SÖNDAG - JAG BARA VET NU.

Jag vaknar i den nya lägenheten med det gula köket. Jag vaknar av att solen kittlar mina ögonfransar och att fåglarna kvittrar utanför fönstret. Okejrå. Det var andra gången jag vaknade. Ett par timmar tidigare vaknade jag av en armbåge i nacken och att jag nästan ramlade ur sängen. Godmorgon? Hur som helst. Efter en stund tar jag mig ur sängen med den varma famnen för att åka hem. Jag kliver ut genom dörren - ut till den soliga söndagsförmiddagen. Lite osäker på vart hållplatsen ligger, men litar på magkänslan. Jag hittade den (gick bara lite fel). Hoppar av vagnen vid Brunnsparken - nästa går om 7 min. När jag står där och väntar lyssnar jag på lite sån där typisk Maria-musik och plötsligt så kommer en känsla över mig. En känsla som jag känner igen, för den har kommit till mig några gånger tidigare. Nu vet jag. Jag bara vet. Alla oroliga tankar och osäkerheten inom mig som jag känt den sista tiden (inför vissa saker) är som bortblåst - nu vet jag. Det finns inga tvivel. Jag kommer på mig själv med att stråla ikapp med (vår)solen och att tårar bildas i mina ögon. Tårar av glädje. Jag tar vagnen hem och studsar in på Ica för att handla lite som saknades inför kommande matlagning. Studsar ut från Ica och nästan hoppar hem - sådär som jag nog aldrig kommer sluta göra. "Gå normalt" - "Jag kan inte". In genom ytterdörren, hämtar tvättkorgen och studsar vidare till tvättstugan. In md tvätt, ut från tvättstugan och in genom ytterdörren igen. Slänger in matvarorna i kylen och tar en sväng om med Rolfy - allt i en flygande fart. Jag vet nu och det gör mig studsig. Och så lycklig.