Jag hade bestämt mig för och lovat mig själv att jag inte skulle bli lika personlig denna gång. Att jag skulle hålla det ytterst personliga för mig själv och för de jag själv väljer att berätta för. Jag vet inte vem det var/är jag försöker lura. Jag har funnit att mitt skrivande hjälper mig. Att det är min form av terapi. Och att det faktiskt är såhär i bloggform som det fungerar allra bäst. Därför tänker jag fortsätta att skriva. För mig egen skull. Och jag kommer göra plats för alla mina tankar och känslor. Och ord. När de väl vill infinna sig. Förstås. Det är liksom ingen idé att försöka låtsas och försöka skapa något som egentligen inte finns. Det finns två saker jag vill ha (ja, nästan kräver när jag tänker efter) av andra. Dessa två saker är ärlighet och respekt. Detta är nämligen något som jag ger andra. Därför är det väl inte mer än rätt att jag ger mig själv det, även.
Välkommen att fortsätta läsa. Om mig. För mig. Av mig. Jag skriver från hjärtat om saker som får mitt liv att glittra. Sådär så att det riktigt bränns, liksom. Men även om saker som får mig att ifrågasätta och som gör mig ledsen. Men alltid om sådant som räknas och betyder något. För mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar