FÖRÄNDRINGAR.

Man kan säga att året raketstartade. Den första veckan på 2011 började jag på nytt uppdrag på jobbet och flyttade. Pjuh! I söndags fick jag ett litet sammanbrott och bara grät, pga en kommentar som kändes obefogad men egentligen inte var något att göra en så stor grej av. Suck. Total utmattning efter en hård (men fantastisk) vecka kallar jag det. Förändringar har en förmåga att inte gå obemärkt förbi oavsett om de är bra eller dåliga. Jag glädjer mig så över allt som händer och hur bra allting är, samtidigt kan jag inte låta bli att vara rädd över att allt ska ryckas bort från mig. Det kan göra mig så kall inombords.

Bilden tog jag på väg från mig till spårvagnen. Sa jag att det här blir bra?