27.

Igår var det min födelsedag och jag blev då 27 år gammal. Ca. 16.10, för att vara exakt (och om mammas sms kom fram när det skulle). Det var en fin dag som startade med att jag öppnade det där brevet som det stod "öppnas 27 februari" på. Jag var lite sådär nipprig i tårna hela dagen, precis så som man var när man fyllde år när man var liten. Det var så många som ringde, skickade sms och/eller grattade på FB - glädjer mig! Dagen hade två höjdpunkter. Den första var när mormor ringde och sjöng (och morfar ropade hej i bakgrunden). Fint. Den andra höjdpunkten på dagen var middagen med fina människor på Manaña. Åtta finingar ville betala ganska mycket pengar för att äta middag med mig på min födelsedag. Och precis som om det inte räckte så hade de med sig presenter till mig. Jag var speedad som en liten duracellkanin och så lycklig. Det här med att bli äldre... Det är faktiskt inte så dumt, ändå.

"Likt en fin whiskey blir du bara bättre med åren".

20110224.

Idag har jag:

- Varit på kurs och blivit osams med läraren. Bra?

- Tränat - en kort sväng på bandet och några magövningar.

- Beställt nya glasögon. Det var verkligen på tiden. Heja mig!

- Handlat och hämtat en paket från Tradera.

- Beställt en ny jacka. Hoppas hoppas att den passar nu. Stor?

- Beställt krokar till min hall (fanns inte rätt i butiken).

- Rekat läget på hyllorna med löparskor i några sportbutiker.

Var det någon som sa lön imorgon?

LYCKAN EN ONSDAG I FEBRUARI.

Solen i ögonen och en klarblå himmel. Bloc party i lurarna - inte konstigt man är glad då. Vårpirr.

LYCKAN EN TISDAG I FEBRUARI.

Fikamys med Anna Hellman. Te och fruktsallad i mängder. Som jag längtat efter den lilla kickan. Det är en jävla tur att hon bor i Göteborg nu. En jävla tur, sa jag.

LYCKAN EN FREDAG I FEBRUARI.

Svart som natten, men så lycklig tjej. Så lycklig tjej att det där med toalettbild var tvunget att återigen testas. Men vem är inte lycklig när ett glas rött kostar 10 kr å andra sidan!? När bilden togs hade jag druckigt tre och var inne på mitt fjärde. Tur att jag hängde upp väskan i alla fall. En jävla tur.

I VÄNTAN PÅ SOMMAREN.

Idag har det snöat hela dagen i Göteborg. Jag gillar vintern, så det är inte för den sakens skull som jag längtar efter sommaren. Det är känslan av sand mellan tårna och ljumma sommarkvällar som aldrig tar slut. Det är tunna linnen och bikini. Det är brunbrända ben med myggbett. Det är brännboll och kubb och volleyboll. Det är picknick och bärs och vin. Det är lägereldar och vänners klingande skratt. Det är vatten och bryggor och fiske. Det är solnedgångar och soluppgångar. Det är grillkvällar och minigolf. Det är samtal under en stjärnhimmel och cigarr. Det är att springa barfota i gräset och sola på varma klippor. Jag kan fortsätta i en evighet. För det är sånt här som jag längtar efter ibland när snön och vinden piskar i ansiktet och blåser igenom varenda klädesplagg som man har på sig. Våren lurar runt husknuten och jag vill bara skrika: "Hej våren! Välkommen hit till oss. Ge oss fräkniga kinder och blända oss med dina strålande solstrålar".

EN KÄNSLA AV BESVIKELSE.

När människor kallar mig för sin vän förväntar jag mig att bli bemött utifrån det. Okej, alla kanske inte har samma definition som mig av vänskap, men alla vill väl bli bemötta med ärlighet och respekt? Eller?

Så kallade vänner som gång på gång gör mig besviken behöver jag inte ha i mitt liv. Det känns rättså onödigt. Men när det är en person som fått komma mig riktigt sådär nära så har jag väldiga problem med att inte hålla fast vid det jag trodde var en ömsesidig vänskap. Och speciellt svårt har jag för just det har jag när någon helt plötsligt bara försvinner, utan egentlig anledning. Jag fattar ingenting. Precis som när man tappar en macka och den landar med pålägget nedåt står man där som ett fån - vad hände?

Det senaste året har jag tvingats "rensa" bland mina vänner och jag har aldrig tidigare varit med om något liknande. Kanske för att jag har blivit bättre på att stå upp för mig själv och inte ta någon skit. Att till slut ge upp och släppa dem som tar all min energi och istället välkomna människor som ger mig energi. Detta är väl egentligen en självklarhet, men för mig har det tagit tid att våga ifrågasätta och säga ifrån. Stå upp för mig själv, liksom. "Jag tycker om dig, men jag tycker om mig mer".

VAD GÖR MAN?

Okej. Jag har rättså tråkigt. Vad gör man när man går hem direkt efter jobbet? Okejrå. Jag var inne på Claes Ohlsson och handlade två grenkontakter för 39 kr, men sen gick jag hem. Ingen träning och inget annat planerat. Bara en helt vanlig tisdag hemma - precis som jag ville ha och trodde jag behövde. Jag hade nog fel, för jag är inte direkt road. Okej. Jag kan rensa avloppet på toan och jag kan laga mat till matlådor, men det har jag ingen större lust med. Det är ju tråkiga vuxengrejer. Äsch.

Ljusen är som vanligt tända och jag har på mig den där tröjan från Acne som jag hittade på en stol i mitt kök. Jag ska sluta ha tråkigt och istället svenne-mysa framför dålig TV och dricka te. Rita lite också kanske. Om jag släpper allt som jag "borde göra nu när jag faktiskt har en hel kväll hemma" och istället bara mår, så blir det nog toppen. Hoppas?

WORK-O-HOLIC.

Idag fick jag ta på mig ett par skor med stålhätta och en minst tre storlekar för stor rock med trycket "BESÖKARE" på ryggen. Jag har varit i fabriken. Alltså. Det är så himla givande. Tänk att sitta framför datorn och arbeta och sedan se det i verkligheten. Se hur det monteras och hur det sittar fast i verkligheten. Se funktionen och allt i sitt sammanhang. Jag svävade som på små rosa moln bland alla fabriksarbetare. Lyckan var som störst när jag fick ta på mig en vit hjälm för att få se hur en avgörande del i monteringen går till - Robotar! Coolt.

# lycklig_tjej84

Jag hittar tillbaka till en blogg jag inte besökt på länge. Jag bläddrar bland inläggen och hittar ett som för drygt ett halvår sedan gjorde mig så ledsen. Som gör mig ledsen nu också. Jag liksom fryser till is av meningarna. Jag vet inte varför jag letar upp det där inlägget - precis som att jag vill må dåligt? Det verkar oerhört korkat och inte alls genomtänkt. Jag tänker "fan fan fan" och slår på Thåströms låt med samma titel. Inte för att jag gillar hans musik speciellt mycket egentligen, utan mer för att den passar så bra i sammanhanget (och för att jag vill plåga mig själv?). Det känns som att jag flugit tillbaka i tiden och jag kan knappt andas. Tvivlet sitter på min axel och viskar i mitt öra och oroligheten bygger bo i min mage. Skit också.

Ett par timmar senare plingar det till i Mr iPhone. Jag läser meddelandet och samtidigt som jag gör det tejpar jag för munnen på tvivlet och lägger honom i papperskorgen. Egentligen borde jag slänga ut honom genom fönstret, men det känns, av någon anledning, alldeles för ohyffsat. Eller så kanske det är lite för läskigt att inte tvivla, utan att veta, och därför behandlar jag tvivlet väl. Oron som bygger bo i magen står med alla sina grejer på golvet bredvid mig, men jag ägnar honom inte en tanke. Jag vet ju hur det är - ingenting är som då. Eller jo, fast ingenting av det jobbiga. Ingenting av det jobbiga som var då finns nu och det finns inte heller några tvivel. Inte heller någon oro. Det finns bara ögon som glittrar och läppar som ler. Armar som kramar om hårt och kroppar som vill vara nära. Allt det läskiga med att tycka om är dock fortfarande närvarande, men snart är det vår. Hej då läskighet - Hej vårpirr.

HELGEN SOM GICK.

Bilder: Mr Iphone. Ett hem och sällskapet på invigningen är löparsäsongen 2011.

Jag skulle ha en lugn helg. Riktigt så blev det inte, men att ta det lugnt är ju inte min starka sida. Jag har varit på AW med pizza, öl och bowling. Jag har tittat på film och fått hjälp att montera grejer i min lägenhet. Jag har ätit indiskt och druckigt rötjut- Jag har sprungit - Göteborg har bjudit på så fantastiskt väder, så jag kunde inte låta bli. Fint det. Jag fick ett blixt-visit-besök från Uppsala och jag har tränat Combat. Jag har lagat god mat och faktiskt städat sådär seriöst som egentligen bara mammor kan(!). Nu väntar disken och sen ska jag krypa ner bland molnen och sova som ett litet barn. Fem tidiga mornar med efterföljande långa dagar väntar. Nästa helg ska jag sova. Försöka i alla fall?

KÄRLEK #4.

Häromdagen pratade jag med en vän. En vän som har liknande erfarenheter som jag sedan tidigare. Han är så rädd för att våga känna kärlek igen - "Jag har vågat en gång, men då blev det inte bra". Han sa: "Det slutar alltid med att någon blir sårad - hon eller jag. Därför är det bättre att inte känna alls".

Jag har tänkt en del på just det här (innan samtalet) och såhär tror jag:

I enlighet med normen så ska man lova någon att älska personen i fråga "för evigt". Man ska vilja dela allt med den och hela tiden tycka att den är fantastisk. Alltså. Nej? Man kan inte lova någon att älska den för alltid. Man bara kan inte det. Man kan däremot känna att "nu känns det så - nu vill jag vara med dig för alltid. Men vem vet hur det känns om tio år? Tjugo år?" Allt som känns nu är det enda som räknas och därför måste man våga känna och våga tycka om. På riktigt. Det enda man kan lova någon annan är att alltid vara ärlig. Alltid alltid vara ärlig, oavsett vad som händer. Oavsett vad saken gäller. Ärlighet, vänskap och respekt. Det tror jag är nyckelorden till den där kärleken. Och, förstås. Att ha jävligt roligt och skratta mycket tillsammans. Och att säga direkt vad problemet är om sådant finns - säg det på en gång eller låt bli. Rätt onödigt att ta upp något som hände för två veckor sedan och säga "då var jag arg på dig" eller "då tycker jag att du gjorde fel" (t.ex)? Rätt överspelat då? Direkt eller inte alls. Och. Man måste våga hänge sig fullt ut och ge komplimanger. Och komma ihåg att det är okej att inte tycka om allt, för det kan man inte göra med någon. Samtidigt som man älskar någon annan sådär så att man liksom inte vill leva utan den måste man komma ihåg att älska sig själv precis lika mycket. Kanske lite mer till och med. För en relation med någon annan kan alltid ta slut - det kan den inte göra med sin egen person.

Jag vet inte om han blev så himla mycket klokare av mina ord. Där satt jag, liksom tårögd, och pratade om vad kärlek är för mig. Han kanske har en helt annan syn? Men. Jag hoppas så mycket att han vågar känna, på riktigt, igen. Det är så fint.

INTE NÅGON JÄVLA FOTOMODELL.

Jag har sett bilder på mig själv från helgens kalas. De talar (som så ofta annars) om för mig att jag gör mig bättre i verkligheten än på bild. Precis tvärtom mot didär fotomodellerna. Jag har en fantastisk förmåga att fastna på fotografier när jag pratar, grimaserar och/eller blundar. Precis som mamma. Fan.

Dessutom borde jag uppsöka närmsta solarie eftersom den här vinterbleka huden inte är till min fördel. Alternativt leta på secondhand efter en sån där sollampa a' la Rudolf Andersson: "sol i sinne, brun inne".

TÅRTKALAS.

Ikväll var jag bjuden på tårtkalas i Linné. Järngänget från VBC. Lyckan en tisdag i februari. Inte världens bästa bilder, men vi var precis så glada som vi ser ut i alla fall.

@ HEMMET.

Jag är hemma och ett vrak efter en fantastisk helg i Värmland. Fylla (deluxe) och Koriander både fredag och lördag med fina människor. Hann även med en lunch med Paparazzi och kika lite på 6-timmars (löpartävling) och hälsa på i ett fint, nyinköpt hus. Bra helg!

Jag känner mig otroligt oladdad för en ny jobbvecka och ska faktiskt alldeles strax krypa till kojs. Jag ska bara rita klart den där bilden som jag hade lust på att göra. Det är ungefär vad jag har lyckats åstadkomma sedan jag anlände till hemstaden - Sushi, handla, dammsuga, sova, prata i telefonen, diska, rita..... Tröttare än precis alla andra. Mamma undrade om jag var sjuk - Nej? Trött?

HEJ FREDAG OCH HELG!

Klockan 17.07 rullar tåget från stationen. Tåget som ska ta oss till Karlstad där helgen ska spenderas. Äntligen ska jag få betala pengar för drinkar och dansa på Koriander igen! Dessutom ska stadens gator besökas och så även mitt favorit matställe. På lördag är det 25-års fest. Kul kul!

Framför allt ska jag få träffa några av mina finaste vänner. Susanna, Helena och AnnaPaparazzi.

Här är en bild på S. Hon är lång och slank. Hennes ögon är mystiska och kindbenen markerade - precis som på vilken modell som helst. Hon är en varm person som alltid inspirerar mig till att våga satsa på alla mina projekt - "Maria, du har talang!" Tack, kära du. Vi ses på lördag. Det ser jag fram emot.

Bild: G.N

DEN DÄR KAPPAN #2.

Jaha. Först kom det en svart storlek S hem till mig. Den var för stor. Då kommer det istället en blå XS hem till mig. Den passar mycket bättre, men är fortfarande lite stor. Dessutom är den ena fickan trasig. Jaha. Det var tydligen inte meningen att jag skulle få bli vän med lilla Rodebjer.

05:30.

För fjärde dagen i rad ringer klockan runt 05:30. Jag är ett vrak. De senaste 15 minuterna har jag spenderat med att stirra rakt fram. Och jag har ätit en skål med fil. Inte så jävla effektivt, men såhär tidigt på morgonen är jag allt annat än just det. Jag förstår inte riktigt hur man orkar hålla på såhär. Ja, att gå upp såhär tidigt alltså. Det gör man ju inte egentligen, men så gör man det ändå. Nu - dusch i mitt fantastiska badrum. Inte så lockande, faktiskt.

LIVET MED TELEVISION.

I ungefär 13 månader har jag levt utan TV. Det är första gången i mitt liv som jag inte ljugit när jag sagt att jag inte har någon TV när Radio- & TV-tjänst har ringt. Idag blev jag återigen med TeleVision. Det känns bra. Tiden utan TV var nog någon form av revolt mot den där tiden i mitt liv då jag spenderade nästan all min fritid framför TVn. Vardag som helg. Usch. Hemsk tid.

Nu är det jag och Samsung 40". 4-ever.

HEMMA HOS MIG.

Efter en del påtryckningar visar jag nu lite hur jag har det. Stillbilder. Från mitt hem. 1. Jag fick en raket i inflyttningspresent. 2. Det fina skåpet som farfar gjort. Obs. Handtag ska på. Tavlan är från farfars hem och blomman är en inflyttningspresent från Jonas och pappa. 3. Mina målargrejer på den fina teakbyrån som jag tycker så mycket om. Den blev lite skavd i senaste flytten - inte okej. 4. Lite såhär sover jag. Bland molnen. 5. Ett fönster som man kan sitta i. Ett sånt som jag alltid har önskat mig. Gillar det. 6. Ett köksfönster och där står Albert och ser nöjd ut. Inte så konstigt med den frippan i och för sig. 7. Fantastiskt trött thaibasilika. 8. Bra tak på min toalett.