VACKERT.

Min vän K berättade en sak för mig som gjorde mig glad och som jag därför vill dela med mig av: "Jag ringde adlibris för jag insåg att vi inte skulle hinna få vår cubaguidebok innan vi drar, så jag frågade om man kunde ändra leveranssätt, men han snällingen som svarade sa: nej tyvärr, för då börjar beställningen om från början så ni får den inte snabbare för det. Men, jag bjuder på det idag, klickar i annat leveranssätt o ni behöver inte betala för det. Då sa jag tack, o frågade om jag inte kunde kompensera det på något sätt eller om jag bara skulle föra snällheten vidare. Då sa han: för den vidare".
Jag blir så lycklig av att höra sånt. Människor kan vara så fantastiska enbart i och med sin existens. Det är en fin värld vi lever i, trots allt. Live simply.

BROKONSTRUKTION.

Jag gillar ljuset och färgerna i bilderna. Blev bra, speciellt med tanke på att jag inte la ner mig så jävla mycket när jag tog dem. Och ja. Jag är ingenjör.

NEJ.

Jag orkar inte ha det såhär längre. Jag orkar inte med ovissheten på så många plan. Jag orkar inte vara en rik uteliggare längre. När är det min tur att få leva som jag vill? Det känns ändå som att jag har väntat tillräckligt länge nu.... Och jag gör ju allt jag kan. Visst, man kan alltid göra mer. Men jag gör allt jag kan och orkar då. Jag söker jobb. Jag ringer företag. Jag skickar spontanansökningar. Jag söker praktikplats. Jag går till arbetsförmedlingen när jag ska. Jag håller på att fixa en jobbcoach igen, fast det egentligen inte gav mig så himla mycket. Och dessutom söker jag inte bara sådana jobb som ligger inom mitt yrkesområde, utan även sådana som jag egentligen inte vill ha. Vad ska en rik uteliggare annars göra liksom?

För ett par timmar sedan ringde det en från ÅF. Jag blev otroligt chockad och glad! ÅF. I Borlänge. Jaha. Vad ska jag göra i Borlänge, liksom!? Okej, kul som fan att vara kvar i processen för det betyder ju att jag inte är helt jävla värdelös trots allt. Men BORLÄNGE. Det ordet smakar inte gott.
Varför kan det inte ringa någon från ett företag på ett ställe där jag vill bo? Jag bara undrar.

Jag försöker aktivera mig på bästa tänkbara sätt, men jag fixar inte rikigt att vara så mycket själv som jag är nu. Okej, jag gillar ensamhet och att vara själv. Men då ska det vara VALD ensamhet. Jag gillar inte känslan av att vara ensammast i hela världen... (Och ja, jag vet att det alltid finns de som har det värre).
Idag var jag ute med en pocket camera och tog lite bilder. De blev sådär, för jag hade inte direkt någon lust men det var helt hysteriskt bra väder utanför mitt fönster. Kände därför mest in mig på kameran.... Dock tror jag att två bilder blev riktigt bra, speciellt efter lite redigering i Photoshop! Det är kul att fota. När jag någon gång blir vuxen och får ett jobb och slutar vara den rika uteliggare som jag nu är mest hela tiden.... Då ska jag köpa mig en riktig systemkamera. Jag längtar efter att få säga: "Say hello to my new friend, his name is Nikon!" Sweet.

Nu är det för övrigt dags för mig att överväga om jag ska göra verklighet i min plan på att sälja allt jag äger och har och bara dra någonstans. Eller om jag helt enkelt ska härda ut. Båda två är jobbiga, men på olika sätt.
Återkommer ang. detta.

ENERGI = NOLL.

Idag har jag ingen som helst energi till någonting. Jag vill bara sova. Men jag försöker bota detta med massor (och jag menar MASSOR) av Mullegodis, vilket verkar funka ganska så bra faktiskt! För trots avsaknaden av energi har jag:
- Ringt ett jobbigt samtal.
- Ringt Lundbergs ang. lägenheten (återkom imorgon).
- Bestämt mig för att hyra ut lägenheten (därav samtalet ovan).
- Tagit några bilder på morgonpromenad hem. (Fler ikväll och imorgon).
- Ritat klart en liten figur.
- Mailat ett antal mail... .

Nu samlar jag kraft för att:
- Ringa jobbsamtal * MÅNGA.
- Skissa och göra CADmodell.
- Träna (Löpning).
- Tvätta.
- Posta viktig post.

Inte så jävla jobbigt ändå. Mitt huvud är som tuggummi... . Men det fina är att jag ler, både inuti och utanpå. Tack.

EGENSKAPER.

Jag skriver jobbansökan efter jobbansökan och ställs hela tiden inför frågan vilka mina bästa respektive mina sämsta egenskaper är. Jobbrelaterade skiljer sig lite från privata, förstås. Jag har dock idag konstaterat att min absolut sämsta egenskap (alla kategorier) är att jag har fruktansvärt svårt att ta komplimanger och visa hur glad jag blir när jag får en present/överraskning. Jag blir förbannad! Detta är inte okej någonstans, för det är en egenskap som jag absolut inte tycker om hos en person i min närhet och som jag ibland beklagar mig högljutt över. Okej, då kan man ju undra litegrann hur jag motiverar att jag själv beter mig på samma sätt. Detta har jag inget bra svar på, men jag arbetar som en liten dåre på att ändra på detta. Fan. Jag vill ju förstås att det ska stråla lika mycket om mig på utsidan som det känns i hjärtat.....! Hur lägger man om ett invant beteende, som liksom alltid funnits? Det är ju okej att visa att man blir glad. Mer än okej. Fan. Jag hatar verkligen den här egenskapen hos mig själv. Att trotsa den är väl det enda som hjälper antar jag, men varför är det så jävla svårt!? Jajaja. Det löser sig. "Blunda, och du ska få se" - som någon sa.

VÅR.

Jag andas vår, trots att det är grått och regnigt utanför mitt fönster. Det spelar liksom ingen roll, för det känns ändå som vår. Jag hoppar och skuttar och skrattar och ler, med hela mitt jag. Samtidigt som jag gör det så gnager orosmolnet sönder mig inifrån och ut. Jag antar att det kanske är därför som det inte alltid syns att jag ändå är så glad som jag är. Jag har vårpirr. Ja, det har jag faktiskt. Fint är det.

PUSS.

BREAKDOWN.

Det är en tung dag i min värld. Krokodiltårar droppar från mina ögon och jag vill helst rulla ihop mig till en boll och gömma mig under täcket. Lite sådär som katterna gör en riktigt ruggig dag. Men det ligger liksom inte för mig. Jag får något tvärtemot tänk och ett ännu större driv, fast jag egentligen inte orkar. Fast batterierna snart tar slut. Jag är rädd att jag ska vakna en dag och känna att jag inte orkar mer. Innan den dagen kommer måste jag ha löst detta.

Jag vill ha en kram och krypa ihop i en varm famn.
Varför gör den känslan att jag känner mig svag....? Jag tycker ju inte att det är svagt. Jag tycker att det är fint att behöva andra. Speciellt när man vet att man klarar sig själv...

Om en timme ska jag gå och träna som en liten jävla dåre. Förhoppningsvis känns det lite bättre efter det. Jag lever på hoppet, som hela tiden annars.

SAMBO.

Jag är sammanboende. Förvisso endast i ett par dagar, men fy fan vad bra det är! Jag trivs ju som bekant väldigt bra med att bo själv, men vissa saker kan jag sakna. Det är trots allt väldigt fint att dela nyckel till ett gemensamt hem med någon. Jag glädjer mig åt min tillfälliga tvåsamhet.

LITE SERIÖST I ÖVERKANT.

Jag är ju förstås vaken och var kl. 06:01 i tvättstugan. Vuxet!
(Nu ska jag dock krypa ner så jävla långt under täcket och sova vidare. Inte lika vuxet).

ICH ICKE ATT FÖRGLÖMMA.

VIKTIGT!
Jag måste ju för tusan ta bort mitt svarta avskavda nagellack och klippa naglarna. Hur skulle det annars se ut imorgon på Coop!? Herregud.

MÅNDAG 22 MARS 2010.

Idag har jag:
- Varit i dvala pga. på tok för lite sömn.
- Lånat ut min famn och axel.
- Jobbat. (Min insats kan dock diskuteras....)
- Bockat av två saker på VIKTIGT-att-göra-listan.
- Fyndat ett par Diesel. Acne nästa gång kanske?
- Fått strumpor i glada färger.
- Bokat Tjejvättern!
- Tränat som en liten jävla dåre. (Så skönt att komma iväg fast jag egentligen inte orkade)

Resten av dagen ska jag:
- Byta till rena lakan - Vardagslyx!
- Vika tvätt.
- Skriva rent Hållf.uppg. (Var lite fel förut, men rätt nu tror jag...)
- Dricka kaffe. Det där med att man blir beroende stämmer otroligt bra.
- TV? Musik? Msn? Tele? Bok? Oklart.

HEMMETS KRITISKA ÖGON.

De fyra väggarnas ögon stirrar på mig och skriker orden "du duger inte" till mig. Spegelbilden visar inte det jag vill se, eller är det kanske så att jag inte ser verkligheten? Jag säger till mina vänner att inte oroa sig för vad som komma skall och istället fokusera på nu. Däremot väljer jag själv att allt för ofta fokusera på min utseendemässiga förändring på ett sätt som inte är sunt. Jag vet inte riktigt hur jag motiverar detta, för det känns allt annat än vettigt. När ska jag inse att jag är v ä l t r ä n a d !? Jag blir trött när människor beklagar sig över världsliga lyxproblem, men själv klagar jag på mina muskler och jämför min kropp med någon form av idealbild av mig själv från när jag var för smal. Det är konstigt det där, för jag vill inte vara så smal. Jag vill bara hitta ett sätt att vara nöjd med mig själv, för jag är ju liksom bra som jag är. Fantastisk har jag hört.

PS. Laktos verkar funka sådär. Dessutom har jag fått i mig något innehållande gluten. Detta medför att de kritiska ögonen stirrar med en än mer kritisk blick. Enough is enough. Nu räcker det!

GULDKANTAT MINNE.

Christopher Sander – Fattig Bonddräng

Jag vaknar i mitt flickrum en lördag i mars och slår på datorn. "Open spotify" - javisst! Jag sökte på "Gentle Touch" och sedan på "related artists". Jag klickade på Kalle J, men sen kom jag på att jag bara var tvungen att lyssna på en annan låt. En låt som jag nu inte minns vilken det var. Hur som helst, jag gör sedan om proceduren - Gentle Touch - related artists - men där händer något. Jag skulle ju lyssna på Kalle J igen, för mitt musiköra verkade gilla det. Jag klickar fel och hamnar istället på ovanstående låt: Christopher Sander - Fattig Bonddräng. Plötsligt lyser solen genom molnen och värmer min nacke genom fönsterrutan. Jag ökar volymen och minns fina lördagsförmiddagar hos mormor och morfar när jag var en liten tösabit. Jag och Matilda åt frukost (fil med müsli i kopp) i varsin morgonrock (rosa förstås) framför Rasmus på luffen. Alltid samma sak. Jag valde sedan nästan alltid att plocka fram mormors låda med knappar - de var ju så fina! Ibland lånade jag Stefans gamla bilar och hade biltävling efter biltävlig...

Jag blir tårögd när jag hör låten. Det är en otroligt fin tolkning av den som får mig att plocka fram ett gulnat fotografi ur minnet. Det är lite vikt och naggat i kanterna, men det liksom glöder när jag håller det i min hand. Jag knyter ett rött sidenband om det och förvarar det i mitt hjärta, för alltid.

Imorgon ska jag åka till mormor och morfar och ta fram mormors knapplåda. Jag har ett nytt projekt och mormor bara skrattar, men låter mig kika i hennes knapplåda hur mycket jag vill. Stefans gamla bilar ska dammas av och kanske får en följa med mig hem.

ÄR DU PERFEKT?

Jag är det i alla fall inte och är av åsikten att det inte finns något som är perfekt. Tråkig inställning kan man väl kanske tycka (blir det inte tråkigt då?), men jag tycker att det är skönt att inte sträva efter perfektionism. Jag försöker sätta upp mina egna ideal och riktlinjer. Jag är inte perfekt och kommer aldrig att bli och det är något som jag insåg för längesedan, men som jag fortfarande strävar efter att acceptera inom vissa områden. Jag svär - fy fan vad ocharmigt - och pratar alldeles för fort och otydligt - vad sa du nu!? Jag är tråkig och gnällig och ostrukturerad. Jag har kaos i mitt hem och ibland städar jag inte på tre veckor... Ibland försöker jag passa in i facken som jag placeras i och vara till lags. Men vänta lite nu, det är ju inte jag någonstans. Tycker du att jag är pinsam och konstig? Jaha, men du behöver inte vara min vän. Fast jag vill ju inte vara ensam...

Jag försöker att bara vara. Bara vara nöjd med mig själv och tillsammans med människor som tycker att jag duger precis så som jag är. Med de där människorna som älskar mig fast jag inte är perfekt. Precis så som jag älskar dem. Äkta kärlek. Vackert.

ONSDAG 17 MARS 2010.

Dolly Parton – Jolene

1. Var det inte januari nyss!?
2. Jag har löst min Hållf.uppg. (tror jag) och det känns väldigt bra! Dessutom lämnades examensarbetet in för sista gången i måndags. Nu återstår endast helvetestentan. Jag vill inte skriva ut mitt mål här, men kanske kanske kan jag nå det!! :)
3. När jag i all hast rusade till parkeringen på Herrhagen i morse upptäckte jag till min stora lycka att det hade snöat i natt! Antagligen säsongens sista snöfall så därför passade jag på att njuta lite extra. Nu längtar faktiskt till och med jag efter grusknaster under fötterna, fågelkvitter och tussilago i dikeskanten. VÅR!
4. Migrän-huvudvärk, vilket är allt annat än okej. Men jag har ändå lyckats städa mitt hem och det var verkligen på tiden. Snusk-hemmet.. .
5. Träning utgår idag. Imorgon är det dock andra bullar som gäller och jag har fått till någon form av mat-schema. Jag hoppas att jag i och med detta får någon jävla ordning på mina matvanor.
6. Om en vecka är jag sambo för en stund. Jag längtar!

?

Ett stort frågetecken snurrar i min skalle och gör att fokus inte alltid läggs på rätt saker. Jag vill bara göra om detta frågetecken till ett utropstecken och känna en balans i livet. Vad gör jag om en vecka? När får jag ett jobb? Vart befinner jag mig i världen om ett halvår? Ska jag börja plugga igen? Och i så fall: vill jag det, eller gör jag det enbart för att ha något att göra? När ska jag sluta ha sådan mathets och få sunda matvanor?

Jag springer marathonlopp i piskande motvind, men jag vet att det bara är upp till mig själv om jag når målet så därför fortsätter jag. Jag springer fast det ibland känns som att jag bara vill ramla ihop i en liten hög och vifta med den lilla vita flaggan... Men jag gör inte det, för jag vill nå målet. Jag är en envis liten jävel.

LÖPSÄSONGEN ÄR HÄR.

Idag tog jag säsongens första löptur. 7 km. 34 min. Livsfarligt underlag och skymningssol. Underbart och skräckinjagande på samma gång!

Mitt mål: Tjejmilen under 45 min. Nu KÖR vi!

SKÖNA SÖNDAG.

Jag startade dagen med en brunch på stan med AnnaPaparazzi. Brunchen blev väl kanske mer fika för min del, eftersom Espressohouse inte hade något glutenfritt bröd. Jag fick iallafall min efterlängtade varma choklad. Bra. Annars lyssnar jag på The Doors (såg filmen med samma namn igår) dagen till ära och försöker skapa någon jävla ordning i mitt hem. Det går sådär. Av någon anledning så lockar gamla papper med texter av diverse olika uttryck mer än att vika tvätt, diska och dammsuga. Jag har lust på en springtur, men jag tror tyvärr att just detta får utgå. Jag har befunnit mig i någon trötthetsdvala hela helgen och senaste dygnet har jag spenderat 13 timmar i sovande form. Jag tror att min kropp vill att jag tar det lite lugnt, så det kanske är på tiden att jag lyssnar!?

http://www.facebook.com/#!/photo.php?pid=11353787&id=727500359

OUT OF ORDER.

