Jag står i vägskälet och försöker tyda kartan i min hand. Kartan som ska tala om vilken väg jag ska välja. Det är klurigt, för det är en ganska krokig väg. Dessutom är det ju lite typiskt mig att välja ett antal omvägar innan jag tar mig dit jag ska, eftersom jag gillar att se saker på vägen till målet. Det är ofta som de där omvägarna har fått mig att upptäcka något helt fantastiskt! Och sådant vill jag ju absolut inte gå misste om. Det känns onödigt. Det sägs ju att genvägar är senvägar. Kanske stämmer det, trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar