Jag vaknar i mitt flickrum en lördag i mars och slår på datorn. "Open spotify" - javisst! Jag sökte på "Gentle Touch" och sedan på "related artists". Jag klickade på Kalle J, men sen kom jag på att jag bara var tvungen att lyssna på en annan låt. En låt som jag nu inte minns vilken det var. Hur som helst, jag gör sedan om proceduren - Gentle Touch - related artists - men där händer något. Jag skulle ju lyssna på Kalle J igen, för mitt musiköra verkade gilla det. Jag klickar fel och hamnar istället på ovanstående låt: Christopher Sander - Fattig Bonddräng. Plötsligt lyser solen genom molnen och värmer min nacke genom fönsterrutan. Jag ökar volymen och minns fina lördagsförmiddagar hos mormor och morfar när jag var en liten tösabit. Jag och Matilda åt frukost (fil med müsli i kopp) i varsin morgonrock (rosa förstås) framför Rasmus på luffen. Alltid samma sak. Jag valde sedan nästan alltid att plocka fram mormors låda med knappar - de var ju så fina! Ibland lånade jag Stefans gamla bilar och hade biltävling efter biltävlig...
Jag blir tårögd när jag hör låten. Det är en otroligt fin tolkning av den som får mig att plocka fram ett gulnat fotografi ur minnet. Det är lite vikt och naggat i kanterna, men det liksom glöder när jag håller det i min hand. Jag knyter ett rött sidenband om det och förvarar det i mitt hjärta, för alltid.
Imorgon ska jag åka till mormor och morfar och ta fram mormors knapplåda. Jag har ett nytt projekt och mormor bara skrattar, men låter mig kika i hennes knapplåda hur mycket jag vill. Stefans gamla bilar ska dammas av och kanske får en följa med mig hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar