Idag skiner solen och Göteborg luktar höst och saltvatten. Jag ler återigen i min glittrande verklighet. Jag har lagt de dumma tankarna åt sidan. Liksom packat in dem i taggtråd och burit upp dem på vinden. De får ligga där en stund, för allt som behövs är tid. Förändring är inte alltid lätt, oftast inte faktiskt. Men jag tänker inte gå och vara leden under tiden, utan jag tänker leva fullt ut. Precis som jag vill. Och jag tänker skratta. Varje dag.
Idag fyller min morfar 79 år. Världens finaste morfar faktiskt. Idag längtar jag extra mycket efter honom. Den här låten är till honom: Arne Quick – Rosen. Den brukade han sjunga när jag var liten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar