JAG TYCKER OM DIG, MEN JAG TYCKER OM MIG MER.

Det räcker nu. Jag orkar inte att både bli vald och inte bli vald. Jag gillar inte att tas för givet. Jag vill välja och bli vald för att det är det viktigaste. Att välja varandra för att man inte vill vara utan varandra. Tänk vad fint det är. Man väljer en av alla i hela världen, fast det kanske finns någon på annat håll som teoretiskt sett passar bättre. Men det spelar liksom ingen roll. Man är beredd att kämpa för att få det att funka, precis som med alla andra relationer. Människor är komplicerade och alla relationer kräver tid, energi och kommunikation. Så är det bara. Och fast man väljer en så kommer det alltid finnas andra som man tycker är snygga och som man känner sig attraherad till, för så funkar det. Och det är okej. Det är okej att känna så när man vet vad som är viktigast. Att välja den man är med, för att det inte är värt att göra verklighet av något som bara är en attraktion om man riskerar att förlora kärlek. Äkta kärlek. Jag kan få tårar i ögonen när jag tänker på hur fin den äkta kärleken är. Det är vad jag vill ha. Tills jag hittar den så vill jag vara ensam. Jag är inte intresserad av någon "friends with benefits"-relation, inte av någon KK-relation och inte heller att vara vän med någon som man egentligen är mer än vän med. Jag har blivit så ledsen av kärlek och jag orkar inte det längre. Därför väljer jag att vara snäll mot mig själv, för jag vill må bra. I slutänden har man bara sig själv och därför är det alltid allra viktigast att vara snäll mot sig själv.