står på glänt och sommarens varma vindar fläktar in. Jag springer barfota i daggvått gräs och inom mig har jag en känsla av att att vara tillfreds. Jag trivs och längtar ingenstans.

Det längtar jag efter. Godmorgon.

Jag sitter ensam i ungkarlsköket och spelar musik. Det kändes konstigt att komma hem till ett tomt hemma och veta att det inte är någon som kommer hem. Att se de tomma ytorna där hans saker stått. Jag spelar musiken som vi upptäckte en kväll framför Spotify och jag saknar mig vän. Han den där som alltid får mig att skratta. Det var fint att bo ihop en stund.

Annars då?

Jag är ut och in och upp och ner, men ändå så helt rätt. Fint, ändå. Jag älskar svarta paraflaxet och idag fikade jag i flera timmar med fina vänner. Tränade ett hårt mage/rygg pass (träningsschemat har för längesedan kastats) och har pratat i telefonen istället för att tänka. Jag har den rätta magkänslan, trots att det är lite för mycket nu. Allt kommer bli som det ska vara. Godnatt.

TRÄNINGS-/MATSCHEMA.

Jag har kommit helt ur fas. Detta är under all kritik och därför ska jag göra något åt det istället för att klaga. Jag har därför gjort ett tränings-/matschema. Jag ska försöka hålla detta till punkt och pricka nu, för jag vet att jag mår mycket bättre. Och jag gillar inte när jag inte har rutin på träningen. Det märks liksom på en gång, både på ork och på kropp = Dåligt. Jag har inte tappat så mycket på styrkan, utan det som märks på den är att jag får träningsvärk av att ha tagit mina vanliga vikter. Men det märks på löpningen, så där måste det ske en stor förbättring. Jag vill tillbaka till förra sommaren/höstens nivå. Då var jag riktigt bra på att springa faktiskt. Backintervaller och rutin på löpningen är det som gäller nu.

Det mest positiva med detta är att jag känner mig otroligt laddad! Det är något som jag har saknat, dvs. träningsmotivation, på sista tiden. Och det är väl även det som är den största anledningen till att jag kommit helt ur fas. Hur som helst, jag är laddad och detta blir kul!
Nu köööööööör jag! Är du med mig?

THINKING ABOUT THINKING.

+ Hej sommar!
+ Göteborg smakar bättre än något annat.
- Träningsångest.
- Kroppsångest.
- Ovisshet. Den dödar mig lite...
+ Samboliv. Igår kom han hem, trött och full, med tre blommor från en syrén. Till mig.
+ Utbildning.
+ Fina fina fina vänner!
- Matångest, av alla de slag.
+ Helg.
+ AW med vin och nya bekantskaper.
- Att sakna alldeles för många stjärnor.. .
+ Öl på brygga tillsammans med vän. Samtal och skratt i massor.
+ Ungkarlsköket.
- Besvikelser. Speciellt de som kommer från andra människor. De gör mig ledsen.
+ Skratt och glädje.
- Tunga tunga ben vid löpning och ömmande knän. Styrketräning märks direkt! Inte okej.
+ Sms och mail som börjar "Hej, hjärtat!".
+ Sms med fina ord. Gärna mellan raderna.
+ Att genom en enkel handling kunna göra någon annan glad.
+ Att få någon att skratta, sådär riktigt från tårna.
.
.
.
Fan. Jag bara gillar't! Ja, det där livet jag lever. Alltså.

ALWAYS REMEMBER THIS.

Happiness is just around the corner, so don't wlk straightahead.

KRANK?

Jag är inte helt med i matchen denna fantastiska onsdag. Höll ut fram till lunch på utbildningen, sen orkade jag inte mer. Jag har efter det hetsätit för att försöka få upp blodsockernivån samt sovit. Inget har funkar jättebra, så att säga. Jag har för det första fått i mig något jag inte tål - mjöl och så gissar jag antagligen lite för mycket laktos. Utöver det så har livet snurrat på fort sista veckorna och det tar väl ut sin rätt någon gång. Nu verkade kroppen tycka att det var dags att vila lite. Okej då. Men jag gillar det inte!

Jag är dessutom ganska orolig för framtiden, trots att jag vet att allt kommer bli som det ska vara. Ovissheten tar ibland knäcken på mig. Jag har det fint, så jag ska inte klaga. Men det är jobbigt som fan, faktiskt.

Ut i solen nu. Kanske kan den bota min sjukdom(?) eller vad det nu är.
Ikväll får jag eventuellt träffa en av de stjärnor i mitt liv som jag saknar lite extra mycket. Det vore väldigt fint och roligt.

TISDAG I UNGKARLSKÖKET.

Elvis Perkins In Dearland – Shampoo

Det här med att spendera nästan all sin tid hemma i köket är något som jag har saknat. Jag gillar kök. De är hemtrevliga och inbjuder till diskussion. Därför hamnar jag nästan alltid i kök när jag är på fest. Fint som snus.

Det är inte lika fint att jag efter att ha läst varenda mening i min systers examensarbete stänger ner Word utan att spara. Det gick sådär att skicka det till henne, med andra ord. Jag blir trött. Och är nog för trött för mitt eget bästa, vad det verkar.

För övrigt så har Göteborg inga kläder till mig. Den där karln jag bor med sa, när jag rabblade upp vilka butiker jag varit i, att det finns massa ställen jag inte varit på. Acne, bland annat. Ja, men just det. Pengar är inga problem. Du betalar? Fint! Ahja. Det blir secondhand shopping i helgen. Det verkar vara det enda som funkar just nu. Eller så har jag helt enkelt riktat in mig på fel sak? Det kanske inte är ett par shorts som jag ska ha, trots allt? Kjol/klänning börjar kännas mer och mer lockande. Jag sover på saken. Godnatt.