Jag kan inte förmå mig själv att sätta ord på mina tankar. Och det tar flera timmar att svara på ett sms, där de enklaste frågorna verkar vara de svåraste. Jag hittar inga ord. Tvivlet sitter på min axel och viskar i mitt öra. Jag är ledsen och rädd. Jag stänger in mig i mig själv, tänder ljus och försöker bädda in mig i bomull. Jag kan knappt röra mig. Inte heller andas. Men om jag faller. Ja, då landar jag iallafall mjukt.
Jag ska låta den där Lars sätta ord på mina tankar. Eftersom jag verkar sakna förmåga att själv lyckas med det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar