Jag är jag och jag har mina tankar och åsikter och funderingar. Det är okej. Jag har så himla många människor i mitt liv som jag tycker om. De är fantastiska, men fast de är fantastiska så tycker jag inte om allt. Inte hos någon. Det kan ju låta lite tråkigt, men så funkar det liksom i livet. Jag tycker ju för tusan inte om alla sidor hos mig själv ens, hur kan man då tro att någon annan ska kunna göra det!? Men grejen är den att det är okej att inte tycka om allt, både hos sig själv och hos andra. Hos sig själv, för då har man något att förbättra. Jag är en virvelvind som pratar alldeles för fort när jag bubblar av lycka eller är stressad. Ibland även när jag tycker att något är förbannat jävla skitjobbigt. Jag är lite för snäll ibland och jag har alltid en röra hemma. Detta är saker som jag jobbar på. Jag gillar att vara virvelvind, men jag vill vara lite mer kontrollerad virvelvind och inte riktigt lika flygande som den värsta av höststormar. Det är okej att inte tycka om allt hos andra, för det går inte att göra det. Men det fina är ju att man väljer att tycka om och blir omtyckt trots de här sakerna som man inte tycker om. Hur vackert är inte det!?Jag skulle aldrig vilja ändra på någon, fast jag inte tycker om allt. Okej, mig själv litegrann, men då är det för min egen skull och inte för någon annans. Jag väljer att tycka om, fast jag inte tycker om allt. För det jag tycker om väger så himla mycket tyngre än det jag inte tycker om. Och varför vilja ändra på någon som man från början gillade precis så som den var? Det går inte riktigt ihop i min hjärna.
Jag vill bara ge och få kärlek, ärlighet och respekt.
Det är det viktigaste av allt. Och att skratta mycket med dem man tycker om. Skratta med ögonen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar