NEJ.

Jag orkar inte ha det såhär längre. Jag orkar inte med ovissheten på så många plan. Jag orkar inte vara en rik uteliggare längre. När är det min tur att få leva som jag vill? Det känns ändå som att jag har väntat tillräckligt länge nu.... Och jag gör ju allt jag kan. Visst, man kan alltid göra mer. Men jag gör allt jag kan och orkar då. Jag söker jobb. Jag ringer företag. Jag skickar spontanansökningar. Jag söker praktikplats. Jag går till arbetsförmedlingen när jag ska. Jag håller på att fixa en jobbcoach igen, fast det egentligen inte gav mig så himla mycket. Och dessutom söker jag inte bara sådana jobb som ligger inom mitt yrkesområde, utan även sådana som jag egentligen inte vill ha. Vad ska en rik uteliggare annars göra liksom?

För ett par timmar sedan ringde det en från ÅF. Jag blev otroligt chockad och glad! ÅF. I Borlänge. Jaha. Vad ska jag göra i Borlänge, liksom!? Okej, kul som fan att vara kvar i processen för det betyder ju att jag inte är helt jävla värdelös trots allt. Men BORLÄNGE. Det ordet smakar inte gott.
Varför kan det inte ringa någon från ett företag på ett ställe där jag vill bo? Jag bara undrar.

Jag försöker aktivera mig på bästa tänkbara sätt, men jag fixar inte rikigt att vara så mycket själv som jag är nu. Okej, jag gillar ensamhet och att vara själv. Men då ska det vara VALD ensamhet. Jag gillar inte känslan av att vara ensammast i hela världen... (Och ja, jag vet att det alltid finns de som har det värre).
Idag var jag ute med en pocket camera och tog lite bilder. De blev sådär, för jag hade inte direkt någon lust men det var helt hysteriskt bra väder utanför mitt fönster. Kände därför mest in mig på kameran.... Dock tror jag att två bilder blev riktigt bra, speciellt efter lite redigering i Photoshop! Det är kul att fota. När jag någon gång blir vuxen och får ett jobb och slutar vara den rika uteliggare som jag nu är mest hela tiden.... Då ska jag köpa mig en riktig systemkamera. Jag längtar efter att få säga: "Say hello to my new friend, his name is Nikon!" Sweet.

Nu är det för övrigt dags för mig att överväga om jag ska göra verklighet i min plan på att sälja allt jag äger och har och bara dra någonstans. Eller om jag helt enkelt ska härda ut. Båda två är jobbiga, men på olika sätt.
Återkommer ang. detta.