Jag funkar inte som arbetslös. Det är ganska imponerande att människor orkar leva som arbetslösa och få vardagen att fungera. Jag förstår inte hur de gör. Jaja, alla är vi olika och jag är nog gjord för att ha "många bollar i luften" (för att använda det klyschigaste av alla uttryck) för att fungera som sig bör. Jag fixar liksom inte förmånen att sova till skräpTV mitt på dagen... Jag jobbar på att inte klandra mig själv och ha dåligt samvete för att jag inte söker tio jobb om dagen, bara för att jag kan. För faktum är att det inte finns så jävla många jobb att söka och för att hitta de som finns/göra spontanansökningar tar en del tid och kräver en del ansträngning.

Idag har jag skickat in en ansökan och ska skriva ytterligare en ikväll. Dessutom har jag varit uppe på Uni och fixat mig ett tillfälligt jobb för två veckor framöver. Valförrättare i kårvalet på universitetet, kl. 09-14. Lite cash och något att göra. Det blir bra.
Annars har jag klurat lite på nästa konstprojekt (calm as calm can be) och snart är det dags för träning - CykelPulse 75 min. Bra!

SYNTAX. ERROR.

Jag försöker fixa en hållf.uppg. och skriva ett personligt brev, men framför mina ögon blinkar det SYNTAX. ERROR. och har så gjort sen ca. kl. 12.03 idag. Det går sådär alltså.

SATSbitch.

Från och med idag, tisdag 9 mars 2010, är jag en SATSbitch. Dyrt som fan, ja, men det får det vara värt. Man får ju som bekant vad man betalar för, och dessutom kan jag flytta med detta kort om/när jag flyttar ifrån stan. Bra! Träning är inte längre bara ett intresse hos mig... Det har blivit en permanent del i min livsstil. Och sådant är värt alla pengar i världen, tycker jag.

Förhoppningsvis lyckas jag med att skaffa mig ett jobb inom en snar framtid. Annars är risken stor att jag tränar ihjäl mig och det vore ju lite jobbigt. Men jag fixar liksom inte att inte ha något att göra och då är det lätt att spendera tid på gymmet. Det finns liksom inga "undanflykter" till detta när man inte har så mycket annat för sig. Jajaja. Det var väl ett jävla tjat kan man tycka. Godnatt.

Träningskort (på rätt ställe) - Check!
Bra matrutiner - Jobbar på det..... Ett mål att uppnå under 2010 kanske?

LILLA HJÄRTAT.

Det är lite mycket för det lilla hjärtat denna måndagskväll. Både kärlek och smärta. Jag hoppar av glädje, samtidigt som jag fäller krokodiltårar. Märklig känsla, men livet är ganska märkligt ibland. Och jag gillar ju som bekant det.

Förmågan att känna. Den är så vacker.

VI GJORDE DET!

Den 27 februari slog jag och Cissi upp våra melerade i en källare på Sollerön. Utanför fönstret snöade det lovikavantar och starten på dagen för Tjejvasan kändes sådär. Vi laddade med frukost och mycket skratt. Två förvirrade själar befann sig kl. 11.41 i rätt startled (bilden ovan) och var redo för de tre milen från Oxberg till Mora. Kl. 12.00 gick startskottet och vi önskade varandra lycka till. I spåret var det jävligt, men härligt! De dragna spåren var i stort sett obefintliga och det var som att åka i grädde/glass. Jag hade bakhala skidor de första 11 km och vallade därför om vid första vätskekontrollen. Då går självklart bindningen sönder, men jag lyckas laga den efter några minuters svordomar. Jag tappade ca. 8 minuter på det, men åkte ändå på 03:04:26. Jag är nöjd med tanke på förutsättningarna! Och jag är stolt över mig och Cissi som har genomfört detta. Moment nr 1 i raden på Tjejklassikern. Tjejvättern nästa!

GÖTEBORG.

Jag har spenderat helgen hos systra i Göteborg. Vi har haft det mysigt och Göteborg är en fantastisk stad!

Intervju - Spårvagn - AW - Tapas - Vin - Öl - Lokal - Present - Granit - Designtorget - Vintage - Fika - Bak - Löpning - Prommo - Bio - Samtal - Presentation - Projekt - Tåg - Buss.

Sammanfattningsvis så stavades helgen som ovan. Fint.

UNDERBARA VINTER.

Vintern 2009/2010 har varit/är helt fantastik! En riktig vargavinter med allt vad det innebär - otrolig kyla, snökaos, blåst, stjärnklara kvällar/nätter, soliga dagar, gråa dagar... . Jag glädjer mig åt varje dag. Den 19 mars åker jag till Branäs. Jag hoppas att vintern har tänkt att stanna tills dess, så att jag får några härliga dagar tillsammans med min bräda. På min bräda, tillsammans med min kära vän och med ryggsäcken full med Jäger. Jag längtar!

Bilden är för övrigt från en fantastisk dag i Branäs för ungefär ett år sedan. Sol, -3 grader och offpiståkning. En av de bästa dagarna under tiden i Branäs. Utan tvekan.

DET SNURRAR I MIN SKALLE.

Jag är stressad_tjej84 och det beror främst på att andra människor lägger över sin stress på mig. Det är inte okej. Visst, det är väl upp till mig att påverkas av det eller inte, men det är fan inte så lätt. När en person säger "måste" 15 gånger på de 75 minuter vi sågs blir det lätt lite stressigt i huvud och mage, hur mycket man än försöker att låta bli. Jag har liksom nog med grejer ändå att vara stressad över.... Suck, man kan ju bli trött för mindre. Jaja. Solen skiner, jag färgar mitt hår (rik uteliggare), skriver offert, skissar (dock endast i huvudet än så länge), packar, viker tvätt, förbereder och pluggar. Det sistnämnda gör jag inte alls, vilket är det jag borde göra mest. Tid är bristvara och om sanningen ska fram så glädjer jag mig otrolig åt att det är så, för det betyder ju att jag känner, lever och finns. Att det händer saker i livet, liksom. Trist om det vore tvärtom.

Jag längtar efter att spendera tid med min SNOWBOARD. Därför packar jag väskan och drar till Göteborg i helgen. Passande, på något vis.

BERG OCH DALBANA.

Det händer lite i mitt liv nu och jag sitter i främsta vagnen i Berg och dalbanan och njuter av åkturen. Ibland håller jag i mig hårt i hantaget och ibland vågar jag släppa taget och sträcka armarna i luften. Det är variationen mellan dessa tillstånd som är tjusningen med livet.

FLY AWAY WITH ME.

Mellan två jobb. Arbetssökande. Arbetslös. Kalla det vad fan du vill, men det är iallafall vad jag är. På fyra vardagar slutade jag på praktiken, började ett nytt jobb och slutade på ett nytt jobb. Effektivt!

Det blåser snöstorm och regnar småspik i mitt liv just nu, trots att solen skiner utanför mitt fönster. Jag tänker dock inte följa med i den virvlande vinden, utan knäpper jackan ordentligt, drar ner mössan över öron/ögon och vänder andra kinden till. Jag pulsar i meterdjup snö i lätta sandaler, utan att tänka på hur kallt det är om fötterna. Blicken framåt och mot målet. Börjar jag tänka så blir det förbannat kallt om mina fötter, och jag vill inte frysa. Jag gillar inte att frysa, liksom.

Jag startade dagen med att köpa en godispåse, vilket känns jävligt onödigt såhär i efterhand eftersom jag inte tycker att godis är speciellt gott egentligen. Dessutom tål jag det inte riktigt.... Godispåsen som skulle göra mig lite gladare (på kort sikt) orsakade alltså endast en svälld mage som gör ont och att jag är 50 kr (!) fattigare. Bra där, Madsen. (Godiset orsakade även ångest. Gårdagens träning var ju i och med detta förgäves och jag förbannar min egen dumhet. Godis är inte bra när jag vill se önskvärda resultat på min mage. Ja, jävlar.)

Hur som helst. Nu ska jag ta tag i mig själv och ringa ett samtal. Ett samtal som kan förändra hela min värld. Sen ska jag städa min lägenhet. Vilket för övrigt är något som jag verkar göra konstant och hela tiden just nu. Kul.