HEMMETS KRITISKA ÖGON.

De fyra väggarnas ögon stirrar på mig och skriker orden "du duger inte" till mig. Spegelbilden visar inte det jag vill se, eller är det kanske så att jag inte ser verkligheten? Jag säger till mina vänner att inte oroa sig för vad som komma skall och istället fokusera på nu. Däremot väljer jag själv att allt för ofta fokusera på min utseendemässiga förändring på ett sätt som inte är sunt. Jag vet inte riktigt hur jag motiverar detta, för det känns allt annat än vettigt. När ska jag inse att jag är v ä l t r ä n a d !? Jag blir trött när människor beklagar sig över världsliga lyxproblem, men själv klagar jag på mina muskler och jämför min kropp med någon form av idealbild av mig själv från när jag var för smal. Det är konstigt det där, för jag vill inte vara så smal. Jag vill bara hitta ett sätt att vara nöjd med mig själv, för jag är ju liksom bra som jag är. Fantastisk har jag hört.

PS. Laktos verkar funka sådär. Dessutom har jag fått i mig något innehållande gluten. Detta medför att de kritiska ögonen stirrar med en än mer kritisk blick. Enough is enough. Nu räcker det!