Idag är det fem år sedan Tsunamin skakade om världen. Jag läser om en mamma som förlorade tre av sina fem barn, om sonen som räddade sin mamma och om paret som sammanfördes efter skräckupplevelsen och hittade kärleken. Jag ser bilder och ser något videoklipp från YouTube på någon blogg. Jag ser och jag läser. Man jag förstår inte.
Jag tänker/säger som jag brukar.
Det är viktigt att varje dag vara medveten om hur fint livet är. Att ta tillvara på stunderna man har och på de människor som man har i sitt liv. Det är så skört och bräckligt. Ja, det där livet alltså. Lite som ett glittrande snäckskal, otroligt vackert men så sårbart.
Medveten närvaro - En livstro.
Jag är lyckligt lottad och otroligt tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar