För ett par dagar sedan fick jag ett livstecken från den där Kristin i form av ett mail. Hon började medatt fråga hur jag mår, för att sedan fortsätta med att berätta lite ur vardagen där. Jag kanriktigtsemig henne framförmig. Speedad och med ett leende på läpparna, för det märkspåtexten. Av någon anledningser jag henne i ett rosa linne, vilket är lite märkligt eftersomhoninte äger något rosalinne vad jag vet.
Tre dagar senarefårjag ytterligare ett mail: "Hur gick det på intervjuerna?"
Det stavas v ä n s k a p . Love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar