VÅR.

Jag andas vår, trots att det är grått och regnigt utanför mitt fönster. Det spelar liksom ingen roll, för det känns ändå som vår. Jag hoppar och skuttar och skrattar och ler, med hela mitt jag. Samtidigt som jag gör det så gnager orosmolnet sönder mig inifrån och ut. Jag antar att det kanske är därför som det inte alltid syns att jag ändå är så glad som jag är. Jag har vårpirr. Ja, det har jag faktiskt. Fint är det.