Jag är det i alla fall inte och är av åsikten att det inte finns något som är perfekt. Tråkig inställning kan man väl kanske tycka (blir det inte tråkigt då?), men jag tycker att det är skönt att inte sträva efter perfektionism. Jag försöker sätta upp mina egna ideal och riktlinjer. Jag är inte perfekt och kommer aldrig att bli och det är något som jag insåg för längesedan, men som jag fortfarande strävar efter att acceptera inom vissa områden. Jag svär - fy fan vad ocharmigt - och pratar alldeles för fort och otydligt - vad sa du nu!? Jag är tråkig och gnällig och ostrukturerad. Jag har kaos i mitt hem och ibland städar jag inte på tre veckor... Ibland försöker jag passa in i facken som jag placeras i och vara till lags. Men vänta lite nu, det är ju inte jag någonstans. Tycker du att jag är pinsam och konstig? Jaha, men du behöver inte vara min vän. Fast jag vill ju inte vara ensam...
Jag försöker att bara vara. Bara vara nöjd med mig själv och tillsammans med människor som tycker att jag duger precis så som jag är. Med de där människorna som älskar mig fast jag inte är perfekt. Precis så som jag älskar dem. Äkta kärlek. Vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar